måndag 26 november 2007

Maja är parad...

... och Coco Chanel är vad jag nu drömmer om. Den lilla svarta..... drömma får man.....


e. Proletariat Aureole "Zorro" (e. GBFTCH Craighorn Bracken u. Tibea Briar of Proletariat)

u. Guamikenis Anna Maria Lenngren "Maja"(e. Sjch Capandus Still got the Blues u. Minnows Do Tell)


Maja har en uppgift att lösa
Läs mer på: http://sanna.guamikeni.com/

söndag 25 november 2007

Näsan över vattnet

Efter en lugn helg är vi åter bland de levande känns det som. Idag har varit en fantastisk dag med bokläsning, hela Gomorron Världen i P1 utan avbrott och hundträning. Piano, piano. Igår lyckades vi ta oss ned "på stan" i trängseln. "Via Natale" är väl snarare en gränd i de allra, allra sämsta kvarteren. Dock, vi fick med oss hem en av dessa fantastiska handgjorda julkrubborna med hela uppställningen i handmålad keramik.

Centrala Neapel är tålamodsprövande och i sina sämsta stunder litet skrämmande. Igår blev Linnea i en stund sur på oss i trängseln och smet. Jag kan lova att mitt hjärta stannade! De allra flesta runt oss här är är mycket vänliga och hjälpsamma, och "i bambini" har en alldeles egen särställning i samhället. Men, och det är ett stort men, det andra finns där på ytan och jagar dig hela tiden. Jag tror jag på sätt och vis utvecklat ett slags mentala backspeglar. Särskilt inne i stan. Du måste vara vaksam på omgivningen hela tiden. Inga smycken, inga handväskor. Vi sticker dock ut heeela tiden. Som den zigenske tiggarpojken på tunnelbanan.... Han SKULLE ha pengar av oss. Och när han inte fick det blev han förbannad! Ni skulle sett hans ögon. Hade inte Jim varit där ska jag ärligen säga att jag inte vet hur det hade slutat. Direkt rån???



"Give'Em hell"

I onsdags ordnade den amerikanske amiralen här avskedskalas ombord på ett hangarfartyg ute i bukten, SS Harry Truman. Jag vet att jag aldrig hade kunnat vara i marinen, blev nästan sjösjuk bara på väg ut i den mindre båten. Kanske gjorde det sitt till att Hannes underhöll med estniska sjösjukehistorier :o) Framme vid den stora pontonen där fartyget låg skulle vi alltså ta oss från den mindre båten, som gungade, till pontonen, som gungade i en annan takt och så vidare upp på hangarfartyget, som nog inte gungade alls. Detta via smala landgångar som i sin tur gungade åt ett annat håll. Som Lustiga huset x 4. I högklackat. Fast jag gick iallafall framlänges och inte som Ginger Rogers (hon som gjorde allt som Fred Astaire gjorde fast baklänges och i högklackat).

USS Harry Truman

Det var ett magnifikt party. Flygplanshissarna längs fartygssidan hissade orkestrar upp och ned, stora buféer med mängder av Thanksgivingmat och en väldans massa flygplan runtomkring. Vi hann även med en personligt guidad tur på flightdeck innan båten kom och hämtade oss igen.

"Give'Em hell"? På en vägg i fartyget hade målats ett stort porträtt av Harry Truman med just dessa ord intill. Både jag och Hannes hoppade högt rent ut sagt. Han var modig nog att stillsamt fråga, citatet var tydligen Harry Trumans favorituttryck..... Favorituttryck eller inte, som svensk blir jag .... beklämd? provocerad? förvånad?.... Jag vet inte vilket adjektiv jag ska välja. Säkert är det också extra starkt i dessa tider, USA är ett land i krig. Nåväl, man inleder inte en hård diskussion om lämpligheten i en väggmålning då man bokstavligen är gäst i ett annat land, detta i egenskap av representant för moder Svea.

Thanksgiving ja. I tordags var vi inbjudna till Trine, norskan i vårt kvarter, på stor Thanksgivingdinner. Erkänner att jag haft rätt vaga begrepp om detta. Kalkon ja, tacksamhet osv. Familjehögtid och inledningen av vad amerikanerna kallas Holiday season. Det visade sig att Trines familj verkligen tog traditionen och budskapet i helgen på allvar, inte som en läpparnas bekännelse utan i en kristen handling, huset hade fyllts av alla möjliga människor. Förutom oss några norrmän men därefter ungkarlar/kvinnor från US Navys alla sikt och klasser. Inte många kände varandra sedan tidigare men trevligt blev det! Och så mycket mat. Fat med sötpotatis, stuffing, potatismos, och grönsaker täckte ett helt bord, tillsammans med hela 4 stora kalkoner, en ungsbakad, två barbecued och en deep fried! Den friterade var faktiskt den bästa, mest saftig. Självklart stod storbilds-TV:n på med den traditionella amerikanska fotbollen.


