måndag 16 maj 2011

Starta om?!







Jag har inte bloggat på evigheter. Nu föreslog Linnea att jag skulle starta en ny blogg. Börja om. Kanske är det en mycket god idé. Nytt jobb, sommarturnén, äntligen igång med hundträningen igen. Linnea har lovat att fixa designen. Jag ska ladda om mina skrivbatterier. Håll utkik så kanske vi ses snart!







































måndag 25 april 2011

Alla fria!

Alla i Linas kull är nu röntgade och konstaterade fria på höfter och armbågar. Stort!!!!

måndag 31 januari 2011

En magisk kväll i Vetlanda


Hemma och försöker att landa. Det blev en magisk kväll i Vetlanda! Våra besökare kom i tid, vår pretentiösa medialista funkade, bara lätt försenade, alla var glada. Torget fullkomligen kokade av folk. Jag hann bara se det mesta genom fönstret på hotellet men korvkön var oändlig och folk jublade framför scenen. Alla har gjort ett strålande jobb och kommunchefen rapporterade tidigare ikväll att det var skratt med applåd på filmvisningen.


Det GÅR att göra bra saker i Vetlanda. Tack alla hjältar som hjälpt till. Imorrn ska vi fira med en tur till veterinären. Kajsa har brutit en klo.... Sen ska hon får frossa i att vara ensamhund på Turistbyrån.


Somnar strax. Glad och trött.


Tjuvade en bild från Scanpix/TT. Men tänker inte skämmas. Ska köpa ut en riktig imorrn. Förutom alla de bra bilder Ellen tog.


torsdag 20 januari 2011

Vad gör du nuförtiden,varför hör du aldrig av dig...

....det var alldeles för länge se vi sågs....
Jag jobbar. Alldeles på tok för mycket och om du frågar mig mycket med fel saker. Men kämpar med att vända den skutan.

December var rolig. Vi hade stor inflyttningsfest här i lägenheten. Sen jul- och nyårsfirande. Men nu är det ärligen pest. Det går inte att träna hund, det går inte ens att ta en riktig promenad. Jag har skogsabstinens. Hundarna också.

Så vad händer, I det lilla? Var idag och tappade blod på småhundarna för antikroppsräkning rabies. Orkar inte ens vara nervös just nu.

ÅSA-NISSE har världspremiär i Vetlanda 31 januari, OCH VI ÄR SÅ GLADA. Klurar på folkfest på torget. Skådisar kommer. Tjohoooo! Rätt sak att jobba med.

Laddar bort i tok för vår turné som inleds den 9 mars i Uppsala. Turné? Arken avskedsspelar med en klubbturné i vår och en bombastisk sommarturné senare. Linnéa satsade sparkaptialet i grisen, vi satsade julklappspengarna och snipp, snapp åker vi på 6 (!!!!) klubbkonserter. Inledning Uppsala 9 mars, Cirkus 15:e (tack Pia!!!), Växjö och Norrköping samma helg, Norping med Lina m familj, Hbg och så Köpenhamn i april. Jag misstänker att det kommer att bli som att skicka hunden på den första markeringen för dagen, sladdgrus i ögat.

Linnea kånkar på i sin skola. Den är så bra! Men det är trötta kvällar.

I helgen ska vi ha rundabordssamtal om Labrador härhemma. Tanken är att det ska bli artikel/lar i Labbeklubbens tidning. Jättespännande. Allt från min första valp till jaktprovsdomare, känner att klubbuppdraget och meningen med att jobba för klubben verkligen finns med!

Den 6:e februari är det samling i Stockholm för konfalägret i England.

Bosse och Sonja röntgas i februari. Ska ringa Molly i helgen. Vill ha 7 av 7.

Går sista dagen lederskapsutbildning imorrn.

Ska anmäla till jaktprov i vår redan.

Och vill åka till Uffes källare nästa helg. Sådeså!

Ungefär så är det nu. Vi väntar på att bli upptinade så att livet kan börja igen. Oxveckorna heter det väl?

Åh, glömde. Har två underbara ungdomar runt benen hela dagarna på jobbet. Ellen - som kommer att förändra världen bara genom sin intelligens, intuition och sin person, Sebbe - som kommer att förändra världen genom sin tyska systematik, sin masterexamen och sin intelligens.
Fruktar den dag de inte är med mig längre!

onsdag 8 december 2010

Arken angör sin hamn

Klockan sex imorse väcktes jag av ett SMS. The Ark splittras.

Riktigt så illa är det inte, det blir en klubbturné och en bombastisk sommarturné innan arken går vidare till annat i höst. Bitterljuvt och vemodigt men visst förstår jag. Man ska sluta på topp.

För dig som inte förstår vår passion, ta dig tid att lyssna på denna intervju med Ola. Den förklarar allt tycker jag.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4228641

onsdag 1 december 2010

Fredagen den 29 oktober...

