Återbesöket i Neapel var fantastiskt. Det var så märkligt. Alla tre hade resfeber, det brukar vi aldrig ha. Och det var ju inte heller som att åka bort utan att komma hem på ett konstigt sätt. Så himla kul att träffa de vi känner och saknar som fortfarande bor kvar. Allt annat var kvar också. Soporna, de prostituerade, killarna som förföljde oss på stan. Det hade varit razzior i vårt bostadsområde, en morgon hade carabinieri täppt till hela Lago Patria med K-pistar och helkoptrar. Var det 80 arresterade? Svarta män hade börjat lägga sig i knarkhandeln och en morgon ville camorra statuera ett varnande exempel. Fem svarta lantarbetare sköts till döds vid vår bankomat. Våra vänners landlord satt inne sen ett år tillbaka.... Som sagt, det var sig likt.
God mat åt vi, många skratt blev det. Snart flyttar familjen Becker tillbaka till USA så nästa gång vi ses kanske blir i DC. Therese är hemma i Norge igen, vi hann precis ses. Och Therese kom på vespa! Vespa i den napoletanska trafiken, det kallar jag mod!
Säkert hade mycket förändrats men Napoli var sig änå likt.
söndag 22 augusti 2010
Kennel NeroGialle
När jag blickar tillbaka till jullovet ur hundarnas perspektiv tänker jag först att hälsan tiger still, inget särskilt har hänt. Men det är ju långt ifrån sant. Valparna, de kommer att få heta just valparna härhemma till den dag de går i pension, är fortfarande ruskigt barnsliga men oj så trevliga. Linas mjuka och följsamma sinnelag har ytterligare förstärkts med pappa Zorros egenskaper. De är enormt lyhörda! Och livliga! Och lätta att ha att göra med.
Jag har alltid tyckt att Manda och Lina varit snabba, om man relaterar till den "klassiska" labben. Men nu ligger de i lä. Kajsa och Tiger arbetar i ett svindlande tempo och det märks också att de behöver mer av träning och utmaningar för att må riktigt bra.
Vi träffar Birgitta och Vittra då och då, och förstås Bosse, Elisabeth och Kent. I början av september bli det valpträff här igen då Elin och Alice, Birgitta, Ulf och Vittra kommer upp repektive ned för Grännautställningen. Fam Edvinsson är redan på plats, det bor ju i Gränna :o) Vi har inga stora förväntningar, kullen är inte inriktad på att ta hem de prestigefyllda utställningsprisen. Men jag tycker det är viktigt, bra och roligt att få en exteriör bedömning av dem. och så är det jättekul att samlas kring kullen en hel helg, träna och umgås.
Birgitta och Vittra startade i Unghundsderbyt i Kalmar tidigare i sommar. Det gick jättebra! På en enda station tappade Vittra av någon anledning fokus, annars fick de fina poäng på allt. Derbyt var jättetrevligt anordnat. Det man kan fundera på är vilka krav vi ska ställa på våra unga hundar. Att vid ett års ålder ställas på en provplats med 100 andra hundar, människor och intryck överallt och sen prestera på topp en hel dag, alla orkar inte det. Uppgifterna i sig var inga konstigheter men jag tror att en del kroknade av ren trötthet.
Vi hade ju planerat att träna en hel del under semestern men det var för varmt helt enkelt. Hundarna har simmat desto mer så de klagar inte. För ett par veckor sedan var vi uppe hos Susanna och Gunnar och hämgde med deras träningsgrupp en kväll. Det gick verkligen, verkligen bra. Stadgeträningen har lönat sig och båda två tog vilt utan mankemang, lugna och stabila grepp och fina avlämningar. Nej, jag påstår inte att det är vår förtjänst, jag menar att det är hundarna som gjort jobbet.
Jag har alltid tyckt att Manda och Lina varit snabba, om man relaterar till den "klassiska" labben. Men nu ligger de i lä. Kajsa och Tiger arbetar i ett svindlande tempo och det märks också att de behöver mer av träning och utmaningar för att må riktigt bra.
Vi träffar Birgitta och Vittra då och då, och förstås Bosse, Elisabeth och Kent. I början av september bli det valpträff här igen då Elin och Alice, Birgitta, Ulf och Vittra kommer upp repektive ned för Grännautställningen. Fam Edvinsson är redan på plats, det bor ju i Gränna :o) Vi har inga stora förväntningar, kullen är inte inriktad på att ta hem de prestigefyllda utställningsprisen. Men jag tycker det är viktigt, bra och roligt att få en exteriör bedömning av dem. och så är det jättekul att samlas kring kullen en hel helg, träna och umgås.
