Naturens krafter - och människans

Kan nu konstatera att varken Gudrun eller Per räckte. Detta regn får väl knappast ett namn för eftervärlden men återigen har helt vanliga människor drabbats mycket hårt och det gör mig uppriktigt ledsen.

Vi var här när Gudrun drog fram. Och vi var i periferin. Det slutade ändå med att hela familjen, inklusive tre hundar, låg i en stor hög framör kaminen i tornrummet hela natten. När gryningen kom var förödelsen just häromkring inte total men den räckte.... Stora arealer skog knäckta som plockepin, jag undrar om någon som inte sett det verkligen kan föreställa sig.....

Minns att jag flera dagar senare fick tag i Fam Hultman (nej, varken mobiler eller fasta telefoner fungerar efter en storm) som då bodde nere i Älmhult. Gunnar hade inte tagit sig hem, Susanna hade legat under köksbordet med hundarna medan glasen i 1700-talshuset i små, små bitar ven in i huset.... När vi kom dit månader senare såg det fortfarande ut som bombnedslag, eller ett meteoritnedslag......

Sen kom Per. Vi hann inte ut, trots att jag i två dagar hade lyssnat på väderprognosen. Vi stod här på bron och bara såg träden knäckas mitt i tu. Strömmen gick såklart, och redan under sen kväll började Fortum spränga bort träd från ledningarna. Blåst, boooom.... det är nog mina minnen från den kvällen. Och så förödelse igen, dagen efter.

Nu var det regnet. Ärligen sagt var vi mest irriterade under dagen. Vi skulle ju jobba med taket gudbevars. Samtidigt som farmor kom konstaterade jag att källaren var full av vatten. Ösa, langningskedja och sen Jim som hjältemodigt lyckades öppna avloppet ännu mer. Puh...

Och så idag, när jag linkade in till Eksjö... Vägar helt bortspolade. Och i Bruzaholm, 5 km härifrån över skogen kämpade människor fortfarande med liv och lem för att rädda sina hus.

Förlåt alla 08:or (se det som en symbol för alla som tror att el till glödlampan och vatten i kranen är en självklarhet). Den lojalitet, rådighet och arbetsvilja som jag stött på här nere vid varje händelse och som vi också fått ta del av själva önskar jag vi kunde se mera av i stan. Förmodligen kommer även denna händelse att spolas bort i media. Vem bryr sig? Smålänningarna hänger nämligen inte i media och skriker, eller bråkar överhuvudtaget inte så mycket. De har nämligen inte tid. De jobbar! Jobbar för att lösa sin egen situation, och sin grannes.....!

SÅNT skulle jag vilja se mycket mer av i stan.

Sista natten med gänget!

Anna och Chris. Sötast i stan!

Intet ont anande om derby, upplopp, tårgas och sönderslagning av Londoner..... Ute med hjärntrusten från PRV. Skärselden är väl ungefär det vi gick igenom före jul, eller vad tror ni tjejer?

La Camilla och undertecknad!

Groda på dig!

Midsommar är nu avklarad och roligt blev det. Ambitionsnivån lagom hög, "endast" Elisabeth, Kent, Clara och Julia samt Kenzo från Gränna kom hit för att fira. Det regnade från det att de kom, på midsommarafton kl 14.00 och till dagen därpå. Den länge emotsedda tältnatten blev till slut koja under bordet i frukostrummet. Lina tog sin uppgift på stort allvar, ingen jävel släpptes över bron, allra minst stackars cockern Kenzo som fick sova hos matte.

Midsommardagen inleddes med regnuppehåll, hundträning och grodjakt. Den avslutades med en Julia i tårar, hon ville inte lämna hundarna och åka hem.....

Tack hela fam Edvinsson/Gustafsson för en jätteskön och rolig midsommar!

