VALPAR!

Starta om?!

2011-05-16T19:05:00.005+01:00

Jag har inte bloggat på evigheter. Nu föreslog Linnea att jag skulle starta en ny blogg. Börja om. Kanske är det en mycket god idé. Nytt jobb, sommarturnén, äntligen igång med hundträningen igen. Linnea har lovat att fixa designen. Jag ska ladda om mina skrivbatterier. Håll utkik så kanske vi ses snart!

Alla fria!

2011-04-25T19:41:00.002+01:00

Alla i Linas kull är nu röntgade och konstaterade fria på höfter och armbågar. Stort!!!!

En magisk kväll i Vetlanda

2011-01-31T22:55:00.002Z

Hemma och försöker att landa. Det blev en magisk kväll i Vetlanda! Våra besökare kom i tid, vår pretentiösa medialista funkade, bara lätt försenade, alla var glada. Torget fullkomligen kokade av folk. Jag hann bara se det mesta genom fönstret på hotellet men korvkön var oändlig och folk jublade framför scenen. Alla har gjort ett strålande jobb och kommunchefen rapporterade tidigare ikväll att det var skratt med applåd på filmvisningen.

Det GÅR att göra bra saker i Vetlanda. Tack alla hjältar som hjälpt till. Imorrn ska vi fira med en tur till veterinären. Kajsa har brutit en klo.... Sen ska hon får frossa i att vara ensamhund på Turistbyrån.

Somnar strax. Glad och trött.

Tjuvade en bild från Scanpix/TT. Men tänker inte skämmas. Ska köpa ut en riktig imorrn. Förutom alla de bra bilder Ellen tog.

Muse - äckligt bra!

2011-01-21T20:57:00.004Z

Musiken, texten, scenografin.

http://www.youtube.com/watch?/v=TPE9uSFFxrI

Vad gör du nuförtiden,varför hör du aldrig av dig...

2011-01-20T20:54:00.002Z

....det var alldeles för länge se vi sågs....
Jag jobbar. Alldeles på tok för mycket och om du frågar mig mycket med fel saker. Men kämpar med att vända den skutan.

December var rolig. Vi hade stor inflyttningsfest här i lägenheten. Sen jul- och nyårsfirande. Men nu är det ärligen pest. Det går inte att träna hund, det går inte ens att ta en riktig promenad. Jag har skogsabstinens. Hundarna också.

Så vad händer, I det lilla? Var idag och tappade blod på småhundarna för antikroppsräkning rabies. Orkar inte ens vara nervös just nu.

ÅSA-NISSE har världspremiär i Vetlanda 31 januari, OCH VI ÄR SÅ GLADA. Klurar på folkfest på torget. Skådisar kommer. Tjohoooo! Rätt sak att jobba med.

Laddar bort i tok för vår turné som inleds den 9 mars i Uppsala. Turné? Arken avskedsspelar med en klubbturné i vår och en bombastisk sommarturné senare. Linnéa satsade sparkaptialet i grisen, vi satsade julklappspengarna och snipp, snapp åker vi på 6 (!!!!) klubbkonserter. Inledning Uppsala 9 mars, Cirkus 15:e (tack Pia!!!), Växjö och Norrköping samma helg, Norping med Lina m familj, Hbg och så Köpenhamn i april. Jag misstänker att det kommer att bli som att skicka hunden på den första markeringen för dagen, sladdgrus i ögat.

Linnea kånkar på i sin skola. Den är så bra! Men det är trötta kvällar.

I helgen ska vi ha rundabordssamtal om Labrador härhemma. Tanken är att det ska bli artikel/lar i Labbeklubbens tidning. Jättespännande. Allt från min första valp till jaktprovsdomare, känner att klubbuppdraget och meningen med att jobba för klubben verkligen finns med!

Den 6:e februari är det samling i Stockholm för konfalägret i England.

Bosse och Sonja röntgas i februari. Ska ringa Molly i helgen. Vill ha 7 av 7.

Går sista dagen lederskapsutbildning imorrn.

Ska anmäla till jaktprov i vår redan.

Och vill åka till Uffes källare nästa helg. Sådeså!

Ungefär så är det nu. Vi väntar på att bli upptinade så att livet kan börja igen. Oxveckorna heter det väl?

Åh, glömde. Har två underbara ungdomar runt benen hela dagarna på jobbet. Ellen - som kommer att förändra världen bara genom sin intelligens, intuition och sin person, Sebbe - som kommer att förändra världen genom sin tyska systematik, sin masterexamen och sin intelligens.
Fruktar den dag de inte är med mig längre!

And the lions ate the christians and the christians burned the witches.

2010-12-09T22:05:00.000Z

Bloggtips: www.rapotato.blogg.se

Arken angör sin hamn

2010-12-08T15:50:00.004Z

Klockan sex imorse väcktes jag av ett SMS. The Ark splittras.

Riktigt så illa är det inte, det blir en klubbturné och en bombastisk sommarturné innan arken går vidare till annat i höst. Bitterljuvt och vemodigt men visst förstår jag. Man ska sluta på topp.

För dig som inte förstår vår passion, ta dig tid att lyssna på denna intervju med Ola. Den förklarar allt tycker jag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4228641

Fredagen den 29 oktober...

2010-12-01T21:57:00.006Z

Fredagen den 29 oktober, den kommer ingen av oss att glömma. För ett tag fick vi lämna vardagen för Malmö, och Malmö Konserthus. Och LSS (Lunds Studentsångare). Och Ola. Nu är ju jag inte ens från början svårtflörtad eller för den delen oinlärd med att gilla 30 lätt dammiga studenter eller före detta dito i illasittande frackar, men att uppleva föreställningen, förstärkt av Olas solistpris, med endast en manskör, då och då en flygel, då och då en mick, och på det Ola Salo framförandes rätt mycket av allt du kan tänka och inte tänka dig. Magi! Fullt och fast. magi! Inte minst "Getsemane" från Jesus Christ Superstar då han gav allt och litet till, skjortknapparna rök! Bokstavligt!

Efteråt var temat "Starstrucked". Det som man blir då man äntligen ställs öga mot öga med den artist man så respekterar och beundrar. Och förstår det man redan förstått. Han/hon finns på rikigt! Ola berättade själv om en kompis som blivit just starstrucked av David Bowie. Och sen pratade vi om ditten och datten och Ola var alldeles för snäll, och ville inte gå, och alla Angelheads (vi kallas så) bara fortsatte att prata och Ola fortsatte att prata och det var som en dialog med nån som man har känt hela sitt liv och självklart inte alls känner. För nånstans går gränsen till det privata.

Vi bröt nånstans där det faktiskt var nog och vinglade förvirrat iväg i Malmömörkret (det var under skjutningarnas tid) och upptäckte inte ens att vi var vilse då det för Linnea var "den bästa födelsedagspresent hon kunde tänka sig" och för mig "vilken artist och vilken bredd"! Och vår halvmilapromenad var nog bra även om Linnea sen knappt sov på hela natten.

Det är många därute som absolut inte förstår vår, ja det är vår tillsammans, kärlek, till the Ark och Ola. Om du inte förstår förstår vi dig. Om du är nyfiken, lyssna gärna på texterna! För oss är de livet!

Kajsa & Tiger godkända!

2010-11-08T19:29:00.002Z

Tyvärr riktigt dålig erfarenhet från Djursjukhuset i Jönköping. Körde hem från röntgen slutkörd och rätt nedslagen . Trodde det värsta. Inser efteråt att det var fjärde gången eller så jag var där och allt var kaos samt att personal var sjukskrivna. Kanske är det ett tecken man faktiskt ska lyssna på. Har dock bra erfarenheter från dem här i Eksjöfilialen.

Iallafall, så mycket underbararare var det när jag balanserande på en av mammas flyttkartonger ringde SKK direkt och fick beskedet: "NeroGialle Bella-Napoli ua, a, NeroGialle Amalfi, b, ua".

Ofta när jag kommer hem från jobbet är jag som ett "bombat skithus" som Jihm brukar uttrycka det. Jag är helt slut. Jihm är i samma situation. Minns att jag skrattade gott när han en gång sa att "dagens bästa samtal hade jag när jag åt lunch hos hundarna". Det var inte en kommentar av människorförakt, det var en kommentar som speglar vad vi känner. Vår lilla flock förgyller våra dagar och är ett härligt sällskap. "Di gamle" med sin erfarenhet och sina personligheter, de nya två som lär sig något nytt varje dag och som utvecklas till egna individer.

Vi hade älskat dem, och säkert ännu mer, med ett sämre röntgenresultat. Men oj vad jag hade varit orolig för att deras små skelett inte skulle hålla. Och vad roligt att vi bockat av ännu ett steg på vägen framåt! 4 av 7 fria. 3 to go.

Alice är klar!

2010-11-01T22:19:00.001Z

Inser att mellan de senaste veckornas DO-rättegångar och mammas flytt har jag glömt att stolt offentliggöra att även Alice har fria höfter och armbågar. Kram på er, italienska Ansjovis och Elin nere i Skåneland.

(S) VCh NeroGialles Sorrento!

2010-10-13T17:07:00.002Z

Stolt Vittra med rosett. Foto: stolt matte d v s Birgitta Melin

Tack till engelska skolan!

2010-09-28T19:02:00.003Z

Trött men nöjd dotter kommer hem med kamrater från världens alla hörn. Trött men nöjd dotter köper egen Gura. Trött men nöjd dotter har mapportfölj uppmärkt för alla ämnen, ordnar och sorterar. Trött men nöjd dotter skriver lysande musikrescensioner för skoltidningen. Trött men nöjd dotter tycker att skolan har en mening. Trött men nöjd dotter spikar prov. Trött men nöjd dotter imponerar på sin SO-lärare, och sin engelskalärare. Trött men nöjd dotter ser ut att ha hittat en hylla i livet att höra till. Dödstrött mamma är så nöjd. Tack The Ark för att ni hjälpt oss på vägen. Jättetack Internationella Engelska Skolan!!!!!

Flocken på stat(d)sbesök

2010-09-24T21:25:00.001Z

Fyra busiga labbar har intagit Västerås och mammas lägenhet. Finsofforna utforskas, kylskåpsdörren kan inte öppnas innan alla kommer rusande. Grannarna kiknar häpna ut bakom köksgardinen när vi tar kvällspromenad. Det är spännande i stan....

Kajsa måste titta mer på CSI

2010-09-23T19:14:00.003Z

Skrattar just åt Sveriges sämsta brottsling, NereGialles Bella Napoli, alias Kajsa. För nån som stolt hemkommen efter spårprov glatt grabbar Foppatoffla i munnen för ärevarv, glömmer bort sig när dörren till Linneas rum är öppen, efter tillsägelse kommer ut därifrån med "mjölkmustasch" av kattsand och Linnea 10 minuter senare undrar varför det ligger en Foppatoffla i kattlådan... den tjuven kommer inte att kunna sopa igen sina spår med nån större framgång.

Spårprov!

2010-09-23T19:09:00.002Z

Kajsa, Tiger och Bo har idag gått sina första spårprov som glada gäster hos taxklubben. Kan stolt meddela att alla tre är godkända i anlgasklass, Tiger med full pott, 42 poäng, Bosse med 37 och flurre-Kajsa med 30 poäng. Domaren lade ett bud på Tiger.... :o)

"Snören för korta för att använda"

2010-09-22T19:59:00.003Z

Att hjälpa sin mamma att flytta på grund av ofärdighet väcker en massa saker. Och söver för den delen, börjar gå på reservtanken nu mellan jobb, familj och mamma varje helg. Lördag & söndag rensade vi garderober och skåp. Min styvfars begravningsbok, gamla broschyrer från Kraftvärmeverket, kasettband med jazz och min styvfar som refererar. Styvfar? Jag har alltid sagt så. Eller Sven. Aldrig pappa. Men inte heller styvfar i någon dålig bemärkelse. "Han som trädde in i farsrollen när min pappa dog". Det är Sven. Fadersgestalten jag växte upp med. Och för alla alltid i skuggan av "pappa". Min pappa. Johan Holmström. Han som förolyckades alldeles för tidigt i livet och som genom att refereras till ("nu står du precis som din pappa och väger på den ena benet hela tiden", "Johan spelade alltid piano på mässen" osv) alltid fanns där ändå. Jag vet inte, skulle det vara dumt? På 70-talet var det litet mer hysch-hysch kring skilsmässor, så kallade plastpappor, ensamstående mammor (det VAR mammor, aldrig pappor). Vi var alltid väldigt öppna med hur det var i vår familj. Och det var inte konstigt på något sätt, bara en väg livet tagit med oss. Men jag vet faktiskt inte hur Sven, min styvpappa, egentligen kände det. Jag hann aldrig ställa den frågan.

"Den som spar han har". Det gäller här i Småland men det gäller också min mamma. Gode tid... 120 kvadratmeter fulla. Inte bara av minnen, av saker saker och åter saker. Nu måste vi minimera dessa till att finnas i en rolatoranpassad trea istället. Ett gott skratt fick jag iallfall då Ellen, en av de två fantastiska ungdomar som arbetar hos mig just nu, berättade hur det var när de skulle tömma hennes morfars hus utanför Vetlanda. Han var över 90 och hade bott i sitt hus länge, länge. Ett rum var överfullt av diskade glasburkar. Bra att ha. Släkten släpade och bar. Men droppen kom då man hittade påsen med snören. Noga uppmärkt. "Snören för korta för att använda".....

Jag finner nånslags tröst och glädje i den historien.

Tack!

2010-09-18T14:30:00.002Z

Då och då dimper det ned ett mail från ny människor som råkar ha läst vår blogg. Det är lika roligt varje gång! Tack för trevliga mail och möjligheter till kontakt med nya hundomaner.

Regning lördag

2010-09-18T14:24:00.003Z

Har ännu en mammahelg i Västerås. Mamma har äntligen beslutat sig för att flytta från sin lägenhet tre trappor upp utan hiss till ett anpassat boende för henne som har svårt att gå. Har åkt upp så ofta jag hinner för att hjälpa till med försäljning, städning, rensning och allt som hör till. Kajsa har fått följa med för att träna stadsliv men denna helg är det Manda som är VIP-hund. Ett märgben väntar i köket.... För er som var med på utställningen i Gränna kan jag meddela att kudden med den bruna labben togs emot med stor förtjusning. Är det något min mamma önskar att hon kunde ha så är det just en egen hund. Men det går ju bara inte. Hon får låna våra per timme.

Jim rapporterar om att spårträningen med våra två ohängda "valpar" sakta går framåt. Ska försöka köra så att jag hinner ned imorrn till träningsdagen då även Bosse och Elisabeth kommer. Väntar också på stolta bilder på Vittra. De kommer!

Kennel NeroGialle presentarar stolt: Vittra - vår första champion!

2010-09-12T18:36:00.002Z

Idag blev det klart att NeroGialle Sorrento, Vittra, med matte Birgitta och husse Ulf, idag blev kennels första champion. På superkort tid har Birgitta och Vittra sopat hem både anlagsklass och öppenklass i viltspår! Ett jättegrattis och en jättekram. Ni är så duktiga!

Foto kommer.

Vittra röntgad

2010-09-07T16:17:00.002Z

Med utmärkt resultat!
Hurra!

Rasande roligt!

2010-09-04T21:00:00.003Z

Vittra och Bosse kopplar av på Bosses gräsmatta.

Forsbergianerna: Kajsa, Manda längst bak, Tiger och mamma Lina.

Bosse spanar från terassen.

Bosse visar rosetter....

Stolt Alice...

All vår väntan blifver svår...

Tiger visar tänderna...

En riktigt rolig kennelhelg har precis passerat. Först utställningen i Gränna där Bosse sopade hem unghundsklassen för hanar med 1:a pris och HP. Sen hela tre förstapris i unghundsklass tikar, och en god tvåa därtill. På söndagen tränade vi ute vid jaktmarkerna och alla hundar gjorde jättebra ifrån sig. Apporteringslustan och följsamheten sitter där som en smäck. Så himla kul.

Om Vittra och Birgitta finns det en del att skriva. Men det gör vi inte förrän längre fram i veckan.....

Om Napoli

2010-08-22T13:03:00.003Z

Återbesöket i Neapel var fantastiskt. Det var så märkligt. Alla tre hade resfeber, det brukar vi aldrig ha. Och det var ju inte heller som att åka bort utan att komma hem på ett konstigt sätt. Så himla kul att träffa de vi känner och saknar som fortfarande bor kvar. Allt annat var kvar också. Soporna, de prostituerade, killarna som förföljde oss på stan. Det hade varit razzior i vårt bostadsområde, en morgon hade carabinieri täppt till hela Lago Patria med K-pistar och helkoptrar. Var det 80 arresterade? Svarta män hade börjat lägga sig i knarkhandeln och en morgon ville camorra statuera ett varnande exempel. Fem svarta lantarbetare sköts till döds vid vår bankomat. Våra vänners landlord satt inne sen ett år tillbaka.... Som sagt, det var sig likt.

God mat åt vi, många skratt blev det. Snart flyttar familjen Becker tillbaka till USA så nästa gång vi ses kanske blir i DC. Therese är hemma i Norge igen, vi hann precis ses. Och Therese kom på vespa! Vespa i den napoletanska trafiken, det kallar jag mod!

Säkert hade mycket förändrats men Napoli var sig änå likt.

Kennel NeroGialle

2010-08-22T12:47:00.003Z

När jag blickar tillbaka till jullovet ur hundarnas perspektiv tänker jag först att hälsan tiger still, inget särskilt har hänt. Men det är ju långt ifrån sant. Valparna, de kommer att få heta just valparna härhemma till den dag de går i pension, är fortfarande ruskigt barnsliga men oj så trevliga. Linas mjuka och följsamma sinnelag har ytterligare förstärkts med pappa Zorros egenskaper. De är enormt lyhörda! Och livliga! Och lätta att ha att göra med.

Jag har alltid tyckt att Manda och Lina varit snabba, om man relaterar till den "klassiska" labben. Men nu ligger de i lä. Kajsa och Tiger arbetar i ett svindlande tempo och det märks också att de behöver mer av träning och utmaningar för att må riktigt bra.

Vi träffar Birgitta och Vittra då och då, och förstås Bosse, Elisabeth och Kent. I början av september bli det valpträff här igen då Elin och Alice, Birgitta, Ulf och Vittra kommer upp repektive ned för Grännautställningen. Fam Edvinsson är redan på plats, det bor ju i Gränna :o) Vi har inga stora förväntningar, kullen är inte inriktad på att ta hem de prestigefyllda utställningsprisen. Men jag tycker det är viktigt, bra och roligt att få en exteriör bedömning av dem. och så är det jättekul att samlas kring kullen en hel helg, träna och umgås.

Birgitta och Vittra startade i Unghundsderbyt i Kalmar tidigare i sommar. Det gick jättebra! På en enda station tappade Vittra av någon anledning fokus, annars fick de fina poäng på allt. Derbyt var jättetrevligt anordnat. Det man kan fundera på är vilka krav vi ska ställa på våra unga hundar. Att vid ett års ålder ställas på en provplats med 100 andra hundar, människor och intryck överallt och sen prestera på topp en hel dag, alla orkar inte det. Uppgifterna i sig var inga konstigheter men jag tror att en del kroknade av ren trötthet.

Vi hade ju planerat att träna en hel del under semestern men det var för varmt helt enkelt. Hundarna har simmat desto mer så de klagar inte. För ett par veckor sedan var vi uppe hos Susanna och Gunnar och hämgde med deras träningsgrupp en kväll. Det gick verkligen, verkligen bra. Stadgeträningen har lönat sig och båda två tog vilt utan mankemang, lugna och stabila grepp och fina avlämningar. Nej, jag påstår inte att det är vår förtjänst, jag menar att det är hundarna som gjort jobbet.

Hej igen!

2010-08-22T12:35:00.002Z

Tänk att jag inte har skrivit sedan i januari. Kanske sätter livet dig på "hold" ibland. Nytt jobb, röran kring Linneas skola, det känns som att våren bara rusade fram och de tankar jag hade passade sig inte för att skriva ned. Eller så är det vad jag borde ha gjort. Nå, ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Jag tycker att jobbet börjat utkristallisera sig litet bättre nu. Fortfarande är det en lång väg att gå innan jag är nöjd men det var ju också mitt uppdrag när jag började. Att strukturera om och finna nya vägar. Den 2 september får jag två nya medarbetare tack vare kommunens satsning på ungdomar. Ser jättemycket fram emot att få arbeta tillsammans med två jätteduktiga och framförallt energiska nybakade studenter, den ene med en gedigen utbildning från Linnéuniversitetet, den andra med en fantastisk energi och karisma hon tar med sig direkt från gymnasiet.

Linnea har börjar sin nya skola och allt är skört, nytt, ängsligt och härligt på samma gång. Ordning och reda verkar det vara. Som den cyniker Linnea 13 är vill hon dock inte jubla ännu.
"Reglerna är egentligen desamma som på min förra skola. Det som återstår att se är om de efterföljs..."

Det finns många bra skolor i vårt avlånga land. Och många bra lärare som kämpar varje dag. Men den ilska jag byggt upp denna vår kring slarviga rektorer, dåliga lärare och låt-gå-mentalitet där man sviker de elever som VILL till förmån för dem som tycks använda skolan som ett slags förvaringsplats tills det "riktiga" livet ska börja, den ilskan är fortfarande som en stor svart klump inuti mig. Vill inte skriva mer om det just nu för då riskerar jag att explodera.

NerioGialle hemma hos Vittra

2010-01-03T16:22:00.006Z

Vi har just kommit hem efter ett studiebesök hemma hos syrran Vittra. Syster Sonja var också där. Det har varit superkul helt enkelt. Vi tror människorna också hade det bra. Först åkte vi bil länge, länge, det var sådär. När vi kom fram fick vi busa litet i Vittras trädgård. Den är jättebra, där finns roliga snören, frusna äpplen och massor med snö att platta till. Tiger och jag satte självklart ned tassen direkt och visade att gult är starkare än svart.

Efter buset blev det lunch! Smaskens. Sen åkte vi till en plan där vi tränade med bollar och en jättespännande kanin som sprang efter ett snöre. Sen åkte vi hem till Vittras hus igen.

Vittras hus är jättefint. Det har flera gästsovrum för hundar så blir man sömnig är det bara att välja en säng. De rum som inte har sängar har snygga hundbäddar att snarka i. I ett rum finns en stor låda FULL med roliga leksaker som man FÅR slita i stycken när man leker dragkamp. Vardagsrummet är jättefint och väldigt flexibelt, tröttnar man på möblernas placering är det bara att samarbeta och med ett enkelt hundgrepp möblera om litet. Det bor två äldre labbar i Vittras hus också. De är snälla.

Vittras matte och husse är väldigt väluppfostrade och noga med promenader, träning, godis och annat bra. Till frukost får man kulor och messmör! Mums. Till lunch serveras fil. Till middag får man kulor och äggula. Och alltid ett kex med smör efter att människorna ätit. Flera gånger om dagen tar Vittras matte fram en liten, liten sak det klickar ifrån samtidigt som det ramlar godis ur den. Ska kolla med matte om vi också kan skaffa en sån.

Idag tog vi en lång springenad i djupsnön. Vi jagade rådjur, skrämde en läskig tant med kapuchong och grävde efter sorkar. Sen var det dags att åka hem igen. Nu snarkar vi under bordet i väntan på middag. Tack för två härliga dagar i Sörmland.

Kajsa & Tiger

November

2009-12-08T20:13:00.002Z

Många tycker månaden är den tuffaste på hela året. Jag, höstentusiasten, har aldrig riktigt hållit med om det. Mörkret manar till lugn efter ett hektiskt sommarhalvår, vi unnar oss att ta det litet lugnare. Vi är julen i hasorna, helgen som åtnjuts allra bäst när man planerar den. Gemenskapen, lugnet, maten, hoppet. Känner detta år att november nog ändå har tagit på oss. Det har varit jättemycket på jobbet, bra som kämpigt om vartannat, renoveringen har tagit sitt. Och så väntar vi på snön. Ljuset.

Nå, här är vi. Vovvarna mår bra, de växer så att det knakar och går från klarhet till klarhet i all enkelhet. Så mycket vardagstid i mörkerträning finns inte så vi gör saker inne, eller inte alls. Bara är. Snart kan vi ställa ut våra möbler härnere på nyslipade golv och göra så fint vi kan till jul. Det är stort.

Tänker mycket på alla valpar och hur de har det.

Träffen

2009-11-03T17:33:00.011Z

En riktigt härlig helg är över. Valpträff i Bockhult. En mangrann anslutning samlades vid 11-tiden på lördagen för lunch och inkvartering. Instruktör var Susanna Hultman, Kennel Starsholma, med stöd av Birgitta Melin, valpköpare.

Vi startade helgen med presentation och teori inne för att fortsätta med ren valplydnad ute. När valparna var trötta var det dags för de stora hundarna att få showa litet, "såhär duktig kan man bli om man inte slarvar med träningen" var väl budskapet de ville ge valparna. Mer valpträning och så middag och samkväm när mörkret föll.

Dag 2 var det dags för kontaktövningar inne och sedan.... prova vilt och prova spår. Två täter, Susanna tog vilträning med hälften av kullen medan Birgitta visade hur man la spår och lät sen alla valpar få prova. Rooooligt, sa valparna.

Tack alla för en fantastisk helg!!!! Med sådana valpar, mattar och hussar är det en fröjd att åtminstone en gång i livet kunna kalla sig uppfödare. Stor kram.

Nedan bildkavalkad, denna gång är fotografen Birgitta Melin.

Nästan hela gänget samlade, Elisabeth, "Bosse" och spanieln "Kenzo", Elin med "Alice", Tommy och "Sonja", Jim med "Tiger", jag och "Kajsa", Birgitta med sin "Vittra" och Linnea med mamma "Lina".

Mamma Lina inspekterar valpar....

Jim och Tiger

Lena med Molly

Elisabeth och Bosse i dialog med....?

Jim och Tiger i samtal

Bilder från valpträffen!

2009-11-01T16:22:00.037Z

Redaktionen har stämplat ut för ikväll. Bilderna får tala så länge. TACK alla för en jättefin helg!

Karlsborg

2009-10-24T16:41:00.003Z

Kajsa och jag är ihemkomna från en fin dag i Karlsborg där vi träffat Pilot och Anders. Pilot är en numera pensionerad min-, vapen och ammunitionssökhund och Anders är hans husse på äldre dar, anställd i Försvarsmakten (Anders, Pilot har avgått :o). Vi har haft en jättefin dag där vi plåtat Pilot och Anders, tagit en hundpromenad längs Vätterns strand, kikat på Kungsvillan och det nedlagda sjukhuset samt ätit räkmackor i Soldathemmet. Tack Anders och Pilot!

Kajsa var skräckslagen för Anders (jättelång!) i 3 minuter, sen var allt bara jättekul. Hon uppförde sig så fint. På vägen hem stannade vi för kissning på en liten skogsväg och jag passade på att träna litet, litet i en främmande miljö. Utmärkt arbete. Väl hemma samlade jag ihop resten av flocken för en skogspromenad, därefter benstund. Det är fyra blöta, gnagande och nöjda labbar som ligger här vid mina fötter medan jag skriver.

Och Vittra!

2009-10-18T18:03:00.002Z

Låt bilderna tala!
http://www.sormlandslabradorklubb.se/

Smått & gott!!

2009-10-18T17:11:00.005Z

Först och främst, nu ser vi jättemycket fram emot valpträffen den 31 oktober. Det ska bli så himla skoj att träffa alla, träna tillsammans och umgås med varandra och alla våra hundar, stora som små.

Förra helgen var jag, Kajsa, Lina, Manda, fam Edvinsson och Bosse på Labbeklubben Östergötlands familjedag med inofficiell utställning, prova-på-apportering och en massa annat skoj. Det var jättetrevligt arrangerat och klubben var verkligen välkomnande! Ett gott föredöme.

Trot eller ej men Bosse gick och vann valpklassen på utställningen med Kajsa som 2:a!

Bilder på Bosse finns på www.ostgotalabben.se under "Resultat och bilder".

Nåja, det roliga var att vi ju inte alls avlat i tron att vi ska sopa rent i utställningsarenan, det är så många som är duktigare på sådant än vi. Men rasstandarden är a och o och sen är det sååå himla kul att visa hund! Roligt var också att hundarna gillade att visa upp sig!

Efter utställningen hjälpte jag till med momentet prova-på-apportering medan Clara, en av Bosses juniormattar, lånade Manda för att göra samma sak. Hon ville träna som förare med en något mer erfaren hund och det var en fröjd att se, sååå duktig i kommunikationen med hund. Nu hoppas vi att Clara verkligen blir biten och fortsätter att träna hund, hon kan bli riktigt duktig.

Slutligen, en jättefin bild på Alice i Klippan. Matte Elin rapporterar om träningsframgångar, inte minst i spårskogen! Känns extra aktuellt såhär i älgjaktstider.

Top model

2009-10-05T18:15:00.003Z

Vittra, 4 mån! Är jag Guamikeni eller är jag?

Några bilder

2009-10-03T06:45:00.006Z

Saknar fortfarande ett beskärningsverktyg. Nåja, från toppen: Flocken i Munkebo, Tiger och Kajsa.
Ser nu fram emot valpträffen den 31 oktober!

Poängjakt och Molly

2009-09-20T09:27:00.003Z

Här bild från gårdagens poängjakt samt en jättesöt hälsning från Molly och Rut i Lerum.
Foto: Edvinsson & Skoglund

Bosse och likabehandling

2009-09-15T17:54:00.002Z

Går en likabehandlingskurs på jobbet. Tre intensiva dagar 8-19. Antalet Power-pointbilder är minimalt, istället diskuterar vi, vänder ut och in på oss och det är riktigt, riktigt bra! Men hemma på kvällen är jag rätt uträknad, frågan är väl om jag ens klarar att förstå Idol :o)

Valpträffen är på och detaljerna börjar klarna. Ville egentligen bara visa en söt bild på Bosse, den ende hanen i kullen. Och tänk nu på att han har rätt till samma respekt som alla tikar :o)!

Vi drar till Sörmland

2009-09-04T16:25:00.002Z

Det är så roligt att alla kommer till valpträffen senare i höst!

På söndag smiter Kajsa och jag samt ev Manda till Sörmlandsprovet för att heja på Sanna som ska starta samt träffa Vittra och Birgitta. Är så SUR över att kameran är obrukbar just nu. Måste hitta en lösning.

Valpträff!!

2009-08-31T20:22:00.005Z

Veckan har varit hysterisk på jobbet med möten, nya kurser, ställda kurser och planering framåt.
Alla flickor är i hundgården i veckorna. Matte kommer och tittar till hela tiden. Lunch vid 12 är sådär, så mycket annat att göra då. F ö mumsas det friskt.

Vi har mest övat inkallning och folksamlingar, det har gått jättebra. Och så säger Kajsa att hon har tränat mycket på "sova i säng". Husse och matte säger "tror du ja..."

På bilden: Vittra! Och jag är helt subjektiv nä jag säger SÖTNOS! Foto: Matte Birgitta Melin.

Har idag pratat med alla utom en i kullen och alla KAN träffas Allhelgona för träning och allmänna trevligheter. Hoppas nu stenhårt på den sista (som bara inte har hunnit att svara). Vi ses med instruktör, har förhoppningsvis det rätt härligt tillsammans, ingen prestige, bara så kul att se hur alla har utvecklats, och så åker vi hem med ett leende och idéer.

Tränare blir Susanna Hultman, Kennel Starsholma, läs mer på www.kennelstarsholma.se

Sååååå roligt!

Snubig

2009-08-23T19:34:00.002Z

Här har livet rivstartat. Alla hundar är i hundgård på jobbet när inga andra lösningar finns. Det fungerar jättebra. Sen är det arbete, på huset! som vi försummat i sommar, med hundarna, med våra riktiga jobb. Imorrn startar skolan för Linnea.

