6:e juni ... har nog precis hämtat mig och sopat upp de sista ballongresterna. Iallfall, det var verkligen jätteroligt. Vi hade "bara" bjudit 50 av våra närmaste vänner :o) och blev skräckslagna när i princip alla tackade ja. Dock, det löste sig med svensk smörgåstårta (med torkad dill från USA och grönländska räkor från IKEA) lådvis med öl, vin, nubbe och tomvis med Daim. Extra roligt var det att dra Svea rikes historia på 3 minuter inför norrmän och danskar (många diskussioner) och se att faktiskt ALLA, från amerikaner till greker verkligen sjöng Du gamla, Du fria för full hals.
Jag vet, jag är sentimental igen. Känns inte så svårt att lämna danskar och norrmän härnere, eller britter. Det känns som att dem har man en sportslig chans att återse rätt snart. Värre är med dem som kommer att bo längre bort.
Inför festen hissade vi Svenska Flaggan här på en balkong. Vid huset mitt emot, som stått som ett skal sedan vi kom, är det nu varje dag 5-6 killar som jobbar, sakta men säkert. Arbetsskyddstyrelsen skulle väl falla död ned om de såg förhållandena men med enkla redskap strävar de sakta på. De har varit litet blyga de första veckorna men ack så nyfikna. Flaggan löste upp knutarna.
Först var de tvungna att kolla att vi inte var ryssar (Ukrainas färger). Sen har fotbollssnacket tagit över. Igår var de glada! för vår skull, och hyllade Zlatan (Ibri heter han här) i stora ord. Som ni vet är väl inte fotbollsintresset det allra största här i familjen men det är kul att det faktiskt kan bli ett internationellt språk och att man kan glädja sig åt andras framgång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar