måndag 13 oktober 2008

Ho hoooo. Här är jag!

Otroligt att jag inte skrivit på dryga två månader. Har varit helt innelsuten i en komma-hem-börja-jobba-återanpassa-Linnea-bubbla som jag inte tror har släppt ännu. Det har liksom varit fullt upp med att klara vardagen. Mycket på jobbet också. Nya arbetsuppgifter, kul men jag kliar mig å hufvudet ibland.

Men på det stora hela är livet OK. Vi har fått ordning på Munkebo (ordning och ordning...), förtränger fortfarande att lägenheten i Stockholm ska målas och grejas. ORKAR inte släpa möbler igen just nu... Hundarna är glada och till synes friska. Linnea trivs i skolan och får separat undervisning i engelska. Yes! Jim gillar sitt nya jobb. Pendlandet är väl sådär men han får klämma in både Belgrad och Helsingfors mellan Stockholm - Kungsängen. Själv är jag just nu lika sugen på att resa som att göra en rotfyllning.... om det inte är till en svensk skog utan skräp.... Men det börjar att gå över. Tänkte t o m tanken att det kanske skulle vara kul att kvista ned till Neapel en helg bara, för att träffa folket. Men.... det är bara en tanke....

I Neapel rullar det på vad jag har förstått. Vattenkrisen är inte löst så Kathryn får åka som en blådåre till Aversa för att hämta ransoner till familjen.... vatten att borsta tänder i osv.... Det låter helt vanisinnigt, eller hur? Ett tag var t o m rekommendationen att man skulle försöka duscha med ögonen stängda. Men jag tror den amerikanska administrationen fick ge sig där.

Det blev ingen start av Lina i höst. Jag fick inte ihop mina sinnen till en systematisk återträning med vilt osv. Men lydnaden har inte tagit skada av Italien, tvärtom. Tränade i helgen med vilt och det finns definitivt hopp för lilla damen.

Tänkt på valp så mycket. Det har verkligen varit hit och dit. Till slut landar jag tillbaka i min ursprungliga tanke. Nu när det inte går att ta valp på Manda, och hennes bror Otto också är katarakt, så är det ju som Sanna säger. Lina är 75% Manda-gener och ska jag vara ärlig är hon snabbare och har en bättre näsa. Om allt håller, ögonlysningen är OK, parning går bra, vinden vänder och tuppen gal KAN vi få till en kull nästa löp, alltså födsel i början av juni och leverans i månadsskifte juli/augusti. Valpköpare på en omeriterad tik med "bara" 1:a pris på utställning? Tja, dels får jag hjälp av Sanna, dels lär väl några hamna hos kompisarna. Det finns risk för att en går på export till Texas.... ha ha. Det vore faktiskt kul. Vi får se, man måste ju drömma och planera. På det år som gått verkar det som dualhundarna verkligen fallit tillbaka, nästan för gott. Susannas uppfödning Ticki har nu tagit sig till elitklass, jättekul. Men hon kan inte paras.... Det är så tråkigt.

Vad mer? Mammas kattunge verkar ha hamnat hos oss för gott. Än så länge funkar det faktiskt jättebra. Han pratar hundspråk, äter hundmat, leker med hundar och är Linneas bästa vän näst Lina. Findus har nog blivit en del av familjen.