Har litet ångest. Eftersom vi är en myndighet blev det stora påbud redan i juli om preventioer inför svininfluensan. Handsprit, "gå inte till jobbet om du är sjuk" osv. Och som InfoC är man tjatig. Sitter här nu och nyser och snörvlar. Det är inte influensan, en hederlig svensk förkylning. Vågar jag trots detta gå till jobbet imorrn? Hundarna röstar nej, skrivelser och annat på mitt bord röstar ja!

Hmmmm....

Konflikten i labbevärlden...

2009-08-19T16:43:00.002+01:00

... är till synes oändlig. Utställningsfolket tjafsar med jaktfolket, jaktfolket tjafsar med utställningsfolket. Och nivån är LÅÅÅÅÅÅÅÅG. Riktigt, riktigt pinsamt låg.

Alla har vi en syn på våra hundar. Saker vi ser och prioriterar. Alla har vi också de bästa hundar som någonsin funnits, eller hur? Nej, så är det kanske inte men att man står bakom sin hund är underbart tycker jag, det är ju kärlek. Men förmågan att också se deras fel och brister samt att älska dem ändå, det är ännu större. Som en jaktprovsdomare sa vid återsamlingen på ett prov jag startade i... "tänk nu på att det är samma hund ni åker hem med som ni kom hit med imorse".

Ändå tänker vi nog de flesta av oss att de som dömer oss på prov och utställningar, som representerar mer kunskap än vad vi själva har och som jobbar som representanter för rasklubbar, inriktningar och i sista hand den avel mot något ännu bättre i rasen, de borde väl åtminstone försöka att stå över allt detta.

Därför är min besvikelse idag monumental när jag surfar in på en av våra anlitade jaktprovsdomare och läser blogginlägget "Tjock, tjockare, Molly", en reflektion om en labrador med utställningslinjer och dennes matte, illustrerad med bilden av en gris. Läs själva: www.juggeshemsida.se. Surfa in på bloggen och rubriken ovan.

Ska vi gissa att den som startar en labbe med "utställningsutseende" för den här domaren är dömd på förhand....????? Nä, det ska väl vara en "fasanmesil" (domarbloggens stavning, inte min) i år.

Hur ska vår ras nånsin kunna utvecklas på ett bra sätt om det är såhär vi behandlar varandra? Vem gagnar det???? Inte nån är min gissning.

Vittra!

2009-08-17T18:38:00.004+01:00

Nya bilder!

2009-08-14T16:01:00.012+01:00

De tre översta, sessan Sonja af Bergslagen. De tre nedersta, sessan Alice af Klippan.

Tusen saker

2009-08-12T20:53:00.002+01:00

Har börjat jobba igen denna vecka och det känns som tusen saker far i huvudet åt olika håll.

Töserna fick idag prova hundgård på jobbet en stund, det gick bra, var både läskigt och spännande på samma gång. Vi försöker att träna litet varje dag, allehanda saker. Rulla boll, gå i koppel, bara hänga med de stora och kika på apportering osv. I helgen blir det final på Eksjös vaktparad. Jag ska jobba men resten av famljen samt Bosses familj ska ta tillfället i akt och miljöträna litet. Sen ska vi hem hit, även de stora hundarna ska få chansen.

Nästa vecka är det vaccination nr 2, men berätta inget i förväg :o)

De är så rara, väldigt, väldigt lyhörda och mjuka men ändå så mycket motor och upptåg. Ska bli så spännande att se hur de utvecklas och vilka personligheter de kommer att bli.

Valpbilder

2009-08-07T11:09:00.003+01:00

Vem har sagt att labradorer inte är farliga? Tiger och Kajsa i dog-fight på gräsmattan. Foto: Matte Forsberg

Ett gott samvete är den bästa huvudkudden, tycker Alice (Afragola) i Klippan. Foto: Matte Elin

Nybadad

2009-08-03T17:06:00.002+01:00

Linnea, jag och Kajsa har varit på snabbvisit i Stockholm, idag ute i skärgården hos goda vänner. Tyvärr inga bilder, mitt kamerabatteri var urladdat. MEN, inte desto mindre en hälsning från en nybadad Vittra som noga testat vattenkvaliteten i Värmland!

Och vi drog åstad till Gränna

2009-08-01T21:23:00.004+01:00

Efter att Elin rest idag kändes det som att vårt första uppdrag var slutfört. Fem glada valpar var levererade till vad som känns goda hem och allt verkar ha gått bra. Nu hoppas vi att resan ska fortsätta med att vi får följa vår kull tillsammans med sina ägare samt självklart tillfällen att ses och kanske träna tillsammans.

Iallafall, på en given signal idag kände vi alla att vi nog måste fly fältet. Sanningen är den att hela familjen inte gjort något tillsammans på hela sommaren, det blir ju så när någon måste se efter valpar 24/7. Vi lastade in flocken i bilen och tog vår årliga tur till Gränna.

Nån lunch på Grännagården blev det inte i år, för mycket folk för att släpa in menageriet. Efter en enklare måltid passade vi på att hälsa på Prins Bosse och hade en jätteskön eftermiddag i gräset med 6 hundar! Efter en god middag vände vi hem alldeles för sent men vi tror dagen har varit nyttig för oss alla. Vi är så glada att Bosse bor nära, han har det busbra hos sin famlj och förhoppningsvis kan vi ses ofta och träna. En hemlis? Bosse har ett eget litet berg på tomten där äldrehunden Kenzo gömmer ben och Bosse gräver upp dem.....

Sista paret ut

2009-08-01T21:19:00.004+01:00

Idag kom Elin för att hämta sin efterlängtade Alice, sessa af hela Skånelandet. Tomt är det....

Några tårar men mest av glädje

2009-07-30T21:00:00.006+01:00

Idag åkte två till så nu är det bara tre kvar här. Det är så märkligt. Man älskar alla som en lejonhona! Men några av dem var tidigt bestämda till andra hem, inte så att vi avgjorde det, mer som att vi fick låna dem och njuta av dem en tid.

"Ester", sessa af Lerum samt "Nero", sessa af Grythyttan/Örebro med egen sjö

Inte utan min giraff....

2009-07-29T19:17:00.001+01:00

... hälsar Vittra från Sörmland.

Foto: matte Birgitta Melin

Äntligen i våra nya hem!

2009-07-29T16:43:00.004+01:00

Birgitta med Vittra, prinsessa av Torshälla samt fam Edvinsson-Gustafsson med Bosse, prins av Gränna.

Fältkoma...

2009-07-26T21:57:00.008+01:00

... antar jag är ett vedertaget begrepp, iallafall var det nåt jag minns från Jims tid på trupp ( d v s när han tillbringade veckor i sträck i skogen eller på fjället med soldaterna). Enkelt uttryckt. Man blir fysiskt trött av att vara igång många timmar.

Har tillbringat 7 dagar i sträck med att visa am- och minröjning för deltagare och publik på O-ringen. Det har varit jättekul! Samtidigt märker jag hur avtrubbad du kan bli i montern efter att ha sagt samma saker sådär 150 gånger. "Det där? Jo, det är en rysk trampmina....". Och då betänker jag samtidigt att jag är en glad amatör på dessa saker. Till min hjälp i montern har jag varje dag haft utbildade och professionella ammunitions- och minröjare. De som kan hantverket och gjort det många gånger. Själv har jag pratat kring ofarliga atrapper.....

Självklart tycker jag att alla orienterare som INTE besökte vår monter var felorienterade (hi,hi) men det blev en hel del goda samtal med intresserade besökare. Det känns bra att så många förstår och bryr sig om!

Under min tid på O-ringen har husse blivit hjälten i flocken, "mat-gubben". Jag har haft morgnar och kvällar, han resten. Alla valpar har utvecklats i en rasande fart, nu är det full rulle här, bus, låtsasslagsmål och utflykter när vi är ute.

Nästa vecka flyttar de. Först ut är Prins Bosse av Gränna som åker på tisdag morgon. Sen prick i nacken (Vittra?) som åker med Birgitta tisdag eftermiddag. Konstigt är det, men bra! De behöver sina nya hem och nästa steg i sin utveckling. Och så ska vi självklart våldgästa alla våra valpars nya hem snart!!!!

"Nu är vi faktiskt stora hundar"

2009-07-19T21:07:00.007+01:00

Det går så fort! Motorik, sinnen, receptivitet, storlek. Allt bara växer dag för dag. Kullen har kommit på en mängd saker, som att man kan samarbeta för att försöka komma åt hundmaten, att dubbelvissling i pipa betyder mat!, att bil som kommer inkörande i knastrande grus betyder att den människa som inte är här för tillfället kommer hem, faktiskt att ett stilla eheh betyder sluta med det där, att fötter är roliga och att skor är ännu roligare och att det är jättekul att följa husse eller matte i hasorna vart de än går.

Vi har kunnat urskilja små, små personlighetsdrag och framförallt utvecklingsstadier som går i trappor. Den ena dagen är en viss valp mer framåt och en annan mer tillbakadragen. Den andra dagen är det tvärtom! Men det som fortfarande slår oss är att de är ohyggligt lika! Uttrycket skiljer något, mellan gul och svart men också mellan vad som känns som 3 olika ungefär.

Kanske sätts allt på plats den sista veckan, det finns röster som säger att du inte vet förrän vid 7 1/2 vecka. Nåja, vi får se. Skönt är dock att se att de börjar mogna för att flytta hemifrån snart. Lätt kommer det inte att bli på sätt och vis men samtidigt känns de valpköpare vi träffat som underbara hem för de små liven och de behöver få utvecklas i sin takt och till sina egna individer.
Bilderna är tagna av Ann-Kathrine som var här och inspekterade valpar tillsammans med Birgitta förra veckan. Ursöta!

Ännu en gång underbara Birgitta-bilder!

2009-07-16T17:05:00.005+01:00

Kennelnamn

2009-07-09T21:43:00.002+01:00

Just ja! Vi fick bassning på Munkebo som kennelnamn. Det finns ett ställe i Danmark, vet inte om det är en gård eller en stad, men iallafall så har de redan mutat in namnet. Vi ska ärligen säga att det inte känns som en katastrof. Men sen var vi in på den internationella hemsidan för att fundera över presumtiva andra namn. Inte lätt må jag säga. Nu krånglar vi till det igen och så får vi se hur det går. Vi valde till slut de italienska adjektiven för svart/gult, "nero" och "giallo" (uttalas jiallo). Trist men kanske går det igenom.

En fantastisk vecka!

2009-07-09T21:22:00.002+01:00

Detta är min "mitt i" semestervecka. På måndag är det dags att jobba igen, intensivt för vi har O-ringen härnere och Swedec ska självklart vara med på ett hörn. Det är jättekul men jag vet att jag kommer att sakna valparna när jag pratar minröjning i vår monter.

