Tänk att jag inte har skrivit sedan i januari. Kanske sätter livet dig på "hold" ibland. Nytt jobb, röran kring Linneas skola, det känns som att våren bara rusade fram och de tankar jag hade passade sig inte för att skriva ned. Eller så är det vad jag borde ha gjort. Nå, ingen idé att gråta över spilld mjölk.
Jag tycker att jobbet börjat utkristallisera sig litet bättre nu. Fortfarande är det en lång väg att gå innan jag är nöjd men det var ju också mitt uppdrag när jag började. Att strukturera om och finna nya vägar. Den 2 september får jag två nya medarbetare tack vare kommunens satsning på ungdomar. Ser jättemycket fram emot att få arbeta tillsammans med två jätteduktiga och framförallt energiska nybakade studenter, den ene med en gedigen utbildning från Linnéuniversitetet, den andra med en fantastisk energi och karisma hon tar med sig direkt från gymnasiet.
Linnea har börjar sin nya skola och allt är skört, nytt, ängsligt och härligt på samma gång. Ordning och reda verkar det vara. Som den cyniker Linnea 13 är vill hon dock inte jubla ännu.
"Reglerna är egentligen desamma som på min förra skola. Det som återstår att se är om de efterföljs..."
Det finns många bra skolor i vårt avlånga land. Och många bra lärare som kämpar varje dag. Men den ilska jag byggt upp denna vår kring slarviga rektorer, dåliga lärare och låt-gå-mentalitet där man sviker de elever som VILL till förmån för dem som tycks använda skolan som ett slags förvaringsplats tills det "riktiga" livet ska börja, den ilskan är fortfarande som en stor svart klump inuti mig. Vill inte skriva mer om det just nu för då riskerar jag att explodera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar