MAAAAT!

Nu märker vi nästan skillnad på kullen dag för dag. I vakna stunder kommer alla rusande till kanten av valplådan för en pratstund. Och om Linnea sätter sig i lådan en stund har hon bums ett gäng valpar i famnen och på benen.

Aptiten är det verkligen ingt fel på och vi har nu börjat introducera "vanlig" mat. Köttfärs är först ut, smaskens säger alla!

Midsommarhelgen har f ö varit mycket lugn. P g a valpar i huset har alla andra hundar "besöksförbud" :o). Själv lyckades jag pricka in en sommarförkylning över helgen så jag har tagit det mycket lugnt. Blä.

Är nu så nyfiken på hur de kommer att bli allihopa. De svarta är hittills mycket jämna, både till utseende och humör. Riktigt söta. Den gule hannen utmärker sig litet som tjuren Ferdinand, är gärna i ett hörn för sig, är välutvecklad och social. De andra gula tikarna känns också rätt jämna, färgen är det som skiljer. Samt att den förstfödda fortfarande toppar viktligan, även om de andra nafsar henne i hasorna.

Camorran nu i hundbranschen

Det räcker inte med de som låg döda längs vägen varje morgon. Läs om Maria och hennes familjs oförtrutna kamp nere i Neapel!

http://www.kvp.se/Nyheter/1.1607186/trotsar-maffian-for-de-hemlosa-hundarnas-skull

Mormor Linnea

Min mormor Linnea var en färgstark person, född 1910 i Bergslagen. Som gift var hon husmor, borgarfru och moder. Men hon berättade gärna om tiden innan hon gifte sig, när hon som alla vi andra fick arbeta för brödfödan. Hennes första arbete var som sjukvårdsbiträde vid ett sanatorium utanför Lindesberg. På den tiden, kring 1930, hade väl ingen så noga koll på smittorisker, än mindre turberkulinprövningar och andra nymodigheter. Hon arbetade bland de hostande patienterna utan särskilt många skydd vad hon mindes. Sjukvården var än mer hierarkisk än idag, och kanske litet mer bekymmerslös? Iallafall berättade hon ofta historien om en av Sveriges mest berömda diktarinnor som var god vän med överläkaren och som ofta ringde. Som sjukvårdsbiträde hade man även ansvaret för den lilla telefonväxeln och det var kul att smyglyssna tror jag ... (Diktarinnan, tja, minns ni dikten "...trupper sedda vid Thermophyles lås, xx rapporterad saknad vid Alingsås").

När överläkaren hade bråttom till familj eller galej hände det att han snabbade på ronden något. Helt sonika slet han upp dörren till salen och ropade: "jaha, och här äter ni och skiter och har det bra". Min mormor tyckte det var vansinnigt roligt ända in i sin ålderdom.

Varför berättar jag nu detta? Jo, just känns det verkligen så med valparna. Det äts, det sovs, det skriks litet mellan varven samtidigt som man gångtränar stenhårt. Ser nästan ut som ett gäng labbevalpar som fått tag i husses whiskyflaska som vinglar omkring i lådan. Och när de sover ser det såååå skönt ut.

Snark

Här äter vi och sover. Märker verkligen av allt nattvak, är rysligt trött. Men glad! Valparna börjar visa små tendenser på svansviftning medan de äter. Och hasar omkring mellan alla måltider som ska ätas och all sömn som ska sovas. Väntar med spänning på att de ska öppna ögonen. Och att vi kan börja urskilja personligheter. Litet ser vi redan nu. Den största valpen, hon som kom först, är fortfarande störst och därmed också litet mer självständig. De andra hänger med på ungefär samma vikt som det verkar. Den som urskiljer sig där hittills är den "randiga" gula tiken. En riktig liten Napoletanare som både kan trängas och skrika om hon inte får den mat hon bespetsat sig på. De svarta är jätteduktiga på yoga, bra övningar när magen är full.

Det är en så rar liten gul-svart hög.

Snömos...

... det hade man i huvudet när Linnea var bäbis. Men tydligen får man snömos även av valpar. Inser att det finns en värld utanför valplådan som pockar på uppmärksamhet. Jobbet t ex. Och att Linnea faktiskt har skolavslutning nästa vecka. Den lilla damen har en tendens att växa ur alla sina kläder. Tänkte vi kunde ta en snabb sväng till Eksjö idag för att bunkra examenskläder men inser att 6:e juni faktiskt är Sveriges nationaldag och därmed röd med stängda butiker. Nåja, Jim är hemma så vi kan ta en tripp till A6 i Jönköping.

Nej, nej, jag är absolut inte på något sätt emot Nationaldagsfirande. Tvärtom, firade faktiskt förra året med råge (se nedan i bloggen) så jag må väl vara förlåten i år. Lovar att nynna på nationalsången i bilen till Jönköping :o)

Dag 4

1) Mor och dotter.

2) Mat, mat, mat....

3) Men det kan vara tröttande, allt detta ätande.....

Munkebos Cuma for the Becker family

Right now finding out the smartest way for Cuma's (the yellow male) move to Italy/US. As we say in Sweden: nothing is impossible but it's maybe a bit of a challenge :o)
To be continued.....