Fredagen den 29 oktober, den kommer ingen av oss att glömma. För ett tag fick vi lämna vardagen för Malmö, och Malmö Konserthus. Och LSS (Lunds Studentsångare). Och Ola. Nu är ju jag inte ens från början svårtflörtad eller för den delen oinlärd med att gilla 30 lätt dammiga studenter eller före detta dito i illasittande frackar, men att uppleva föreställningen, förstärkt av Olas solistpris, med endast en manskör, då och då en flygel, då och då en mick, och på det Ola Salo framförandes rätt mycket av allt du kan tänka och inte tänka dig. Magi! Fullt och fast. magi! Inte minst "Getsemane" från Jesus Christ Superstar då han gav allt och litet till, skjortknapparna rök! Bokstavligt!

Efteråt var temat "Starstrucked". Det som man blir då man äntligen ställs öga mot öga med den artist man så respekterar och beundrar. Och förstår det man redan förstått. Han/hon finns på rikigt! Ola berättade själv om en kompis som blivit just starstrucked av David Bowie. Och sen pratade vi om ditten och datten och Ola var alldeles för snäll, och ville inte gå, och alla Angelheads (vi kallas så) bara fortsatte att prata och Ola fortsatte att prata och det var som en dialog med nån som man har känt hela sitt liv och självklart inte alls känner. För nånstans går gränsen till det privata.

Vi bröt nånstans där det faktiskt var nog och vinglade förvirrat iväg i Malmömörkret (det var under skjutningarnas tid) och upptäckte inte ens att vi var vilse då det för Linnea var "den bästa födelsedagspresent hon kunde tänka sig" och för mig "vilken artist och vilken bredd"! Och vår halvmilapromenad var nog bra även om Linnea sen knappt sov på hela natten.

Det är många därute som absolut inte förstår vår, ja det är vår tillsammans, kärlek, till the Ark och Ola. Om du inte förstår förstår vi dig. Om du är nyfiken, lyssna gärna på texterna! För oss är de livet!

måndag 8 november 2010

Kajsa & Tiger godkända!

Tyvärr riktigt dålig erfarenhet från Djursjukhuset i Jönköping. Körde hem från röntgen slutkörd och rätt nedslagen . Trodde det värsta. Inser efteråt att det var fjärde gången eller så jag var där och allt var kaos samt att personal var sjukskrivna. Kanske är det ett tecken man faktiskt ska lyssna på. Har dock bra erfarenheter från dem här i Eksjöfilialen.

Iallafall, så mycket underbararare var det när jag balanserande på en av mammas flyttkartonger ringde SKK direkt och fick beskedet: "NeroGialle Bella-Napoli ua, a, NeroGialle Amalfi, b, ua".

Ofta när jag kommer hem från jobbet är jag som ett "bombat skithus" som Jihm brukar uttrycka det. Jag är helt slut. Jihm är i samma situation. Minns att jag skrattade gott när han en gång sa att "dagens bästa samtal hade jag när jag åt lunch hos hundarna". Det var inte en kommentar av människorförakt, det var en kommentar som speglar vad vi känner. Vår lilla flock förgyller våra dagar och är ett härligt sällskap. "Di gamle" med sin erfarenhet och sina personligheter, de nya två som lär sig något nytt varje dag och som utvecklas till egna individer.

Vi hade älskat dem, och säkert ännu mer, med ett sämre röntgenresultat. Men oj vad jag hade varit orolig för att deras små skelett inte skulle hålla. Och vad roligt att vi bockat av ännu ett steg på vägen framåt! 4 av 7 fria. 3 to go.

måndag 1 november 2010

Alice är klar!

Inser att mellan de senaste veckornas DO-rättegångar och mammas flytt har jag glömt att stolt offentliggöra att även Alice har fria höfter och armbågar. Kram på er, italienska Ansjovis och Elin nere i Skåneland.

onsdag 13 oktober 2010

(S) VCh NeroGialles Sorrento!

Stolt Vittra med rosett. Foto: stolt matte d v s Birgitta Melin

tisdag 28 september 2010

Tack till engelska skolan!

Trött men nöjd dotter kommer hem med kamrater från världens alla hörn. Trött men nöjd dotter köper egen Gura. Trött men nöjd dotter har mapportfölj uppmärkt för alla ämnen, ordnar och sorterar. Trött men nöjd dotter skriver lysande musikrescensioner för skoltidningen. Trött men nöjd dotter tycker att skolan har en mening. Trött men nöjd dotter spikar prov. Trött men nöjd dotter imponerar på sin SO-lärare, och sin engelskalärare. Trött men nöjd dotter ser ut att ha hittat en hylla i livet att höra till. Dödstrött mamma är så nöjd. Tack The Ark för att ni hjälpt oss på vägen. Jättetack Internationella Engelska Skolan!!!!!

fredag 24 september 2010

Flocken på stat(d)sbesök

Fyra busiga labbar har intagit Västerås och mammas lägenhet. Finsofforna utforskas, kylskåpsdörren kan inte öppnas innan alla kommer rusande. Grannarna kiknar häpna ut bakom köksgardinen när vi tar kvällspromenad. Det är spännande i stan....

torsdag 23 september 2010

Kajsa måste titta mer på CSI

Skrattar just åt Sveriges sämsta brottsling, NereGialles Bella Napoli, alias Kajsa. För nån som stolt hemkommen efter spårprov glatt grabbar Foppatoffla i munnen för ärevarv, glömmer bort sig när dörren till Linneas rum är öppen, efter tillsägelse kommer ut därifrån med "mjölkmustasch" av kattsand och Linnea 10 minuter senare undrar varför det ligger en Foppatoffla i kattlådan... den tjuven kommer inte att kunna sopa igen sina spår med nån större framgång.

