Några tårar men mest av glädje

Idag åkte två till så nu är det bara tre kvar här. Det är så märkligt. Man älskar alla som en lejonhona! Men några av dem var tidigt bestämda till andra hem, inte så att vi avgjorde det, mer som att vi fick låna dem och njuta av dem en tid.

"Ester", sessa af Lerum samt "Nero", sessa af Grythyttan/Örebro med egen sjö

Inte utan min giraff....

... hälsar Vittra från Sörmland.

Foto: matte Birgitta Melin

Äntligen i våra nya hem!

Birgitta med Vittra, prinsessa av Torshälla samt fam Edvinsson-Gustafsson med Bosse, prins av Gränna.

Fältkoma...

... antar jag är ett vedertaget begrepp, iallafall var det nåt jag minns från Jims tid på trupp ( d v s när han tillbringade veckor i sträck i skogen eller på fjället med soldaterna). Enkelt uttryckt. Man blir fysiskt trött av att vara igång många timmar.

Har tillbringat 7 dagar i sträck med att visa am- och minröjning för deltagare och publik på O-ringen. Det har varit jättekul! Samtidigt märker jag hur avtrubbad du kan bli i montern efter att ha sagt samma saker sådär 150 gånger. "Det där? Jo, det är en rysk trampmina....". Och då betänker jag samtidigt att jag är en glad amatör på dessa saker. Till min hjälp i montern har jag varje dag haft utbildade och professionella ammunitions- och minröjare. De som kan hantverket och gjort det många gånger. Själv har jag pratat kring ofarliga atrapper.....

Självklart tycker jag att alla orienterare som INTE besökte vår monter var felorienterade (hi,hi) men det blev en hel del goda samtal med intresserade besökare. Det känns bra att så många förstår och bryr sig om!

Under min tid på O-ringen har husse blivit hjälten i flocken, "mat-gubben". Jag har haft morgnar och kvällar, han resten. Alla valpar har utvecklats i en rasande fart, nu är det full rulle här, bus, låtsasslagsmål och utflykter när vi är ute.

Nästa vecka flyttar de. Först ut är Prins Bosse av Gränna som åker på tisdag morgon. Sen prick i nacken (Vittra?) som åker med Birgitta tisdag eftermiddag. Konstigt är det, men bra! De behöver sina nya hem och nästa steg i sin utveckling. Och så ska vi självklart våldgästa alla våra valpars nya hem snart!!!!

"Nu är vi faktiskt stora hundar"

Det går så fort! Motorik, sinnen, receptivitet, storlek. Allt bara växer dag för dag. Kullen har kommit på en mängd saker, som att man kan samarbeta för att försöka komma åt hundmaten, att dubbelvissling i pipa betyder mat!, att bil som kommer inkörande i knastrande grus betyder att den människa som inte är här för tillfället kommer hem, faktiskt att ett stilla eheh betyder sluta med det där, att fötter är roliga och att skor är ännu roligare och att det är jättekul att följa husse eller matte i hasorna vart de än går.

Vi har kunnat urskilja små, små personlighetsdrag och framförallt utvecklingsstadier som går i trappor. Den ena dagen är en viss valp mer framåt och en annan mer tillbakadragen. Den andra dagen är det tvärtom! Men det som fortfarande slår oss är att de är ohyggligt lika! Uttrycket skiljer något, mellan gul och svart men också mellan vad som känns som 3 olika ungefär.

Kanske sätts allt på plats den sista veckan, det finns röster som säger att du inte vet förrän vid 7 1/2 vecka. Nåja, vi får se. Skönt är dock att se att de börjar mogna för att flytta hemifrån snart. Lätt kommer det inte att bli på sätt och vis men samtidigt känns de valpköpare vi träffat som underbara hem för de små liven och de behöver få utvecklas i sin takt och till sina egna individer.
Bilderna är tagna av Ann-Kathrine som var här och inspekterade valpar tillsammans med Birgitta förra veckan. Ursöta!

Ännu en gång underbara Birgitta-bilder!

Kennelnamn

Just ja! Vi fick bassning på Munkebo som kennelnamn. Det finns ett ställe i Danmark, vet inte om det är en gård eller en stad, men iallafall så har de redan mutat in namnet. Vi ska ärligen säga att det inte känns som en katastrof. Men sen var vi in på den internationella hemsidan för att fundera över presumtiva andra namn. Inte lätt må jag säga. Nu krånglar vi till det igen och så får vi se hur det går. Vi valde till slut de italienska adjektiven för svart/gult, "nero" och "giallo" (uttalas jiallo). Trist men kanske går det igenom.