Pin-koder, ni blir min död

Suck, jag klarar portkod hemma, portkod på jobbet, pinkod till ett oändligt antal kort, lösenord till websiter, banken osv, osv. Men av någon outgrundlig anledning vill koden till mobilen bara inte fastna i huduvet. Naturligtvis messades det vilt på midsomarafton och när jag vaknar på midsommardagens morgon hade min dåliga mobilbatteri naturligtvis passat på att hämnas. Rutan var svart. Om jag har koden med mig till landet? Tja, ALLT tycktes få åka med ner men just DEN koden ligger i tryggt förvar i Stockholm. Lyckas vi inte öppna mobilen i Teliabutiken i Nässjö på måndag, ska dit för att bryta operatörlåset, så är det ångtelefon som gäller, alltså numret till Munkebo. Blir bara så irro!

Från Nepal till Nipples!

Martin igen! Det började med att jag via messen berättade om vår förestående flytt. Martin är alltid litet disträ på jobbet. Svaret blev ungefär såhär: "DET var udda". "Blir svårt att komma och hälsa på er isåfall...". Jag blev faktiskt litet sur. Vaddå, denna resefanatiker som bott litet här och där, varit i Kina, i Tjottahejti, i åratal försökt övertala mig att följa med till bortre Mongoliet eller vad det nu var som som i höst ska åka till Malaysia och i vår till Perth! Och som promt ska hålla sig på samma kontinent, åkte jag till USA åkte han till Canada. Men han kunde alltså inte tänka sig att masa sig iväg till södra Italien.

Var sur en hel kvart innan det visat sig att han läst fel, han trodde vi skulle flytta till Nepal.... Men nu har han ångan uppe och Neapel har minsann fått ett nytt namn, NIPPLES.
Martäng, Martäng, Martäng... Det är inte svårt att älska dig!

Martins nya lya!

Kan med stolthet berätta att efter många visningar och funderingar har nu min vän Martin på 5 (!) dygn inte bara inhandlat och planterat full uppsättning av uteplatsdekorationer utan också köpt ny lya samt på rekordtid (2 dygn??) sålt sin "gamla" för ett oslagbart pris. Plöstligt är inte bara Malaysia och Australien utan också TVÅ vändor till Nepal... förlåt... Nepapel finansierade samtidigt som Martängen fått det boende han vill ha.

Jag är sååå glad! Martin med!

En strippa i Oscarskyrkan?

Den här tiden på året ÄR lätt förryckt. Nån sa för ett tag sedan att det egentligen är nu man skulle ta ut semester. Är böjd att hålla med...

Säkert är det ett ålderstecken. Efter en lång vinter och seg vår är det enda jag vill att vara i Munkebo, gå längs rådjursstigarna i en alldeles orörd skog, iallfall utan spår av mänsklig nedskräpning, se syrénerna slå ut från en dag till en annan och lyssna på fåglarnas vrål. Och låta tystnaden dåna i öronen däremellan.

Men säkert har jag fel. Om naturen vaknar är det kanske inte mer än rätt att också vi människor vaknar. Vad är då ett normalt beteende om inte jublande sätta på våra stereoapparater på full volym, öppna balkongdörren och med en ölburk i handen VRÅLA in sommaren. Eller spruta äcklig söt cider på förbipasserande tanter (läs mig).

Nåja, skolavsutningstider har sina poänger också. Som vid personalmötet förra veckan. Tydligen hade Bella fått in ett larm om att Fredrikshovs Slotts skolas rektor skulle gå i pension och man hade dagen till ära hyrt in en strippa..... Genast väcktes gamla minnen. Tydligen var det så att en av de gamla vaktmästarna i Oscarskyrkan, före min tid, egentligen hade ett bestående stort minne från sina år i tjänst. Det var den där begravningen när damen i päls visade sig vara just det, en dam iförd enbart en päls. Mitt i förrättningen valde hon att låta pälsen falla från läktaren, till de flestas förtjusning verkade det som.

Nåväl, ryktet om en strippa visade sig vara högst överdrivet, eller stoppat i tid. Kanske får vi aldrig veta.......