Fredagen den 29 oktober, den kommer ingen av oss att glömma. För ett tag fick vi lämna vardagen för Malmö, och Malmö Konserthus. Och LSS (Lunds Studentsångare). Och Ola. Nu är ju jag inte ens från början svårtflörtad eller för den delen oinlärd med att gilla 30 lätt dammiga studenter eller före detta dito i illasittande frackar, men att uppleva föreställningen, förstärkt av Olas solistpris, med endast en manskör, då och då en flygel, då och då en mick, och på det Ola Salo framförandes rätt mycket av allt du kan tänka och inte tänka dig. Magi! Fullt och fast. magi! Inte minst "Getsemane" från Jesus Christ Superstar då han gav allt och litet till, skjortknapparna rök! Bokstavligt!Efteråt var temat "Starstrucked". Det som man blir då man äntligen ställs öga mot öga med den artist man så respekterar och beundrar. Och förstår det man redan förstått. Han/hon finns på rikigt! Ola berättade själv om en kompis som blivit just starstrucked av David Bowie. Och sen pratade vi om ditten och datten och Ola var alldeles för snäll, och ville inte gå, och alla Angelheads (vi kallas så) bara fortsatte att prata och Ola fortsatte att prata och det var som en dialog med nån som man har känt hela sitt liv och självklart inte alls känner. För nånstans går gränsen till det privata.
Vi bröt nånstans där det faktiskt var nog och vinglade förvirrat iväg i Malmömörkret (det var under skjutningarnas tid) och upptäckte inte ens att vi var vilse då det för Linnea var "den bästa födelsedagspresent hon kunde tänka sig" och för mig "vilken artist och vilken bredd"! Och vår halvmilapromenad var nog bra även om Linnea sen knappt sov på hela natten.
Det är många därute som absolut inte förstår vår, ja det är vår tillsammans, kärlek, till the Ark och Ola. Om du inte förstår förstår vi dig. Om du är nyfiken, lyssna gärna på texterna! För oss är de livet!
