And the lions ate the christians and the christians burned the witches.

Bloggtips: www.rapotato.blogg.se

Arken angör sin hamn

Klockan sex imorse väcktes jag av ett SMS. The Ark splittras.

Riktigt så illa är det inte, det blir en klubbturné och en bombastisk sommarturné innan arken går vidare till annat i höst. Bitterljuvt och vemodigt men visst förstår jag. Man ska sluta på topp.

För dig som inte förstår vår passion, ta dig tid att lyssna på denna intervju med Ola. Den förklarar allt tycker jag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4228641

Fredagen den 29 oktober...

Fredagen den 29 oktober, den kommer ingen av oss att glömma. För ett tag fick vi lämna vardagen för Malmö, och Malmö Konserthus. Och LSS (Lunds Studentsångare). Och Ola. Nu är ju jag inte ens från början svårtflörtad eller för den delen oinlärd med att gilla 30 lätt dammiga studenter eller före detta dito i illasittande frackar, men att uppleva föreställningen, förstärkt av Olas solistpris, med endast en manskör, då och då en flygel, då och då en mick, och på det Ola Salo framförandes rätt mycket av allt du kan tänka och inte tänka dig. Magi! Fullt och fast. magi! Inte minst "Getsemane" från Jesus Christ Superstar då han gav allt och litet till, skjortknapparna rök! Bokstavligt!

Efteråt var temat "Starstrucked". Det som man blir då man äntligen ställs öga mot öga med den artist man så respekterar och beundrar. Och förstår det man redan förstått. Han/hon finns på rikigt! Ola berättade själv om en kompis som blivit just starstrucked av David Bowie. Och sen pratade vi om ditten och datten och Ola var alldeles för snäll, och ville inte gå, och alla Angelheads (vi kallas så) bara fortsatte att prata och Ola fortsatte att prata och det var som en dialog med nån som man har känt hela sitt liv och självklart inte alls känner. För nånstans går gränsen till det privata.

Vi bröt nånstans där det faktiskt var nog och vinglade förvirrat iväg i Malmömörkret (det var under skjutningarnas tid) och upptäckte inte ens att vi var vilse då det för Linnea var "den bästa födelsedagspresent hon kunde tänka sig" och för mig "vilken artist och vilken bredd"! Och vår halvmilapromenad var nog bra även om Linnea sen knappt sov på hela natten.

Det är många därute som absolut inte förstår vår, ja det är vår tillsammans, kärlek, till the Ark och Ola. Om du inte förstår förstår vi dig. Om du är nyfiken, lyssna gärna på texterna! För oss är de livet!

Kajsa & Tiger godkända!

Tyvärr riktigt dålig erfarenhet från Djursjukhuset i Jönköping. Körde hem från röntgen slutkörd och rätt nedslagen . Trodde det värsta. Inser efteråt att det var fjärde gången eller så jag var där och allt var kaos samt att personal var sjukskrivna. Kanske är det ett tecken man faktiskt ska lyssna på. Har dock bra erfarenheter från dem här i Eksjöfilialen.

Iallafall, så mycket underbararare var det när jag balanserande på en av mammas flyttkartonger ringde SKK direkt och fick beskedet: "NeroGialle Bella-Napoli ua, a, NeroGialle Amalfi, b, ua".

Ofta när jag kommer hem från jobbet är jag som ett "bombat skithus" som Jihm brukar uttrycka det. Jag är helt slut. Jihm är i samma situation. Minns att jag skrattade gott när han en gång sa att "dagens bästa samtal hade jag när jag åt lunch hos hundarna". Det var inte en kommentar av människorförakt, det var en kommentar som speglar vad vi känner. Vår lilla flock förgyller våra dagar och är ett härligt sällskap. "Di gamle" med sin erfarenhet och sina personligheter, de nya två som lär sig något nytt varje dag och som utvecklas till egna individer.

Vi hade älskat dem, och säkert ännu mer, med ett sämre röntgenresultat. Men oj vad jag hade varit orolig för att deras små skelett inte skulle hålla. Och vad roligt att vi bockat av ännu ett steg på vägen framåt! 4 av 7 fria. 3 to go.

Alice är klar!

Inser att mellan de senaste veckornas DO-rättegångar och mammas flytt har jag glömt att stolt offentliggöra att även Alice har fria höfter och armbågar. Kram på er, italienska Ansjovis och Elin nere i Skåneland.

(S) VCh NeroGialles Sorrento!

Stolt Vittra med rosett. Foto: stolt matte d v s Birgitta Melin

Tack till engelska skolan!

