Några tårar men mest av glädje

Idag åkte två till så nu är det bara tre kvar här. Det är så märkligt. Man älskar alla som en lejonhona! Men några av dem var tidigt bestämda till andra hem, inte så att vi avgjorde det, mer som att vi fick låna dem och njuta av dem en tid.

"Ester", sessa af Lerum samt "Nero", sessa af Grythyttan/Örebro med egen sjö

Inte utan min giraff....

... hälsar Vittra från Sörmland.

Foto: matte Birgitta Melin

Äntligen i våra nya hem!

Birgitta med Vittra, prinsessa av Torshälla samt fam Edvinsson-Gustafsson med Bosse, prins av Gränna.

Fältkoma...

... antar jag är ett vedertaget begrepp, iallafall var det nåt jag minns från Jims tid på trupp ( d v s när han tillbringade veckor i sträck i skogen eller på fjället med soldaterna). Enkelt uttryckt. Man blir fysiskt trött av att vara igång många timmar.

Har tillbringat 7 dagar i sträck med att visa am- och minröjning för deltagare och publik på O-ringen. Det har varit jättekul! Samtidigt märker jag hur avtrubbad du kan bli i montern efter att ha sagt samma saker sådär 150 gånger. "Det där? Jo, det är en rysk trampmina....". Och då betänker jag samtidigt att jag är en glad amatör på dessa saker. Till min hjälp i montern har jag varje dag haft utbildade och professionella ammunitions- och minröjare. De som kan hantverket och gjort det många gånger. Själv har jag pratat kring ofarliga atrapper.....

Självklart tycker jag att alla orienterare som INTE besökte vår monter var felorienterade (hi,hi) men det blev en hel del goda samtal med intresserade besökare. Det känns bra att så många förstår och bryr sig om!

Under min tid på O-ringen har husse blivit hjälten i flocken, "mat-gubben". Jag har haft morgnar och kvällar, han resten. Alla valpar har utvecklats i en rasande fart, nu är det full rulle här, bus, låtsasslagsmål och utflykter när vi är ute.

Nästa vecka flyttar de. Först ut är Prins Bosse av Gränna som åker på tisdag morgon. Sen prick i nacken (Vittra?) som åker med Birgitta tisdag eftermiddag. Konstigt är det, men bra! De behöver sina nya hem och nästa steg i sin utveckling. Och så ska vi självklart våldgästa alla våra valpars nya hem snart!!!!

"Nu är vi faktiskt stora hundar"

Det går så fort! Motorik, sinnen, receptivitet, storlek. Allt bara växer dag för dag. Kullen har kommit på en mängd saker, som att man kan samarbeta för att försöka komma åt hundmaten, att dubbelvissling i pipa betyder mat!, att bil som kommer inkörande i knastrande grus betyder att den människa som inte är här för tillfället kommer hem, faktiskt att ett stilla eheh betyder sluta med det där, att fötter är roliga och att skor är ännu roligare och att det är jättekul att följa husse eller matte i hasorna vart de än går.

Vi har kunnat urskilja små, små personlighetsdrag och framförallt utvecklingsstadier som går i trappor. Den ena dagen är en viss valp mer framåt och en annan mer tillbakadragen. Den andra dagen är det tvärtom! Men det som fortfarande slår oss är att de är ohyggligt lika! Uttrycket skiljer något, mellan gul och svart men också mellan vad som känns som 3 olika ungefär.

Kanske sätts allt på plats den sista veckan, det finns röster som säger att du inte vet förrän vid 7 1/2 vecka. Nåja, vi får se. Skönt är dock att se att de börjar mogna för att flytta hemifrån snart. Lätt kommer det inte att bli på sätt och vis men samtidigt känns de valpköpare vi träffat som underbara hem för de små liven och de behöver få utvecklas i sin takt och till sina egna individer.
Bilderna är tagna av Ann-Kathrine som var här och inspekterade valpar tillsammans med Birgitta förra veckan. Ursöta!

Ännu en gång underbara Birgitta-bilder!