Det har hittills varit en fantastisk vecka. Vi träffar valpköpare i parti och minut, det har varit jätteroligt och ännu är det inte över.

Idag var Zorro's ägare här (pappahunden) och var mycket nöjda med kullen. Skoj! Zorro är en charmör av rang, jättesocial och med ett väldigt speciellt skratt. Ska bli så roligt att se om någon av valparna ärvt hans leende.

Valparna går från klarhet till klarhet. Det är ett herrans röj på morgnarna, alla äter med god aptit och upptäcker livet med samma goda aptit. Regnet har gjort vårt liv till ett evigt hushållspapper- och skurhinkstassande då valparna inte kan vara ute i den utsträckning vi egentligen vill. Men vad gör väl det!

Det är också roligt att se att de är så sociala. "Besök, jättekul!" vad var de menade när familjen Svenningsson kom.

Säkert är den första kullen något alldeles speciellt. För oss är dock detta en fantastisk upplevelse och en resa. Inte okomplicerad på något sätt, avelsplanering, hälsa, tester, parning, dräktighet, födsel, den första tidens oro och den andra tidens oro som är av en annan art. Och på det all ren och skär glädje!

Utan Photoshop i hemdatorn

2009-07-09T17:09:00.004+01:00

lyckas iallafall inte jag beskära bilder.

Nåja:

Underbara valpbilder

2009-07-07T11:50:00.006+01:00

från Birgitta Melin, snart ägare till ännu en svart labbetik.

Jag är faktiskt inte Huligan - jag är Guligan!

2009-07-05T16:15:00.004+01:00

Det har varit en intensiv helg. Våra vänner Susanna och Gunnar har varit här med sin flock, Archie, Roxy, Bessie och Tilda. Jättekul att se valparna träffa andra vuxna hundar. Det gick också urbra, inga konstigheter alls!

Därefter kom det första besöket från presumtiva valpköpare och det känns också jättebra. Folk frågar mig ofta om det kommer att vara svårt att skiljas från valparna. Jag tycker det svaret är enkelt. Vi har ju varit valpköpare själva! Känns det som att valpen kommer till ett hem där den blir väl omhändertagen efter sina egna behov är det bara roligt! Vi kan inte behålla 7 huliganer och samtidigt ge dem ett bra och rättvist liv. Säkert kommer det att vara tomt den dag de åker men jag är rätt säker på att tanken på att de är i ett bra hem ändå gör att jag kommer att somna trygg.

Valparna har sovit hela eftermiddagen, trötta av alla intryck. Nu är det dock full rulle i lådan, värst är faktiskt de gula. De är inte huliganer, de är guliganer (Susannas uttryck!). Bus på er, nu ska vi ha mat! Matte får inte skriva mer.....

Full rulle

2009-07-02T16:46:00.008+01:00

Jag jobbar denna vecka så Jim och Linnea är valpvakter på dagarna. Litet för varmt för vår smak, åtminstone igår då det kändes som en luftfuktighet på 200 procent....

I valplådan äts det och busas mellan sovstunderna. Dagarna har tillbringats ute i stor utsträckning, dels i skuggan i valphägnet, dels på gräset tillsammans med oss. Roligt att bli behandlad som hinderbana och gosepaus på samma gång.

En dag kvar sen är det ledigt för valperi på heltid. Det har varit en skön vecka på jobbet trots värmen, fått mycket gjort då tempot är lugnare. Men oj vad jag ser fram emot ledighet med valparna. Det är ju trots allt bara dessa veckor, snart är de stora.....

Registreringspapperen är här!

2009-07-01T18:08:00.001+01:00

Det är nu officiellt, hela kullen är minsann medlemmar av SKK och har egen stamtavla.

Vi återkommer med individbilder!

Bus!

2009-06-28T17:57:00.009+01:00

Nu är det full fart mellan varven. Valparna har börjat äta vanlig mat ett par gånger om dagen, mycket uppskattat, inte minst möjligheten att stå i matskålen :o). De har också fått vara ute en stund varje dag, jättespännande.

Vi försöker att jobba efter 8 (12) principen. Innan valparna flyttar till sina nya hem ska de ha ätit ur 8 (12) olika sorters matskålar, träffat 8 (12) nya människor, gått på 8 (12) olika underlag, ätit på 8 (12) olika ställen osv osv. Idag lade vi en litet skramlande aluminiumhink i valphagen ute. Inga problem, det lät litet om den när man puttade på den men den var spännande att utforska.

Mellan sömn, utforskning av världen och mat blir det en del gos med oss också, det ska erkännas. De är alla jättegoa, lägger du dig i valphagen söker alla kontakt och vill ha uppmärksamhet. För att inte tala om när jag kommer in i valprummet. Jag får inte prata för då vaknar alla och vill ha uppmärksamhet. Mattes röst är tydligen kopplat till roliga saker....

Röj en mina!

2009-06-22T17:43:00.002+01:00

På torsdag får jag avlösning i valplådan för att tillsammans med två kollegor åka på en fotbollsturnering för barn "Globall Cup". Bakom turneringen står svenska FN-förbundet och projektet "Röj en mina". Vi kommer att berätta om minröjning världen över för barnen och så får de själva prova på med en minsökare. De kommer dock tack och lov bara att hitta metallinslagna chokladpengar. Men jag är stolt och glad att det finns så många engagerade människor i vår, ibland underliga, värld.

Har du en stund över, kika gärna in på "Röj en minas" hemsida: www.sfn.se/roj-en-mina/
Och titta på filmen! Den är värd en minut!!!

Att döpa en valpkull

2009-06-22T17:21:00.004+01:00

TS Eliot diktade om vikten av att döpa en katt... "The naming of cats is a difficult matter..". Katter ska ha många namn, ett för hemmabruk, ett han kan använda bland kumpanerna på stan, ett för romantik. En labbe ska ha två namn. Sitt eget, helst tvåstaviga, som används i livets alla skeden, på träning, i familjen. Och så det stolta kennelnamnet vilket får vara hur obegripligt som helst. :o)

Kära valpköpare. Jag ber er nu att förlåta oss. Går kennelnamnet igenom kommer prefixet att bli Munkebo, namnet på vårt gamla ställe här på landet. Sen hade jag faktiskt tänkt att italienska städer ju var jättebra, och liksom kopplar till oss i och med de senaste äventyren hela familjen varit ute på. Rätt fint om än omaka: "Munkebo Roma", "Munkebo Verona", "Munkebo Firenze". Men ack och bedrövelse. Guamikeni importerar i sommar en valp från England där kenneln tydligen haft samma tanke som vi (grrr, slår vad om att de inte bott därnere :o). Vi tänker dock inte ge oss. Valparna får helt enkelt kennelnamn från delar av Napoliregionen. "Vomero", "Pouzzuoli", "Giugliano", "Afragola".

Tror ni SKK accepterar valpregistreringar i fonetisk skrift?????

Drar dock gränsen vid "Sulfatara" vilket är ett svavelosande vulkaniskt område mitt i Napoli. Det är nog att utmana ödet. Och Vesuvio... visst är det mest en pizza i Sverige? Men vi kan nog klämma med både "Sorrento" och "Amalfi". Det är ju riktigt bra.

MAAAAT!

2009-06-21T15:39:00.007+01:00

Nu märker vi nästan skillnad på kullen dag för dag. I vakna stunder kommer alla rusande till kanten av valplådan för en pratstund. Och om Linnea sätter sig i lådan en stund har hon bums ett gäng valpar i famnen och på benen.

Aptiten är det verkligen ingt fel på och vi har nu börjat introducera "vanlig" mat. Köttfärs är först ut, smaskens säger alla!

Midsommarhelgen har f ö varit mycket lugn. P g a valpar i huset har alla andra hundar "besöksförbud" :o). Själv lyckades jag pricka in en sommarförkylning över helgen så jag har tagit det mycket lugnt. Blä.

Är nu så nyfiken på hur de kommer att bli allihopa. De svarta är hittills mycket jämna, både till utseende och humör. Riktigt söta. Den gule hannen utmärker sig litet som tjuren Ferdinand, är gärna i ett hörn för sig, är välutvecklad och social. De andra gula tikarna känns också rätt jämna, färgen är det som skiljer. Samt att den förstfödda fortfarande toppar viktligan, även om de andra nafsar henne i hasorna.

Camorran nu i hundbranschen

2009-06-15T16:42:00.002+01:00

Det räcker inte med de som låg döda längs vägen varje morgon. Läs om Maria och hennes familjs oförtrutna kamp nere i Neapel!

http://www.kvp.se/Nyheter/1.1607186/trotsar-maffian-for-de-hemlosa-hundarnas-skull

Mormor Linnea

2009-06-14T19:32:00.004+01:00

Min mormor Linnea var en färgstark person, född 1910 i Bergslagen. Som gift var hon husmor, borgarfru och moder. Men hon berättade gärna om tiden innan hon gifte sig, när hon som alla vi andra fick arbeta för brödfödan. Hennes första arbete var som sjukvårdsbiträde vid ett sanatorium utanför Lindesberg. På den tiden, kring 1930, hade väl ingen så noga koll på smittorisker, än mindre turberkulinprövningar och andra nymodigheter. Hon arbetade bland de hostande patienterna utan särskilt många skydd vad hon mindes. Sjukvården var än mer hierarkisk än idag, och kanske litet mer bekymmerslös? Iallafall berättade hon ofta historien om en av Sveriges mest berömda diktarinnor som var god vän med överläkaren och som ofta ringde. Som sjukvårdsbiträde hade man även ansvaret för den lilla telefonväxeln och det var kul att smyglyssna tror jag ... (Diktarinnan, tja, minns ni dikten "...trupper sedda vid Thermophyles lås, xx rapporterad saknad vid Alingsås").

När överläkaren hade bråttom till familj eller galej hände det att han snabbade på ronden något. Helt sonika slet han upp dörren till salen och ropade: "jaha, och här äter ni och skiter och har det bra". Min mormor tyckte det var vansinnigt roligt ända in i sin ålderdom.

Varför berättar jag nu detta? Jo, just känns det verkligen så med valparna. Det äts, det sovs, det skriks litet mellan varven samtidigt som man gångtränar stenhårt. Ser nästan ut som ett gäng labbevalpar som fått tag i husses whiskyflaska som vinglar omkring i lådan. Och när de sover ser det såååå skönt ut.