Spårprov!

Kajsa, Tiger och Bo har idag gått sina första spårprov som glada gäster hos taxklubben. Kan stolt meddela att alla tre är godkända i anlgasklass, Tiger med full pott, 42 poäng, Bosse med 37 och flurre-Kajsa med 30 poäng. Domaren lade ett bud på Tiger.... :o)

onsdag 22 september 2010

"Snören för korta för att använda"

Att hjälpa sin mamma att flytta på grund av ofärdighet väcker en massa saker. Och söver för den delen, börjar gå på reservtanken nu mellan jobb, familj och mamma varje helg. Lördag & söndag rensade vi garderober och skåp. Min styvfars begravningsbok, gamla broschyrer från Kraftvärmeverket, kasettband med jazz och min styvfar som refererar. Styvfar? Jag har alltid sagt så. Eller Sven. Aldrig pappa. Men inte heller styvfar i någon dålig bemärkelse. "Han som trädde in i farsrollen när min pappa dog". Det är Sven. Fadersgestalten jag växte upp med. Och för alla alltid i skuggan av "pappa". Min pappa. Johan Holmström. Han som förolyckades alldeles för tidigt i livet och som genom att refereras till ("nu står du precis som din pappa och väger på den ena benet hela tiden", "Johan spelade alltid piano på mässen" osv) alltid fanns där ändå. Jag vet inte, skulle det vara dumt? På 70-talet var det litet mer hysch-hysch kring skilsmässor, så kallade plastpappor, ensamstående mammor (det VAR mammor, aldrig pappor). Vi var alltid väldigt öppna med hur det var i vår familj. Och det var inte konstigt på något sätt, bara en väg livet tagit med oss. Men jag vet faktiskt inte hur Sven, min styvpappa, egentligen kände det. Jag hann aldrig ställa den frågan.

"Den som spar han har". Det gäller här i Småland men det gäller också min mamma. Gode tid... 120 kvadratmeter fulla. Inte bara av minnen, av saker saker och åter saker. Nu måste vi minimera dessa till att finnas i en rolatoranpassad trea istället. Ett gott skratt fick jag iallfall då Ellen, en av de två fantastiska ungdomar som arbetar hos mig just nu, berättade hur det var när de skulle tömma hennes morfars hus utanför Vetlanda. Han var över 90 och hade bott i sitt hus länge, länge. Ett rum var överfullt av diskade glasburkar. Bra att ha. Släkten släpade och bar. Men droppen kom då man hittade påsen med snören. Noga uppmärkt. "Snören för korta för att använda".....

Jag finner nånslags tröst och glädje i den historien.

lördag 18 september 2010

Tack!

Då och då dimper det ned ett mail från ny människor som råkar ha läst vår blogg. Det är lika roligt varje gång! Tack för trevliga mail och möjligheter till kontakt med nya hundomaner.

Regning lördag

Har ännu en mammahelg i Västerås. Mamma har äntligen beslutat sig för att flytta från sin lägenhet tre trappor upp utan hiss till ett anpassat boende för henne som har svårt att gå. Har åkt upp så ofta jag hinner för att hjälpa till med försäljning, städning, rensning och allt som hör till. Kajsa har fått följa med för att träna stadsliv men denna helg är det Manda som är VIP-hund. Ett märgben väntar i köket.... För er som var med på utställningen i Gränna kan jag meddela att kudden med den bruna labben togs emot med stor förtjusning. Är det något min mamma önskar att hon kunde ha så är det just en egen hund. Men det går ju bara inte. Hon får låna våra per timme.

Jim rapporterar om att spårträningen med våra två ohängda "valpar" sakta går framåt. Ska försöka köra så att jag hinner ned imorrn till träningsdagen då även Bosse och Elisabeth kommer. Väntar också på stolta bilder på Vittra. De kommer!

söndag 12 september 2010

Kennel NeroGialle presentarar stolt: Vittra - vår första champion!

Idag blev det klart att NeroGialle Sorrento, Vittra, med matte Birgitta och husse Ulf, idag blev kennels första champion. På superkort tid har Birgitta och Vittra sopat hem både anlagsklass och öppenklass i viltspår! Ett jättegrattis och en jättekram. Ni är så duktiga!

Foto kommer.

tisdag 7 september 2010

Vittra röntgad

Med utmärkt resultat!
Hurra!