Kennelnamn

Just ja! Vi fick bassning på Munkebo som kennelnamn. Det finns ett ställe i Danmark, vet inte om det är en gård eller en stad, men iallafall så har de redan mutat in namnet. Vi ska ärligen säga att det inte känns som en katastrof. Men sen var vi in på den internationella hemsidan för att fundera över presumtiva andra namn. Inte lätt må jag säga. Nu krånglar vi till det igen och så får vi se hur det går. Vi valde till slut de italienska adjektiven för svart/gult, "nero" och "giallo" (uttalas jiallo). Trist men kanske går det igenom.

En fantastisk vecka!

Detta är min "mitt i" semestervecka. På måndag är det dags att jobba igen, intensivt för vi har O-ringen härnere och Swedec ska självklart vara med på ett hörn. Det är jättekul men jag vet att jag kommer att sakna valparna när jag pratar minröjning i vår monter.

Det har hittills varit en fantastisk vecka. Vi träffar valpköpare i parti och minut, det har varit jätteroligt och ännu är det inte över.

Idag var Zorro's ägare här (pappahunden) och var mycket nöjda med kullen. Skoj! Zorro är en charmör av rang, jättesocial och med ett väldigt speciellt skratt. Ska bli så roligt att se om någon av valparna ärvt hans leende.

Valparna går från klarhet till klarhet. Det är ett herrans röj på morgnarna, alla äter med god aptit och upptäcker livet med samma goda aptit. Regnet har gjort vårt liv till ett evigt hushållspapper- och skurhinkstassande då valparna inte kan vara ute i den utsträckning vi egentligen vill. Men vad gör väl det!

Det är också roligt att se att de är så sociala. "Besök, jättekul!" vad var de menade när familjen Svenningsson kom.

Säkert är den första kullen något alldeles speciellt. För oss är dock detta en fantastisk upplevelse och en resa. Inte okomplicerad på något sätt, avelsplanering, hälsa, tester, parning, dräktighet, födsel, den första tidens oro och den andra tidens oro som är av en annan art. Och på det all ren och skär glädje!

Utan Photoshop i hemdatorn

lyckas iallafall inte jag beskära bilder.

Nåja:

Underbara valpbilder

från Birgitta Melin, snart ägare till ännu en svart labbetik.

Jag är faktiskt inte Huligan - jag är Guligan!

Det har varit en intensiv helg. Våra vänner Susanna och Gunnar har varit här med sin flock, Archie, Roxy, Bessie och Tilda. Jättekul att se valparna träffa andra vuxna hundar. Det gick också urbra, inga konstigheter alls!

Därefter kom det första besöket från presumtiva valpköpare och det känns också jättebra. Folk frågar mig ofta om det kommer att vara svårt att skiljas från valparna. Jag tycker det svaret är enkelt. Vi har ju varit valpköpare själva! Känns det som att valpen kommer till ett hem där den blir väl omhändertagen efter sina egna behov är det bara roligt! Vi kan inte behålla 7 huliganer och samtidigt ge dem ett bra och rättvist liv. Säkert kommer det att vara tomt den dag de åker men jag är rätt säker på att tanken på att de är i ett bra hem ändå gör att jag kommer att somna trygg.

Valparna har sovit hela eftermiddagen, trötta av alla intryck. Nu är det dock full rulle i lådan, värst är faktiskt de gula. De är inte huliganer, de är guliganer (Susannas uttryck!). Bus på er, nu ska vi ha mat! Matte får inte skriva mer.....

Full rulle

Jag jobbar denna vecka så Jim och Linnea är valpvakter på dagarna. Litet för varmt för vår smak, åtminstone igår då det kändes som en luftfuktighet på 200 procent....

I valplådan äts det och busas mellan sovstunderna. Dagarna har tillbringats ute i stor utsträckning, dels i skuggan i valphägnet, dels på gräset tillsammans med oss. Roligt att bli behandlad som hinderbana och gosepaus på samma gång.

En dag kvar sen är det ledigt för valperi på heltid. Det har varit en skön vecka på jobbet trots värmen, fått mycket gjort då tempot är lugnare. Men oj vad jag ser fram emot ledighet med valparna. Det är ju trots allt bara dessa veckor, snart är de stora.....

Registreringspapperen är här!

Det är nu officiellt, hela kullen är minsann medlemmar av SKK och har egen stamtavla.

Vi återkommer med individbilder!