Snark

2009-06-08T16:35:00.002+01:00

Här äter vi och sover. Märker verkligen av allt nattvak, är rysligt trött. Men glad! Valparna börjar visa små tendenser på svansviftning medan de äter. Och hasar omkring mellan alla måltider som ska ätas och all sömn som ska sovas. Väntar med spänning på att de ska öppna ögonen. Och att vi kan börja urskilja personligheter. Litet ser vi redan nu. Den största valpen, hon som kom först, är fortfarande störst och därmed också litet mer självständig. De andra hänger med på ungefär samma vikt som det verkar. Den som urskiljer sig där hittills är den "randiga" gula tiken. En riktig liten Napoletanare som både kan trängas och skrika om hon inte får den mat hon bespetsat sig på. De svarta är jätteduktiga på yoga, bra övningar när magen är full.

Det är en så rar liten gul-svart hög.

Snömos...

2009-06-06T08:35:00.004+01:00

... det hade man i huvudet när Linnea var bäbis. Men tydligen får man snömos även av valpar. Inser att det finns en värld utanför valplådan som pockar på uppmärksamhet. Jobbet t ex. Och att Linnea faktiskt har skolavslutning nästa vecka. Den lilla damen har en tendens att växa ur alla sina kläder. Tänkte vi kunde ta en snabb sväng till Eksjö idag för att bunkra examenskläder men inser att 6:e juni faktiskt är Sveriges nationaldag och därmed röd med stängda butiker. Nåja, Jim är hemma så vi kan ta en tripp till A6 i Jönköping.

Nej, nej, jag är absolut inte på något sätt emot Nationaldagsfirande. Tvärtom, firade faktiskt förra året med råge (se nedan i bloggen) så jag må väl vara förlåten i år. Lovar att nynna på nationalsången i bilen till Jönköping :o)

Dag 4

2009-06-05T14:56:00.006+01:00

1) Mor och dotter.

2) Mat, mat, mat....

3) Men det kan vara tröttande, allt detta ätande.....

Munkebos Cuma for the Becker family

2009-06-04T17:50:00.004+01:00

Right now finding out the smartest way for Cuma's (the yellow male) move to Italy/US. As we say in Sweden: nothing is impossible but it's maybe a bit of a challenge :o)
To be continued.....

Dag 3

2009-06-04T09:33:00.003+01:00

Natten har varit lugn. Nu är Lina jättehungrig och får mindre mål rätt tätt. Tror inte att man får mjölkstockning med 9 hungriga barn att mätta.

Svart, gul, svart är labradormorse för två svarta tikar som flankerar sin snarkande, gula bror.

Black, yellow, black is the labrador-alphabet for two sisters sleeping close to their yellow brother.

De är här!

2009-06-03T11:02:00.010+01:00

Igår blev Lina stolt mamma till nio valpar, tre svarta tikar, tre gula tikar, en gul hane och två svarta hanar. Första dygnet har gått bra, de äter, äter och äter. Lina uppför sig som en exemplarisk mamma. Återkommer snart med litet fler bilder, fullt upp här.
Vi är så lyckliga!

Valprummet invigs

2009-05-31T21:24:00.001Z

Inatt sover matte och Lina för första gången alldeles själva i valprummet. Snark säger Lina. G'natt säger matte.

Trött trött trött

2009-05-30T20:31:00.002Z

Först visade det sig att jag gjort fel ang Linas PRA-test. Alltså, hon är testad via labbet i USA, och testet är gjort hos veterinär enligt konstens alla regler. Utom den lilla regeln att du tydligen ska ha en SKKremiss istället för den amerikanska jag använde. Humorn är att jag först konstulterade Djursjukhuset i Albano som faktiskt kämpade med det hela och till slut kom fram med den amerikanska remissen för testet. Sen körde jag samma vända med Djursjukhuset i Jönköping SAMT filialen i Eksjö. Det slutade med att jag fyllde i den amerikanska remissen tillsammans med vet i Eksjö, hon drog allt blod osv och skickade blodet. De ville inte att jag skulle betala innan de rett ut hur turerna egentligen skulle gå. Nu gjorde de aldrig det, istället betalade jag själva vetbehandlingen i samband med att Findus (vår hankatt) kastrerades och tog själv kontakt med labbet i USA för att ge dem mitt kontokortnummer. Provresultatet kom via epost och sen via undertecknat brev på posten. Lina är PRAfri, testad av det enda, eller möjligen det ena av två, Optigenlabben i världen. Men tydligen ska detta inte räknas för man ska ha en remiss från SKK.....

Det jag irriterar mig på är två saker; det ena att två av Sveriges största Djursjukhus alltså inte har denna information, även då de letat i dagar, inte minuter då jag hängt framför disken, det andra är att provet är taget och inskickat av en oberoende vet, det är bara själva testproceduren som jag själv varit i kontakt med det amerikanska labbet för. Nå, ska reda i detta på måndag. Går det inte för vi väl om provet då. Amerikanerna lär väl skaka på huvudet :o).

Trött också av en jätteintensiv jobbvecka som avslutades på Karlberg idag. Lyckat men inte ett uns krut kvar. Rätt skoj dock, det blev jag som körde ned vår pickup till Eksjö ikväll. Med minröjningsvaxdockan "herr Mina" i baksätet, i bälte. Han är så verklig att när jag stannade på Shell för att handla kaffe blev det en folksamling kring bilen medan jag var inne.

- Det ÄR väl en docka?
- Han andas ju inte och har suttit blickstilla hela tiden!

Det var kommentarerna.

Lina trött också, tjockare och tjockare. Jag vågar varken tro det ena eller det andra. Men nu är jag hemma och har ledigt. Nu bara väntar vi. Hon mår bra. Men jag tror hon förbereder sig.

Håll tummarna!

Sätt att luras

2009-05-23T19:19:00.003Z

Hade någon frågat mig för 6 månader sedan hade jag skrattat. En labbe, i flock, med syster och katter som konkurrenter, och som inte äter. Nästan allt. Finns inte!

Sedan Lina blivit dräktig är min uppfattning annorstädes. Jag växlade snabbt till valpfoder som är den nya rekommendationen från Royal Canin, förstärkt med filmjölk. Vi hade någon vecka i början där det var illamående (gumman!) och trassel. Det löste sig dock med litet pillerill med ost, korv och saker nedblandat, litet naturlig konkurrens från syster, katter osv. Men idag..... Lina sa stopp! Och inte bara det. Hon sa "matte, nu har jag varit dräktig i en jäkla massa dagar och idag vill jag ha kul". Därefter har hon tillbringat dagen med sin tennisboll i munnen. Basta, et basta!

Tjuvrusning efter boll har hon inte fått! Men "tantrullning", gos, fjäsk, 6 äggulor, valpfoder matat på promenad med Linnea och Johanna (12 år) vid utsiktsplatsen och valpfoder gömt i skinkskivor. Hon tycker fortfarande att livet är sådär men sammanfattar dagen som rätt OK.

Lina har alltid varit min favorit bland hundarna i skalan, "arbetsskalle, tryck, precision, intelligens och självständighet på det goda sättet". Hon fortsätter att imponera. Och att kommunicera.

Nej, hon ligger inte i soffan nu. Inte för att hon inte får. För att hennes mage är varm och hon föredrar trägolvet på plan 2. Men kramar får hon.....

Smakprov

2009-05-20T18:26:00.001Z

Bilder från Lina's släkt, länk tll Guamikeni's kennel:
http://www.guamikeni.se/bilder.html

7-8 valpar på väg?

2009-05-18T16:31:00.005Z

Jag är inte bara tjock menar Lina, jag har faktiskt rätt att göra ungefär vad jag vill :o). Att hundarna är klokare än vi många gånger är så övertydligt med en dräktig tik i huset. Hon har tagit det lugnt sen hon visste vad som var på gång. Och det är inte mer med det. Samma glada hund, inga konstiga "cravings" efter lakrits eller så. Men en värdig hund med annat huvudet än bara mat, träning och kel. Men det är som hon också vet att först ska hon bli mamma, sen blir livet som vanligt igen efter ett tag. Inte mer med det.

Ja vi väntar valpar, preliminärt den 4 juni.

Zorro och Lina....

Valparna är e. Proletariat Aureole, ”Zorro” (e. FTCh Craighorn Bracken), från engelska field trial linjer, u. Guamikenis Live ”Lina”.

Både Lina och Zorro är fria från anlag för PRA och är också testade fria från CNM. Båda har A-höfter och fria armbågar och är ögonlysta OK.
Går allt väl blir det gula och svarta valpar.
Stamtavlor och officiella meriter finns på rasdata, http://www.labrador.nu/ och mer om Zorro finns på http://www.capandus.se/ .
Valparna förväntas bli följsamma och bra apportörer och passar den som vill ha en duktig jakthund och/eller är intresserad av att starta på jaktprov och working test.
Kontakta gärna Katarina på tfn 070-302 76 97, 0381-560 22 eller på mail totte_katarina@hotmail.com .

Ho hoooo. Här är jag!

2008-10-13T15:09:00.002Z

Otroligt att jag inte skrivit på dryga två månader. Har varit helt innelsuten i en komma-hem-börja-jobba-återanpassa-Linnea-bubbla som jag inte tror har släppt ännu. Det har liksom varit fullt upp med att klara vardagen. Mycket på jobbet också. Nya arbetsuppgifter, kul men jag kliar mig å hufvudet ibland.

Men på det stora hela är livet OK. Vi har fått ordning på Munkebo (ordning och ordning...), förtränger fortfarande att lägenheten i Stockholm ska målas och grejas. ORKAR inte släpa möbler igen just nu... Hundarna är glada och till synes friska. Linnea trivs i skolan och får separat undervisning i engelska. Yes! Jim gillar sitt nya jobb. Pendlandet är väl sådär men han får klämma in både Belgrad och Helsingfors mellan Stockholm - Kungsängen. Själv är jag just nu lika sugen på att resa som att göra en rotfyllning.... om det inte är till en svensk skog utan skräp.... Men det börjar att gå över. Tänkte t o m tanken att det kanske skulle vara kul att kvista ned till Neapel en helg bara, för att träffa folket. Men.... det är bara en tanke....

I Neapel rullar det på vad jag har förstått. Vattenkrisen är inte löst så Kathryn får åka som en blådåre till Aversa för att hämta ransoner till familjen.... vatten att borsta tänder i osv.... Det låter helt vanisinnigt, eller hur? Ett tag var t o m rekommendationen att man skulle försöka duscha med ögonen stängda. Men jag tror den amerikanska administrationen fick ge sig där.

Det blev ingen start av Lina i höst. Jag fick inte ihop mina sinnen till en systematisk återträning med vilt osv. Men lydnaden har inte tagit skada av Italien, tvärtom. Tränade i helgen med vilt och det finns definitivt hopp för lilla damen.