Black friday
I fredags var jag tvungen att kvista iväg till USA, bl a var hundmaten slut. Här fortsatte min okunskap om vår stora granne i väst. Hela US Support Site var invaderat! Musik, jippon, fullt med folk. Nu vet jag, dagen efter Thanksgiving kallas black friday. Alla amerikanerna är lediga då det är de enda (!) nationella helgdagarna och fredagen efter Thanksgiving går startskottet för julhandeln. Just namnet black sägs komma från att dessa dagar går alla butiker på svarta siffror i bokföringen, alltså de går med vinst. (Spanarna i P1 bekräftade detta i helgen f ö :o). Man lär så länge man måste handla hundmat.



Nu är vi inne i en arbetsvecka igen. Linnea jobbar hårt med skola samt det förestående Luciatåget. Jag kör bil och går på italienskalektioner. Såg idag en bil vid skolan som hade en stor skylt: "Mom's taxi". En sån skylt vill jag ha!

måndag 19 november 2007

Full rulle!

Oj, det var ett tag sedan nu. Ledsen för det, förstår inte riktigt vart tiden tar vägen...

Våra förkylningar har tagit ut sin rätt. Är fortfarande rätt snuvig och rätt trött. Förra veckan var hektisk, bland annat med förberedelserna för Dansk Julefrukost hemma hos oss. Långbord samt porslin inlånat från tyskarna, vi bidrog med Janssons (finns inget danskt namn på den rätten), köttbullar (det är frikadeller på danska), sill (samt kokta kartoffler, danskarna äter sin sill på rågbröd) samt allt runtomkring. I lördags susade det sedan in danska familjer med diverse rätter, varm leverpastej, fläsksvålstek, fiskfiléer med remolade, lax osv. Samt en väldans massa öl och olika sorters snaps......

Tror att festen blev rätt lyckad. Förutom danskarna här gästades vi även av en spansk överste gift med en danska (hans kommentar dagen efter var ungefär "oj, det är inte bara spanjorer som kan äta länge, skråla och dricka en massa...;o) och självklart Todd, Maria och Olivia. Kanske är dessa ögonblicksbilder de som bäst beskriver det hela:

Danske Ib anländer tidigt, smyger in i vårt badrum längst ned och ser sen pilimarisk ut. Naturligtvis, vi gästas ju av en amerikan (Todd), alltså är allt toalettpapper på toan vid matsalen utbytt mot toapapper med tryck: "White House"

Annes, vår underbare estländare var självklart där. Ett tag..... Mitt i sittningen är han plötsligt försvunnen, bilen också...... En timme senare släntrar han lugnt in genom dörren igen, sätter sig ned och hugger in på det småvarma...... Var han hade varit? I Aversa såklart (ett par mil bort).... Han hade visst ett ärende....

Ib (igen) körde en skandinav och utmanade amerikanske Todd på nubberace.... Ib förlorade.... Eller om det möjligen var jämnt lopp.

Nåja, kul var det och vår matsal är fortfarande utrustad med tyskt långbord..... Ska bort imorrn.

I söndags var det housewarming hemma hos JP och Bettina. Massor med god mat och en betydligt lugnare tillställning. Men jättetrevlig. Det låg snö på bergstopparna, luften var helt frisk och vi hann faktiskt med en lång hundpromenad mitt i stöket. Som JP säger "a long walk with chocolate and vanilla". Det är Manda och Lina det....

Nu full fart igen. Vårt bord till kaffemaskinen har äntligen kommit, hör svordomar och hammarslag från ihopsättningsteamet på plan 3. På onsdag inleds change of command här med ett hej-då till den amerikanske amiralen på ett hangarfartyg ute i bukten. Vi ska dock åka med Annes dit så jag hyser en lätt oro att vi inte kommer att ta oss till havet men väl till Aversa....

Till sist, det vikigaste av allt. I fredags fick Linnea sitt första reportcard, alltså terminsbetyg. Det var väääldigt, väääldigt bra..... Mer säger jag inte.

Slut för nu.

torsdag 8 november 2007

Förkylda

Har inte lyckats skriva på ett tag. I söndags firade vi Linneas 11-årsdag med stort kalas. Tyska/amerikanska/danska/svenska och italenska vänner. Rätt härligt att kunna sätta samman människor på det sättet. Såg också ut som att alla hande det trevligt, så till den grad att festen urartade i en pappersplantävling från terrassen. Italien vann. Tyvärr hamnade en del av planen på grannens tomt. Har tyvärr inte lyckats be om ursäkt ännu, i måndags kroknade Linnea i en jätteförkylning, i måndags kväll blev jag sjuk och nu ligger även Jim. Inte så muntert här direkt....... Host host!

torsdag 1 november 2007

Men gör då en pudel!!!!!!

Har bara ytligt följt Scenströmaffären här nedifrån. Måste dock ändå kommentera. Hur svårt kan det vara? Varit på krogen, druckit litet för mycket, pussat på fienden (läs en reporter). Allt dokumenterat av annan reporter. Och så håller man bara tyst! Självklart springer då media ett varv till på historien. Självklart börjar alla ana ugglor i mossen. Och så slutar det i olycka och avgång. Är det några som borde veta hur en slipsten ska dras så är det väl våra politiker. En kris på gång? Ta själv kommandot över situationen, gör en skadekontroll, upp med korten på bordet, be om ursäkt och presentera en åtgärdsplan. Klart! Förmodligen kommer du ur det hela med lätt svedda vingar men kan flyga vidare..... Blir så trött.....