söndag 28 juni 2009

Bus!


















Nu är det full fart mellan varven. Valparna har börjat äta vanlig mat ett par gånger om dagen, mycket uppskattat, inte minst möjligheten att stå i matskålen :o). De har också fått vara ute en stund varje dag, jättespännande.

Vi försöker att jobba efter 8 (12) principen. Innan valparna flyttar till sina nya hem ska de ha ätit ur 8 (12) olika sorters matskålar, träffat 8 (12) nya människor, gått på 8 (12) olika underlag, ätit på 8 (12) olika ställen osv osv. Idag lade vi en litet skramlande aluminiumhink i valphagen ute. Inga problem, det lät litet om den när man puttade på den men den var spännande att utforska.

Mellan sömn, utforskning av världen och mat blir det en del gos med oss också, det ska erkännas. De är alla jättegoa, lägger du dig i valphagen söker alla kontakt och vill ha uppmärksamhet. För att inte tala om när jag kommer in i valprummet. Jag får inte prata för då vaknar alla och vill ha uppmärksamhet. Mattes röst är tydligen kopplat till roliga saker....

måndag 22 juni 2009

Röj en mina!

På torsdag får jag avlösning i valplådan för att tillsammans med två kollegor åka på en fotbollsturnering för barn "Globall Cup". Bakom turneringen står svenska FN-förbundet och projektet "Röj en mina". Vi kommer att berätta om minröjning världen över för barnen och så får de själva prova på med en minsökare. De kommer dock tack och lov bara att hitta metallinslagna chokladpengar. Men jag är stolt och glad att det finns så många engagerade människor i vår, ibland underliga, värld.

Har du en stund över, kika gärna in på "Röj en minas" hemsida: www.sfn.se/roj-en-mina/
Och titta på filmen! Den är värd en minut!!!

Att döpa en valpkull




TS Eliot diktade om vikten av att döpa en katt... "The naming of cats is a difficult matter..". Katter ska ha många namn, ett för hemmabruk, ett han kan använda bland kumpanerna på stan, ett för romantik. En labbe ska ha två namn. Sitt eget, helst tvåstaviga, som används i livets alla skeden, på träning, i familjen. Och så det stolta kennelnamnet vilket får vara hur obegripligt som helst. :o)

Kära valpköpare. Jag ber er nu att förlåta oss. Går kennelnamnet igenom kommer prefixet att bli Munkebo, namnet på vårt gamla ställe här på landet. Sen hade jag faktiskt tänkt att italienska städer ju var jättebra, och liksom kopplar till oss i och med de senaste äventyren hela familjen varit ute på. Rätt fint om än omaka: "Munkebo Roma", "Munkebo Verona", "Munkebo Firenze". Men ack och bedrövelse. Guamikeni importerar i sommar en valp från England där kenneln tydligen haft samma tanke som vi (grrr, slår vad om att de inte bott därnere :o). Vi tänker dock inte ge oss. Valparna får helt enkelt kennelnamn från delar av Napoliregionen. "Vomero", "Pouzzuoli", "Giugliano", "Afragola".

Tror ni SKK accepterar valpregistreringar i fonetisk skrift?????


Drar dock gränsen vid "Sulfatara" vilket är ett svavelosande vulkaniskt område mitt i Napoli. Det är nog att utmana ödet. Och Vesuvio... visst är det mest en pizza i Sverige? Men vi kan nog klämma med både "Sorrento" och "Amalfi". Det är ju riktigt bra.

söndag 21 juni 2009

MAAAAT!










Nu märker vi nästan skillnad på kullen dag för dag. I vakna stunder kommer alla rusande till kanten av valplådan för en pratstund. Och om Linnea sätter sig i lådan en stund har hon bums ett gäng valpar i famnen och på benen.

Aptiten är det verkligen ingt fel på och vi har nu börjat introducera "vanlig" mat. Köttfärs är först ut, smaskens säger alla!

Midsommarhelgen har f ö varit mycket lugn. P g a valpar i huset har alla andra hundar "besöksförbud" :o). Själv lyckades jag pricka in en sommarförkylning över helgen så jag har tagit det mycket lugnt. Blä.