Birgitta och Vittra startade i Unghundsderbyt i Kalmar tidigare i sommar. Det gick jättebra! På en enda station tappade Vittra av någon anledning fokus, annars fick de fina poäng på allt. Derbyt var jättetrevligt anordnat. Det man kan fundera på är vilka krav vi ska ställa på våra unga hundar. Att vid ett års ålder ställas på en provplats med 100 andra hundar, människor och intryck överallt och sen prestera på topp en hel dag, alla orkar inte det. Uppgifterna i sig var inga konstigheter men jag tror att en del kroknade av ren trötthet.
Vi hade ju planerat att träna en hel del under semestern men det var för varmt helt enkelt. Hundarna har simmat desto mer så de klagar inte. För ett par veckor sedan var vi uppe hos Susanna och Gunnar och hämgde med deras träningsgrupp en kväll. Det gick verkligen, verkligen bra. Stadgeträningen har lönat sig och båda två tog vilt utan mankemang, lugna och stabila grepp och fina avlämningar. Nej, jag påstår inte att det är vår förtjänst, jag menar att det är hundarna som gjort jobbet.
Hej igen!
Tänk att jag inte har skrivit sedan i januari. Kanske sätter livet dig på "hold" ibland. Nytt jobb, röran kring Linneas skola, det känns som att våren bara rusade fram och de tankar jag hade passade sig inte för att skriva ned. Eller så är det vad jag borde ha gjort. Nå, ingen idé att gråta över spilld mjölk.
Jag tycker att jobbet börjat utkristallisera sig litet bättre nu. Fortfarande är det en lång väg att gå innan jag är nöjd men det var ju också mitt uppdrag när jag började. Att strukturera om och finna nya vägar. Den 2 september får jag två nya medarbetare tack vare kommunens satsning på ungdomar. Ser jättemycket fram emot att få arbeta tillsammans med två jätteduktiga och framförallt energiska nybakade studenter, den ene med en gedigen utbildning från Linnéuniversitetet, den andra med en fantastisk energi och karisma hon tar med sig direkt från gymnasiet.
Linnea har börjar sin nya skola och allt är skört, nytt, ängsligt och härligt på samma gång. Ordning och reda verkar det vara. Som den cyniker Linnea 13 är vill hon dock inte jubla ännu.
"Reglerna är egentligen desamma som på min förra skola. Det som återstår att se är om de efterföljs..."
Det finns många bra skolor i vårt avlånga land. Och många bra lärare som kämpar varje dag. Men den ilska jag byggt upp denna vår kring slarviga rektorer, dåliga lärare och låt-gå-mentalitet där man sviker de elever som VILL till förmån för dem som tycks använda skolan som ett slags förvaringsplats tills det "riktiga" livet ska börja, den ilskan är fortfarande som en stor svart klump inuti mig. Vill inte skriva mer om det just nu för då riskerar jag att explodera.
Jag tycker att jobbet börjat utkristallisera sig litet bättre nu. Fortfarande är det en lång väg att gå innan jag är nöjd men det var ju också mitt uppdrag när jag började. Att strukturera om och finna nya vägar. Den 2 september får jag två nya medarbetare tack vare kommunens satsning på ungdomar. Ser jättemycket fram emot att få arbeta tillsammans med två jätteduktiga och framförallt energiska nybakade studenter, den ene med en gedigen utbildning från Linnéuniversitetet, den andra med en fantastisk energi och karisma hon tar med sig direkt från gymnasiet.
Linnea har börjar sin nya skola och allt är skört, nytt, ängsligt och härligt på samma gång. Ordning och reda verkar det vara. Som den cyniker Linnea 13 är vill hon dock inte jubla ännu.
"Reglerna är egentligen desamma som på min förra skola. Det som återstår att se är om de efterföljs..."
Det finns många bra skolor i vårt avlånga land. Och många bra lärare som kämpar varje dag. Men den ilska jag byggt upp denna vår kring slarviga rektorer, dåliga lärare och låt-gå-mentalitet där man sviker de elever som VILL till förmån för dem som tycks använda skolan som ett slags förvaringsplats tills det "riktiga" livet ska börja, den ilskan är fortfarande som en stor svart klump inuti mig. Vill inte skriva mer om det just nu för då riskerar jag att explodera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
