Mormor Linnea

Min mormor Linnea var en färgstark person, född 1910 i Bergslagen. Som gift var hon husmor, borgarfru och moder. Men hon berättade gärna om tiden innan hon gifte sig, när hon som alla vi andra fick arbeta för brödfödan. Hennes första arbete var som sjukvårdsbiträde vid ett sanatorium utanför Lindesberg. På den tiden, kring 1930, hade väl ingen så noga koll på smittorisker, än mindre turberkulinprövningar och andra nymodigheter. Hon arbetade bland de hostande patienterna utan särskilt många skydd vad hon mindes. Sjukvården var än mer hierarkisk än idag, och kanske litet mer bekymmerslös? Iallafall berättade hon ofta historien om en av Sveriges mest berömda diktarinnor som var god vän med överläkaren och som ofta ringde. Som sjukvårdsbiträde hade man även ansvaret för den lilla telefonväxeln och det var kul att smyglyssna tror jag ... (Diktarinnan, tja, minns ni dikten "...trupper sedda vid Thermophyles lås, xx rapporterad saknad vid Alingsås").

När överläkaren hade bråttom till familj eller galej hände det att han snabbade på ronden något. Helt sonika slet han upp dörren till salen och ropade: "jaha, och här äter ni och skiter och har det bra". Min mormor tyckte det var vansinnigt roligt ända in i sin ålderdom.

Varför berättar jag nu detta? Jo, just känns det verkligen så med valparna. Det äts, det sovs, det skriks litet mellan varven samtidigt som man gångtränar stenhårt. Ser nästan ut som ett gäng labbevalpar som fått tag i husses whiskyflaska som vinglar omkring i lådan. Och när de sover ser det såååå skönt ut.