Tänkt på valp så mycket. Det har verkligen varit hit och dit. Till slut landar jag tillbaka i min ursprungliga tanke. Nu när det inte går att ta valp på Manda, och hennes bror Otto också är katarakt, så är det ju som Sanna säger. Lina är 75% Manda-gener och ska jag vara ärlig är hon snabbare och har en bättre näsa. Om allt håller, ögonlysningen är OK, parning går bra, vinden vänder och tuppen gal KAN vi få till en kull nästa löp, alltså födsel i början av juni och leverans i månadsskifte juli/augusti. Valpköpare på en omeriterad tik med "bara" 1:a pris på utställning? Tja, dels får jag hjälp av Sanna, dels lär väl några hamna hos kompisarna. Det finns risk för att en går på export till Texas.... ha ha. Det vore faktiskt kul. Vi får se, man måste ju drömma och planera. På det år som gått verkar det som dualhundarna verkligen fallit tillbaka, nästan för gott. Susannas uppfödning Ticki har nu tagit sig till elitklass, jättekul. Men hon kan inte paras.... Det är så tråkigt.

Vad mer? Mammas kattunge verkar ha hamnat hos oss för gott. Än så länge funkar det faktiskt jättebra. Han pratar hundspråk, äter hundmat, leker med hundar och är Linneas bästa vän näst Lina. Findus har nog blivit en del av familjen.

Links, links, links

2008-07-31T21:15:00.000+01:00

From the Beckers visit, read Kathryns blog:
http://2kids2go.blogspot.com

Rasism eller ignorans?

2008-07-23T20:33:00.002+01:00

www.expressen.se/nyheter/1.1241619/berlusconi-tvingas-backa-efter-skrackbild

Berlusconi ska inte längre registrera romer i Italien med fingervatryck. Nu är väl Berlusconi knappast en kille som imponerat stort på mig men en icke-övergrepps-aktig registrering och ERKÄNNANDE av alla illegala flyktingar vore ett steg på vägen. Men det var det väl aldrig fråga om? På detta sätt är man bara tillbaka på ruta noll igen. En intressant diskussion är kanske varifrån de fördomar som sägs vara orsaken till att två romska flickor fick drunkna kommer? Det är inte så att det bara är romer som är utsatta för diskrimininering. Inte i Italien, inte någon annan stans.

I Nepael står de svarta, som är många, näst längst ned på skalan. Jag kan berätta att det många gånger fick ett löjes skimmer därnere då väldigt många av de svarta, som i bästa fall hade ett halvoffentligt jobb som biltvättare eller packare i snabbköpet, faktiskt var de enda som kunde prata något annat än napoletanska, d v s engelska och franska. Och som ibland tog sig friheten att skratta gott åt sina arbetsgivare som aldrig lyfte ett finger utan ägnade sina dagar åt att kommendera och prata i mobilen.

Jag har fortfarande uppfattningen att det inte enbart berodde på de drunknade flickornas etniska tillhörighet att de dels inte blev räddade, dels blev liggande utan att nån ens höjde på ögonbrynen utan åt lunch intill dem. För mig är det faktiskt bilden av Neapel.

Sorry!

"På stranden ligger två döda flickor...."

2008-07-21T22:40:00.004+01:00

..."intill dem ligger Turister!!! och käkar lunch"....

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2946548.ab

Hemma hemma hemma

2008-07-04T23:04:00.000+01:00

Vår avskedsfest... och fotbolls-EM

2008-06-12T13:24:00.004+01:00

6:e juni ... har nog precis hämtat mig och sopat upp de sista ballongresterna. Iallfall, det var verkligen jätteroligt. Vi hade "bara" bjudit 50 av våra närmaste vänner :o) och blev skräckslagna när i princip alla tackade ja. Dock, det löste sig med svensk smörgåstårta (med torkad dill från USA och grönländska räkor från IKEA) lådvis med öl, vin, nubbe och tomvis med Daim. Extra roligt var det att dra Svea rikes historia på 3 minuter inför norrmän och danskar (många diskussioner) och se att faktiskt ALLA, från amerikaner till greker verkligen sjöng Du gamla, Du fria för full hals.

Jag vet, jag är sentimental igen. Känns inte så svårt att lämna danskar och norrmän härnere, eller britter. Det känns som att dem har man en sportslig chans att återse rätt snart. Värre är med dem som kommer att bo längre bort.

Inför festen hissade vi Svenska Flaggan här på en balkong. Vid huset mitt emot, som stått som ett skal sedan vi kom, är det nu varje dag 5-6 killar som jobbar, sakta men säkert. Arbetsskyddstyrelsen skulle väl falla död ned om de såg förhållandena men med enkla redskap strävar de sakta på. De har varit litet blyga de första veckorna men ack så nyfikna. Flaggan löste upp knutarna.

Först var de tvungna att kolla att vi inte var ryssar (Ukrainas färger). Sen har fotbollssnacket tagit över. Igår var de glada! för vår skull, och hyllade Zlatan (Ibri heter han här) i stora ord. Som ni vet är väl inte fotbollsintresset det allra största här i familjen men det är kul att det faktiskt kan bli ett internationellt språk och att man kan glädja sig åt andras framgång.

Besöööök!

2008-06-12T13:18:00.002+01:00

Nu har vi bokat, familjen Becker kommer till Sverige den 24 juli. Vi planerar först ett par dar i Stockholm och sen drar vi vidare ned till Munkebo. Patrick och Kathryn är båda uppvuxna i Dallas, Texas. Han har jobbat på U-båt hemma i USA så de har självklart flyttat runt en del där också. Norfolk, Virginia och San Diego, Californien, där de också fick sin första svensk-chock vid ett midsommarfirande tillsammans med den svenska u-båtsbesättningen som var utlånade dit. Sonen Michael pratar fortfarande med lysande ögon om "Small frogs..".

De känner ungefär som vi härnere. "Vill gå i skogen". Därför river vi av Stockholm rätt snabbt och sätter därefter Patrick och Michael i vår lilla båt på landet med varsitt fiskespö medan jag Kathryn, Linnea och dottern Emelie ska dra på kängorna och gå i skogen. Hm, glasriket kanske är en bra idé. Vi får se. Det ska bli jättekul att få visa dem Sverige och jag vet också att det för dem kommer att vara en uppskattad paus från den dagliga kampen härnere.

Nu börjar det dra ihop sig...

2008-06-12T13:15:00.004+01:00

... preliminärt kommer flyttbilen den 25:e juni. Sista dagen i skolan för Linnea imorgon fredag, sista veckorapporten för Jim denna helg, graduation ceremony för Linnea på tisdag (i Kalle Anka-kostym :o). Avskedsmiddag med Jims avdelning på onsdag nästa vecka. Sen är det ett snabbt midsommarfirande med en amerikansk/svensk familj och inventering....

Bilder: Jim och Linneas kusin Alice vid Pompeij.
Pompeij. Vesuvio.

Jag har varit ganska kritisk..

2008-06-05T19:00:00.002+01:00

... till svensk medias täckning av regionen. Men detta är ett bra reportage!
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1193708&BroadcastDate=&IsBlock=0

Such a sentimental journey...

2008-05-31T13:00:00.004Z

... där ser man. Det började med Trine. Vi hade ju familjens djur här i två veckor medan de tillbringade sina sista dagar på basen. Intensivt. Papperstrassel och veterinärtrassel in i det sista, kryddat med en svår tur fram och tillbaka till Aversa i en lånebil som kokade när det var 37 grader ute. Fick bärga hund, katt samt Trine vid en sval vägg inne på basen. Och så i torsdags kväll var de klara för avfärd, hämtade Pete och Eddie och nu är de inte här länge....! Idag har de kommit fram till Mississippi..... så långt borta! Deras hus här i kvarteret gapar tomt med alla fönsterluckor öppna. Det känns helmärkligt...

Ännu konstigare blev det igår. Vi var bjudna till våra grannar och vänner, Colonel Schotts, Retirement Ceremony. Nu får ni kanske hålla i er men tårarna rann. Rick varnade mig innan.... "I'm gonna cry". Och jag VET att amerikaner är betydligt mer sentimentala och högtravande än vi men det var ändå fantastiskt. Fantastiska tal, fantastiska presenter och till slut bad Rick för sista gången om "tillstånd att lämna skeppet", denna gång med hela familjen i släptåg. Du kan tycka och tänka vad du vill men på det sätt US Navy tar hand om de sina imponerar.

Nu är det 4 dagar kvar, sen lämnar de sitt hus. Och på fredag flyger de till Washington DC. För första gången på 25 år planerar familjen att bo på ett och samma ställe i 20 år. Det kommer att bli så tomt! Inga fotbollar som ideligen hamnar på vår tomt, inga Lilly och Milly som hänger vid staketet och vill ha en godis, ingen öl och snack vid staketet. Varför är USA så långt bort???? Nåja, nu har vi en fullgod anledning att återvända till Washington!

Men dan var inte slut där. Precis när vi startat laga middag ringer det på grinden och ute står Luca och Valentina!!!! Vi har inte setts på evigheter, dels har vi lyckats springa om varandra av olika skäl, dels dog Micheles båda föräldrar med några veckors mellanrum så de har åkt norrut var och varannan helg. Med sig har Luca världens finaste bok med bilder från hela Italien av en fotograf som heter Minno Jodice. Han trodde nämligen att vårt adjökalas var redan denna fredag! Skratt. Typiskt Luca..... Jag vet inte om jag kan förklara. Att du inte har träffat en bror eller en kär gammal vän på evigheters evigheter, även om ni talat i telefon och mailat. Och så bara pratar man i munnen på varandra. Det konstiga är att det är samma sak med Linnea och Valentina. Trots språkförbistring och ålderskillnad bara lyser det om de där två.

Jag ser fortfarande fram emot att lämna Neapel. Men .... åh vad jag kommer att sakna en del av våra vänner!!! Det känns verkligen bitterljuvt....

Ja ja....

2008-05-26T21:16:00.002Z

... det är väl sammanfattningvis min kommentar....
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2550027.ab

Inga sophögar beslagtagna vad jag kan se. Förra söndagen hängde helikoptrar över en-av-de-byar-tänker-inte-säga-namnet som Lappalianen pratar rätt mycket om i sin bok. Och Carabinieri på vägen. Och Polizia. Stod intet i media efter det....

Inbrottsvåg...

2008-05-23T22:18:00.002Z

... I know. Have NOT written anything forvever. Det är också för det watt nåt att skriva.

Linneas kusiner och farmor var här. Kul!

Jo, vann darttävlingen på Britpub tillsammans med en bra holländare och en ytterst motvillig , tunn fransos. Men han verkar vara emot det mesta så vi valde att inte hänga upp oss så mycket på honom.