Är nu så nyfiken på hur de kommer att bli allihopa. De svarta är hittills mycket jämna, både till utseende och humör. Riktigt söta. Den gule hannen utmärker sig litet som tjuren Ferdinand, är gärna i ett hörn för sig, är välutvecklad och social. De andra gula tikarna känns också rätt jämna, färgen är det som skiljer. Samt att den förstfödda fortfarande toppar viktligan, även om de andra nafsar henne i hasorna.

måndag 15 juni 2009

Camorran nu i hundbranschen

Det räcker inte med de som låg döda längs vägen varje morgon. Läs om Maria och hennes familjs oförtrutna kamp nere i Neapel!

http://www.kvp.se/Nyheter/1.1607186/trotsar-maffian-for-de-hemlosa-hundarnas-skull

söndag 14 juni 2009

Mormor Linnea




Min mormor Linnea var en färgstark person, född 1910 i Bergslagen. Som gift var hon husmor, borgarfru och moder. Men hon berättade gärna om tiden innan hon gifte sig, när hon som alla vi andra fick arbeta för brödfödan. Hennes första arbete var som sjukvårdsbiträde vid ett sanatorium utanför Lindesberg. På den tiden, kring 1930, hade väl ingen så noga koll på smittorisker, än mindre turberkulinprövningar och andra nymodigheter. Hon arbetade bland de hostande patienterna utan särskilt många skydd vad hon mindes. Sjukvården var än mer hierarkisk än idag, och kanske litet mer bekymmerslös? Iallafall berättade hon ofta historien om en av Sveriges mest berömda diktarinnor som var god vän med överläkaren och som ofta ringde. Som sjukvårdsbiträde hade man även ansvaret för den lilla telefonväxeln och det var kul att smyglyssna tror jag ... (Diktarinnan, tja, minns ni dikten "...trupper sedda vid Thermophyles lås, xx rapporterad saknad vid Alingsås").

När överläkaren hade bråttom till familj eller galej hände det att han snabbade på ronden något. Helt sonika slet han upp dörren till salen och ropade: "jaha, och här äter ni och skiter och har det bra". Min mormor tyckte det var vansinnigt roligt ända in i sin ålderdom.

Varför berättar jag nu detta? Jo, just känns det verkligen så med valparna. Det äts, det sovs, det skriks litet mellan varven samtidigt som man gångtränar stenhårt. Ser nästan ut som ett gäng labbevalpar som fått tag i husses whiskyflaska som vinglar omkring i lådan. Och när de sover ser det såååå skönt ut.

måndag 8 juni 2009

Snark

Här äter vi och sover. Märker verkligen av allt nattvak, är rysligt trött. Men glad! Valparna börjar visa små tendenser på svansviftning medan de äter. Och hasar omkring mellan alla måltider som ska ätas och all sömn som ska sovas. Väntar med spänning på att de ska öppna ögonen. Och att vi kan börja urskilja personligheter. Litet ser vi redan nu. Den största valpen, hon som kom först, är fortfarande störst och därmed också litet mer självständig. De andra hänger med på ungefär samma vikt som det verkar. Den som urskiljer sig där hittills är den "randiga" gula tiken. En riktig liten Napoletanare som både kan trängas och skrika om hon inte får den mat hon bespetsat sig på. De svarta är jätteduktiga på yoga, bra övningar när magen är full.

Det är en så rar liten gul-svart hög.

lördag 6 juni 2009

Snömos...




... det hade man i huvudet när Linnea var bäbis. Men tydligen får man snömos även av valpar. Inser att det finns en värld utanför valplådan som pockar på uppmärksamhet. Jobbet t ex. Och att Linnea faktiskt har skolavslutning nästa vecka. Den lilla damen har en tendens att växa ur alla sina kläder. Tänkte vi kunde ta en snabb sväng till Eksjö idag för att bunkra examenskläder men inser att 6:e juni faktiskt är Sveriges nationaldag och därmed röd med stängda butiker. Nåja, Jim är hemma så vi kan ta en tripp till A6 i Jönköping.

Nej, nej, jag är absolut inte på något sätt emot Nationaldagsfirande. Tvärtom, firade faktiskt förra året med råge (se nedan i bloggen) så jag må väl vara förlåten i år. Lovar att nynna på nationalsången i bilen till Jönköping :o)








fredag 5 juni 2009

Dag 4

1) Mor och dotter.
2) Mat, mat, mat....
3) Men det kan vara tröttande, allt detta ätande.....










torsdag 4 juni 2009

Munkebos Cuma for the Becker family

Right now finding out the smartest way for Cuma's (the yellow male) move to Italy/US. As we say in Sweden: nothing is impossible but it's maybe a bit of a challenge :o)
To be continued.....

Dag 3


Natten har varit lugn. Nu är Lina jättehungrig och får mindre mål rätt tätt. Tror inte att man får mjölkstockning med 9 hungriga barn att mätta.
Svart, gul, svart är labradormorse för två svarta tikar som flankerar sin snarkande, gula bror.

Black, yellow, black is the labrador-alphabet for two sisters sleeping close to their yellow brother.


onsdag 3 juni 2009

De är här!
































Igår blev Lina stolt mamma till nio valpar, tre svarta tikar, tre gula tikar, en gul hane och två svarta hanar. Första dygnet har gått bra, de äter, äter och äter. Lina uppför sig som en exemplarisk mamma. Återkommer snart med litet fler bilder, fullt upp här.
Vi är så lyckliga!