Trött men nöjd dotter kommer hem med kamrater från världens alla hörn. Trött men nöjd dotter köper egen Gura. Trött men nöjd dotter har mapportfölj uppmärkt för alla ämnen, ordnar och sorterar. Trött men nöjd dotter skriver lysande musikrescensioner för skoltidningen. Trött men nöjd dotter tycker att skolan har en mening. Trött men nöjd dotter spikar prov. Trött men nöjd dotter imponerar på sin SO-lärare, och sin engelskalärare. Trött men nöjd dotter ser ut att ha hittat en hylla i livet att höra till. Dödstrött mamma är så nöjd. Tack The Ark för att ni hjälpt oss på vägen. Jättetack Internationella Engelska Skolan!!!!!

Flocken på stat(d)sbesök

Fyra busiga labbar har intagit Västerås och mammas lägenhet. Finsofforna utforskas, kylskåpsdörren kan inte öppnas innan alla kommer rusande. Grannarna kiknar häpna ut bakom köksgardinen när vi tar kvällspromenad. Det är spännande i stan....

Kajsa måste titta mer på CSI

Skrattar just åt Sveriges sämsta brottsling, NereGialles Bella Napoli, alias Kajsa. För nån som stolt hemkommen efter spårprov glatt grabbar Foppatoffla i munnen för ärevarv, glömmer bort sig när dörren till Linneas rum är öppen, efter tillsägelse kommer ut därifrån med "mjölkmustasch" av kattsand och Linnea 10 minuter senare undrar varför det ligger en Foppatoffla i kattlådan... den tjuven kommer inte att kunna sopa igen sina spår med nån större framgång.

Spårprov!

Kajsa, Tiger och Bo har idag gått sina första spårprov som glada gäster hos taxklubben. Kan stolt meddela att alla tre är godkända i anlgasklass, Tiger med full pott, 42 poäng, Bosse med 37 och flurre-Kajsa med 30 poäng. Domaren lade ett bud på Tiger.... :o)

"Snören för korta för att använda"

Att hjälpa sin mamma att flytta på grund av ofärdighet väcker en massa saker. Och söver för den delen, börjar gå på reservtanken nu mellan jobb, familj och mamma varje helg. Lördag & söndag rensade vi garderober och skåp. Min styvfars begravningsbok, gamla broschyrer från Kraftvärmeverket, kasettband med jazz och min styvfar som refererar. Styvfar? Jag har alltid sagt så. Eller Sven. Aldrig pappa. Men inte heller styvfar i någon dålig bemärkelse. "Han som trädde in i farsrollen när min pappa dog". Det är Sven. Fadersgestalten jag växte upp med. Och för alla alltid i skuggan av "pappa". Min pappa. Johan Holmström. Han som förolyckades alldeles för tidigt i livet och som genom att refereras till ("nu står du precis som din pappa och väger på den ena benet hela tiden", "Johan spelade alltid piano på mässen" osv) alltid fanns där ändå. Jag vet inte, skulle det vara dumt? På 70-talet var det litet mer hysch-hysch kring skilsmässor, så kallade plastpappor, ensamstående mammor (det VAR mammor, aldrig pappor). Vi var alltid väldigt öppna med hur det var i vår familj. Och det var inte konstigt på något sätt, bara en väg livet tagit med oss. Men jag vet faktiskt inte hur Sven, min styvpappa, egentligen kände det. Jag hann aldrig ställa den frågan.

"Den som spar han har". Det gäller här i Småland men det gäller också min mamma. Gode tid... 120 kvadratmeter fulla. Inte bara av minnen, av saker saker och åter saker. Nu måste vi minimera dessa till att finnas i en rolatoranpassad trea istället. Ett gott skratt fick jag iallfall då Ellen, en av de två fantastiska ungdomar som arbetar hos mig just nu, berättade hur det var när de skulle tömma hennes morfars hus utanför Vetlanda. Han var över 90 och hade bott i sitt hus länge, länge. Ett rum var överfullt av diskade glasburkar. Bra att ha. Släkten släpade och bar. Men droppen kom då man hittade påsen med snören. Noga uppmärkt. "Snören för korta för att använda".....

Jag finner nånslags tröst och glädje i den historien.

Tack!

Då och då dimper det ned ett mail från ny människor som råkar ha läst vår blogg. Det är lika roligt varje gång! Tack för trevliga mail och möjligheter till kontakt med nya hundomaner.

Regning lördag

Har ännu en mammahelg i Västerås. Mamma har äntligen beslutat sig för att flytta från sin lägenhet tre trappor upp utan hiss till ett anpassat boende för henne som har svårt att gå. Har åkt upp så ofta jag hinner för att hjälpa till med försäljning, städning, rensning och allt som hör till. Kajsa har fått följa med för att träna stadsliv men denna helg är det Manda som är VIP-hund. Ett märgben väntar i köket.... För er som var med på utställningen i Gränna kan jag meddela att kudden med den bruna labben togs emot med stor förtjusning. Är det något min mamma önskar att hon kunde ha så är det just en egen hund. Men det går ju bara inte. Hon får låna våra per timme.

Jim rapporterar om att spårträningen med våra två ohängda "valpar" sakta går framåt. Ska försöka köra så att jag hinner ned imorrn till träningsdagen då även Bosse och Elisabeth kommer. Väntar också på stolta bilder på Vittra. De kommer!

Kennel NeroGialle presentarar stolt: Vittra - vår första champion!

Idag blev det klart att NeroGialle Sorrento, Vittra, med matte Birgitta och husse Ulf, idag blev kennels första champion. På superkort tid har Birgitta och Vittra sopat hem både anlagsklass och öppenklass i viltspår! Ett jättegrattis och en jättekram. Ni är så duktiga!

Foto kommer.

Vittra röntgad

Med utmärkt resultat!
Hurra!

Rasande roligt!

Vittra och Bosse kopplar av på Bosses gräsmatta.

Forsbergianerna: Kajsa, Manda längst bak, Tiger och mamma Lina.

Bosse spanar från terassen.

Bosse visar rosetter....

Stolt Alice...

All vår väntan blifver svår...

Tiger visar tänderna...

En riktigt rolig kennelhelg har precis passerat. Först utställningen i Gränna där Bosse sopade hem unghundsklassen för hanar med 1:a pris och HP. Sen hela tre förstapris i unghundsklass tikar, och en god tvåa därtill. På söndagen tränade vi ute vid jaktmarkerna och alla hundar gjorde jättebra ifrån sig. Apporteringslustan och följsamheten sitter där som en smäck. Så himla kul.

Om Vittra och Birgitta finns det en del att skriva. Men det gör vi inte förrän längre fram i veckan.....

Om Napoli

Återbesöket i Neapel var fantastiskt. Det var så märkligt. Alla tre hade resfeber, det brukar vi aldrig ha. Och det var ju inte heller som att åka bort utan att komma hem på ett konstigt sätt. Så himla kul att träffa de vi känner och saknar som fortfarande bor kvar. Allt annat var kvar också. Soporna, de prostituerade, killarna som förföljde oss på stan. Det hade varit razzior i vårt bostadsområde, en morgon hade carabinieri täppt till hela Lago Patria med K-pistar och helkoptrar. Var det 80 arresterade? Svarta män hade börjat lägga sig i knarkhandeln och en morgon ville camorra statuera ett varnande exempel. Fem svarta lantarbetare sköts till döds vid vår bankomat. Våra vänners landlord satt inne sen ett år tillbaka.... Som sagt, det var sig likt.

God mat åt vi, många skratt blev det. Snart flyttar familjen Becker tillbaka till USA så nästa gång vi ses kanske blir i DC. Therese är hemma i Norge igen, vi hann precis ses. Och Therese kom på vespa! Vespa i den napoletanska trafiken, det kallar jag mod!

Säkert hade mycket förändrats men Napoli var sig änå likt.

Kennel NeroGialle

När jag blickar tillbaka till jullovet ur hundarnas perspektiv tänker jag först att hälsan tiger still, inget särskilt har hänt. Men det är ju långt ifrån sant. Valparna, de kommer att få heta just valparna härhemma till den dag de går i pension, är fortfarande ruskigt barnsliga men oj så trevliga. Linas mjuka och följsamma sinnelag har ytterligare förstärkts med pappa Zorros egenskaper. De är enormt lyhörda! Och livliga! Och lätta att ha att göra med.

Jag har alltid tyckt att Manda och Lina varit snabba, om man relaterar till den "klassiska" labben. Men nu ligger de i lä. Kajsa och Tiger arbetar i ett svindlande tempo och det märks också att de behöver mer av träning och utmaningar för att må riktigt bra.

Vi träffar Birgitta och Vittra då och då, och förstås Bosse, Elisabeth och Kent. I början av september bli det valpträff här igen då Elin och Alice, Birgitta, Ulf och Vittra kommer upp repektive ned för Grännautställningen. Fam Edvinsson är redan på plats, det bor ju i Gränna :o) Vi har inga stora förväntningar, kullen är inte inriktad på att ta hem de prestigefyllda utställningsprisen. Men jag tycker det är viktigt, bra och roligt att få en exteriör bedömning av dem. och så är det jättekul att samlas kring kullen en hel helg, träna och umgås.

Birgitta och Vittra startade i Unghundsderbyt i Kalmar tidigare i sommar. Det gick jättebra! På en enda station tappade Vittra av någon anledning fokus, annars fick de fina poäng på allt. Derbyt var jättetrevligt anordnat. Det man kan fundera på är vilka krav vi ska ställa på våra unga hundar. Att vid ett års ålder ställas på en provplats med 100 andra hundar, människor och intryck överallt och sen prestera på topp en hel dag, alla orkar inte det. Uppgifterna i sig var inga konstigheter men jag tror att en del kroknade av ren trötthet.

Vi hade ju planerat att träna en hel del under semestern men det var för varmt helt enkelt. Hundarna har simmat desto mer så de klagar inte. För ett par veckor sedan var vi uppe hos Susanna och Gunnar och hämgde med deras träningsgrupp en kväll. Det gick verkligen, verkligen bra. Stadgeträningen har lönat sig och båda två tog vilt utan mankemang, lugna och stabila grepp och fina avlämningar. Nej, jag påstår inte att det är vår förtjänst, jag menar att det är hundarna som gjort jobbet.

Hej igen!

Tänk att jag inte har skrivit sedan i januari. Kanske sätter livet dig på "hold" ibland. Nytt jobb, röran kring Linneas skola, det känns som att våren bara rusade fram och de tankar jag hade passade sig inte för att skriva ned. Eller så är det vad jag borde ha gjort. Nå, ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Jag tycker att jobbet börjat utkristallisera sig litet bättre nu. Fortfarande är det en lång väg att gå innan jag är nöjd men det var ju också mitt uppdrag när jag började. Att strukturera om och finna nya vägar. Den 2 september får jag två nya medarbetare tack vare kommunens satsning på ungdomar. Ser jättemycket fram emot att få arbeta tillsammans med två jätteduktiga och framförallt energiska nybakade studenter, den ene med en gedigen utbildning från Linnéuniversitetet, den andra med en fantastisk energi och karisma hon tar med sig direkt från gymnasiet.

Linnea har börjar sin nya skola och allt är skört, nytt, ängsligt och härligt på samma gång. Ordning och reda verkar det vara. Som den cyniker Linnea 13 är vill hon dock inte jubla ännu.
"Reglerna är egentligen desamma som på min förra skola. Det som återstår att se är om de efterföljs..."

Det finns många bra skolor i vårt avlånga land. Och många bra lärare som kämpar varje dag. Men den ilska jag byggt upp denna vår kring slarviga rektorer, dåliga lärare och låt-gå-mentalitet där man sviker de elever som VILL till förmån för dem som tycks använda skolan som ett slags förvaringsplats tills det "riktiga" livet ska börja, den ilskan är fortfarande som en stor svart klump inuti mig. Vill inte skriva mer om det just nu för då riskerar jag att explodera.

NerioGialle hemma hos Vittra

Vi har just kommit hem efter ett studiebesök hemma hos syrran Vittra. Syster Sonja var också där. Det har varit superkul helt enkelt. Vi tror människorna också hade det bra. Först åkte vi bil länge, länge, det var sådär. När vi kom fram fick vi busa litet i Vittras trädgård. Den är jättebra, där finns roliga snören, frusna äpplen och massor med snö att platta till. Tiger och jag satte självklart ned tassen direkt och visade att gult är starkare än svart.

Efter buset blev det lunch! Smaskens. Sen åkte vi till en plan där vi tränade med bollar och en jättespännande kanin som sprang efter ett snöre. Sen åkte vi hem till Vittras hus igen.

Vittras hus är jättefint. Det har flera gästsovrum för hundar så blir man sömnig är det bara att välja en säng. De rum som inte har sängar har snygga hundbäddar att snarka i. I ett rum finns en stor låda FULL med roliga leksaker som man FÅR slita i stycken när man leker dragkamp. Vardagsrummet är jättefint och väldigt flexibelt, tröttnar man på möblernas placering är det bara att samarbeta och med ett enkelt hundgrepp möblera om litet. Det bor två äldre labbar i Vittras hus också. De är snälla.

Vittras matte och husse är väldigt väluppfostrade och noga med promenader, träning, godis och annat bra. Till frukost får man kulor och messmör! Mums. Till lunch serveras fil. Till middag får man kulor och äggula. Och alltid ett kex med smör efter att människorna ätit. Flera gånger om dagen tar Vittras matte fram en liten, liten sak det klickar ifrån samtidigt som det ramlar godis ur den. Ska kolla med matte om vi också kan skaffa en sån.

Idag tog vi en lång springenad i djupsnön. Vi jagade rådjur, skrämde en läskig tant med kapuchong och grävde efter sorkar. Sen var det dags att åka hem igen. Nu snarkar vi under bordet i väntan på middag. Tack för två härliga dagar i Sörmland.

Kajsa & Tiger