Här råder tydligen inbrottsvåg. Amerikanerna skriver inte nya huskontrakt i vårt område och kallar tillbaka de som bor här. Vi vet liksom inte vad vi ska tro. För oss låter inbrottsvåg i Neapel som nåt slags.... här är det ju inbrott hela tiden. De snor allt, familljefotografier..... En familj var glada. Hade huset larmat, dörrar, fönster. Men de hade husdjur så rörelsedetektorer var inte så smart. Kommer hem en dag för att konstatera att det var ett stort hål i väggen istället. Svårt att larma väggar.... ALLT borta.....

Kan konstatera att när jag kom hit var jag en sorts person. Fortfarande nyfiken. Trodde att åtminstone NÅN härnere var litet nyfiken på mig. Jag gillade inte USA sådär så det skrek. Tyckte allas instängda liv härnere var konstigt.

Idag gör jag det mesta av vad de andra här gör. Åker ut det minsta jag kan för det är bara deprimerande, tar den långa vägen så jag slipper se alla prostituerade, slipper bli oförskämt bemött och se döda hundar, säger God Bless the Support Site (USA) för där kan jag dels känna mig trygg, dels faktiskt TRO på den realtiva giftfriheten i de varor vi ska äta upp, dels kommunicera om jag har frågor.

Min italienska? Nej, BRA är den inte. Men om man som motpart bara kan tänka sig att sluta prata med mig som en annan Napoletanare, bromsa, kanske säga ett verb i sin grundform istället för att fortsätta prata dialekt, fortare och högre..... Då kanske vi kan kommunicera. Det går många gånger, handlar så mycket om motparten. Ska tänka på det (om jag nu behöver) hemma i Sverige igen. Om nån tilltalar mig på ett främmande språk och jag inte förstår, då ska jag inte skrika tillbaka på snabb östgötska. Eller jämtska..... Tror kanske inte jag ens behöver fundera på det när jag tänker efter..... Fascinerande att man ens kan ha en NATO-bas (språk engelska) där folk inte pratar engelska..... ens litetgrann.....

Nåväl. Ska berätta allt när vi kommer hem. Eller skriva en bok......

Eddie, norsk/amerikansk golden är här och var ute för en stund sen. Hundarna hänger alltid på framsidan men plötsligt hör jag ett vådligt skällande från baksidan. Tog in Eddie. Nästan alla har sina hundar ute på nätterna här men så kan jag inte sova. Efter 5 min gick larmet på ett hus högre upp. De kommer in från den sidan, bufflar och bondejord. Lugn, vi har larmet på. Och just nu tre hundar i huset. Vill de stjäla våra bröllopsfotografier så.....

Säger som en amerikan.... "Make my day...."

Veckor kvar bara......

Håret rakt upp...

2008-04-25T21:55:00.000Z

... sen får ni själva faktiskt tänka....
http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/index.asp?ProgramID=2519

Insnöad!

2008-04-25T16:08:00.001Z

Har hört någon innan men jag är ju trogen P1-lyssnare. Vill dock på allvar tipsa, detta är riktigt bra! P3-dokumentär.... Har hört DC3, Bulltofta samt Estonia hittills. Nu rullar IB-affären här.....
http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/artikel.asp?ProgramID=2519&Artikel=1435314

Ökensand...

2008-04-15T06:09:00.002Z

Blir litet full i skratt. I fredags eftermiddag sken solen och vi bestämde oss för att grilla ute på den nystädade terassen på plan 3. Men.... hela terassen var täckt av ett fint, rött damm.... Förmodligen lät vi alla tre som kapten Haddock när vi beväpnade med sopborstar och skurhinkar fick städa om allting. Vi skyllde vilt på de som renoverar sina hus här på gatan. Men det stämde ändå inte... sanden var ju röd, inte vit som huset Palumbo här på gatan håller på att bli. Igår fick jag svaret på gåtan, dammet var faktiskt från andra sidan Medelhavet, sand från en storm i Sahara. Intressant!

Väljer...

2008-04-11T13:09:00.002Z

... att också tända ett ljus för Engla.

Jag behöver inte skriva idag

2008-04-11T07:05:00.001Z

Peter Loewe på DN har redan gjort det. LÄS! Och kika på bilderna. Så ser det ut där vi bor.
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=759884

Bortnappade barn?

2008-04-09T05:53:00.002Z

Det går ju liksom inte att titta bort om man läser svenska tidningar. Historien kring Engla. Vi vet ju inte vad som hänt ännu. Men jag får riktigt, riktigt ont i magen.....

Nyfrälst!

2008-03-31T14:48:00.014Z

Du kan förstå saker intellektuellt men inte med känslan. Jag har förstått de som efter en semester eller två i Florens, på resande fot i Toscana eller vad det nu kan vara, älskar Italien. Intellektuellt. Att de talar sanning och inte är förblindade dårar. Men efter ett par månader i Neapel är det som att den förståelsen skalas av. "Jaha, ni tycker alltså att det är charmigt med sophögar överallt, drivor av skit på stranden, oförskämt bemötande eller inget bemötande alls, dioxin i mozarella (jäpp, nu är det 10 dagars produktionsstopp här), luftrörskatarr p g a taskig luft och inbrott".

Nu är jag frälst! 5 dagar i Toscana, i Bagni di Lucca, "Luccas badrum", är jag inte bara omvänd, jag har hittat ett ställe dit jag gärna återvänder, där jag gärna skulle slå ned bopålarna för gott. Ett annat land helt enkelt!!!!!!!!

Ska berätta allt senare, är helt slut då vi kom hem sent igår och jag har haft måndagen full. Vill dock lägga ut några bilder, dels från Toscana, dels från Susanna och Gunnars besök.

Jaha joho.....

2008-03-17T12:59:00.002Z

Pustar en stund mellan uppdragen. Ska snart till basen för att hämta Linnea samt fira Helga som fyller 17 idag. Hurra, hurra....

Imorrn kommer Susanna och Gunnar! Tjoho! Blir hektiska dagar, hoppas Vesuvio är öppet igen.

Nej, ni som undrar. Sopsituationen är inte löst. Allén av soppåsar häruppe är borta men det ser för j-vligt ut på många ställen. Man är liksom van vid det nu, t ex att parkeringsfickorna på den lokala motorvägen inte går att svänga in på, de är fulla av skräp och faktiskt en del påkörda djur, inte grävlingar, hundar och katter. Men så har det varit hela tiden jag har varit här så det är inget som har med den direkta krisen att göra.

Linnea har ledigt från skolan i nära två veckor. Sååå skönt, hon behöver pusta ut litet. Hennes lärare, Mr Steede, var så arg på en del av eleverna i fredags att han slängde ut nästan alla. Linnea tycker det är litet jobbigt med allt kackel och stök. Det räcker med långa dagar och mycket läxor.

Nähä, ska väl försöka ta mig samman och åka iväg.
Ciao för nu.

Årets schlaaaag!

2008-03-15T22:03:00.002Z

Ha, vi har minsann smygtittat här, på datorn och bl a tillsammans med Norge.... Bara en sån sak. Håller med om att det var ovanligt jämnt i år. Sanna sjunger som en gudinna men Rongedal var banne mig roligast. Jag gillade också Andreas/Carola om man bara snabbt och resolut tog bort Carola.... Jäkligt mycket tog bort. Har aldrig nånsin fattat henne men nu tar hon priset. Nåväl, när svenska folket samt jurygrupper nu röstat färdigt är det för oss, som vanligt, med ett Jaha. Charlotte, all lycka, men liiiitet trist är det ändå. Vi velade i det sista men Perelli var liksom inte alternativet. Det blev BWO härhemma.

Nåja, huvudsaken är inte att vinna, det är att ta sig till finalen. Eller hur? *skratt*

KAN italienska män vara ensamma?

2008-03-10T12:30:00.003Z

Vi var i Cuma igår, rätt fantastiskt. Sibyllans grotta, och ingen vet exakt vad den använts till. Men försvarsanläggning är väl det troliga. Lina och Manda fick bli ersättningsdekorationer i Apollos tempel. En fin dag ska vi ha pick-nick där, faktiskt skräpfritt. Men varför man sätter upp nät som duvor fastnar i över sakerna och sen låter duvorna ligga kvar där det övergår min fattningsförmåga. Ser inte direkt trevligt ut med 2 700 år gamla lämningar från en högt stående kultur dekorerat med duvlik. Ja, ja.... it's Naples.....

Har nu varit på NEX (i USA) för att kika på kameror. Där var det folktomt och 5 (fem!) lokalanställda bakom disken som pratade med varandra. Heeeela tiden. Blev faktiskt till slut riktigt förbannad. Går att svära på svenska också. Ha!

Det är så fascinerande detta med italienska män. Känns ibland som de verkligen aldrig kan göra saker på egen hand. Alltid, alltid i grupp, åtminstone två och två. Ständigt med svarta solglasögon i pannan och mobilen i örat. Och kackel, kackel.... Som i Cuma igår. Hela platsen var översvämmad av män som vi tror arbetade där. Trevliga och pratsamma. Men ingen GJORDE något, de bara stimmade omkring. Utom när vi åkte hem, då satt alla inklämda i den lilla kiosken och tittade på fotboll.......

:o)

Long time no skrivet

2008-03-07T11:33:00.002Z

Det rullar liksom på här. Jim är i Sarajevo men kommer hem ikväll. Igår var norskorna Janne och Therese här på ost och vin. Rätt intressant, det har regnat i tre dagar och det regnar in. Carmine har haft folk som klättrat på hela taket men de har inte hittat något, måste komma hit när det regnar. Iallfall upptäckte jag efter ett par timmar att osten simmade på fatet. Taket har börjat läcka rätt ovanför soffbordet. Intressant. Nästa gång vi bjuder hem folk ska jag be dem ta med paraply ha ha!

Ska strax rulla in till basen igen, vi planerar att bowla med Björn, Helga och Marita. Imorrn kommer Mats för att städa sin bil.... hmmmmm..... då bör ju inte vi vara sämre.... och så kommer Dag som Jim lurat att köpa ännu en HD. Ja ja, pojkarna får leka i garaget :o)

Nästa vecka ska vi åka och kika på akvedukter. Ska bli kul. Och så väntar vi ju besök! Och efter påsk bli det Toscana.... yes!

På sopfronten intet nytt.

Åh! Fick en underbar liten film av Mats igår. Se den! Sen förstår ni hur vi lever här.
http://tcc.itc.it/people/rocchi/fun/europe.html

Som sagt, det rullar väl på här. Som ni märker har jag inte så mycket intelligent att berätta. Hm, månde hemmafrulivet verkligen påverkar hjärnan..... Eller kanske vilar den sig i form :o)

Inte längre lyckta dörrar i Riccardo-fallet....

2008-03-03T22:18:00.003Z

... och försvaret tycker det är bra. Så att alla förstår att den huvudåtalade "bara sparkade med högerskon. Blodet på vänsterskon kommer från offrets händer...." Nu citerar jag Expressen med allt vad det innebär ......