Bang!

Har precis läst om Bang. Den som kunde skriva som hon! Litet kan jag, "gnor också som ett jur" just nu. Celebert svenskt besök i faggorna. Idag andra åtaganden, imorrn tjänstgöring a la shoppingtur med damer och sen middag, herrar OCH damer. Gnäller inte, ett högst angenämt arbete. Men var tvungen att ställa in stadsturen med Cathryn och det var synd.

Bild på hundar efterlyses. Och bild på hus. Och dess invånare (inte skorpionerna). De kommer. De kommer så snart jag hittat den där lilla svarta sladden man stoppar mellan computer och le camera. Vilket år som helst alltså!!!! För att återcitera en finsk jakprovsdomare vid sökruta och hund ur sikte (på bruten svenska); "den schom söööker skola finna". Tiddelipom (Bang igen).

Att man kör för tok för mycket bil...

... vet man när mannen i vägtullsluckan förvånat utbrister: "Du, nu igen..." och sen vill ge en rabatt.....

G'natt.

Tiden går!!!!!!

Har inte hunnit skriva på ett tag, kusin Pontus har varit här. Det var jättekul och jag hoppas att han åsså är nöjd. Vi har klättrat upp på Vesuvius, WOW!, är väl det enda ord som passar här. Vi har irrat i bil som sig bör, knatat på stan, varit på Oktoberfestival på basen mm mm. Gott & blandat.

Vad som också är så bra är att det blivit litet svalare, idag t o m dagsregn. Hundarna har kunnat hänga med till Medeltidsby, hängt på basen, hårat ned överstar, pussat barn och fått bete sig. Och så är de piggare när temperaturen gått ned.

Kvällsnöjet nu är Linneas basketmål som vi köpte i söndags. Lätt amerikanskt men banne mig praktiskt för barn och vuxna med spring i benen och litet rörelseutrymme.

Skolan rullar på för Linnea. Det är fortfarande tufft, höga krav, och morgnarna är jobbiga. Dock verkar allt gå på rätt väg och det är en lättnad ska jag säga.

Har också mina små utbrott, senast imorse. Regn i Neapel är för trafiken som snö i Skåne. Vi hade precis slängt morgonens sedvanliga jättesoppåse uppe i byn, på väg till skolan, när Linnea inser att vi glömt dagens lunchkupong. Du måste alltså köpa kuponger till varje lunch, det finns litet olika att välja mellan. Sen ska du varje DAG fylla i! en förbenad kupong och lämna den i en låda på skolexpeditionen SENAST 08.15. Annars blir du utan lunch. Ni kan ju tänka er hur det skulle vara för en 10-åring att vara i skolan från före åtta till tre utan nåt att äta. Alls...... På grund av regnet, och att vi fick vända om, hamnade vi i världens trafikkaos, jag satt och hetsade upp mig över 1) att inte hinna lämna kupongen 2) varför ända in i glödheta vi inte kan få registrera en bil, läs skrothög till, så jag slipper köra fram och tillbaka 8 mil om dan och kunde ägna tiden åt vettigare saker 3) varför Napoletanare blinkar vänster i en halvtimme för att därefter lämna sin position mitt emellan två filer där de stoppat upp trafiken för att svänga höger..... Typ.

Min ilska gick över efter 30 minuter italienska med Philly och gänget. Det blir dock så ibland, man bara inte orkar med allt som är så ologiskt omständigt. Puh, slut för idag. Jag är trött. Vi hörs!

Mandis & Linis - på begäran

Raringarna mår bra. Mest för att matte har mer tid för dem nu. Det har dock varit två tuffa första månader för dem. Värmen, farliga insekter, vildhundar osv. De har inte lämnat tomten mycket utan vi har försökt stimulera dem så gott det går här med lekar och träning ute och inne. Kan meddela att man inte bara kan lägga sökrutor på djupet, även höjden (3 våningar) går att utnyttja. Vi väntar nu på att alla betalstränder ska stänga för säsongen. Då öppnas playa och hav för hundar! När det blir svalare kan de också vara med på ett annat sätt i bilen, hänga med på utflykter, till Linneas skola osv. Men som sagt.... är det 40 grader varmt sätter du inte en hund i en bil om det inte är alldeles nödvändigt. Och du kan inte lämna dem en minut i en parkerad bil....

Några bilder!

Foto: Therese Olsen
Förfest inför Hanne Boels konsert hos Ib och Christine. Från vänster: Christine, Ibs hustru, flamländska och bosatt i Neapel sedan 11 år, arbetar på JFC Naples, Christines amerikanska väninna, Ib Thiel, den civilanställde dansk som hjälpt oss så mycket, samt Annes, övlt från Estland, den ende estlänningen här.

Therese från Norge, också trogen biljettförsäljerska, här tillsammans med Hanne Boel. Glad danska i bakgrunden.



Fam Forsberg duckar för fotografen.













Annes berättar något dråpligt från sin uppväxt i Estland och som vanligt har Jim tankarna på annat håll.

Länkar

Här hittar du JFC Naples/AF South:s hemsida, alltså den bas där Jim är inhyst på dagarna och jag också irrar omkring på då Linneas skola ligger innanför grindarna. Mest flaggor, farbröder och kanoner men är du intresserad kan du alltid titta på bilderna:
http://www.afsouth.nato.int

Här är Linneas skolas hemsida: http://www.intschoolnaples.it/.

Gäsp

Trespråkigheten, tillsammans med allt nytt, leder till litet underliga situationer ibland. På min italienskalekation i torsdags var jag litet trött. Efter rasten var jag ännu tröttare och när det var min tur att läsa/prata var all italienska, och defintivt allt itlalienskt uttal som bortblåst. Jag läste på franska. Och frågade min bänkkollega något på svenska. Men hon är amerikan så hon svarade inte. Jag märker också att engelskan blandar sig i svenskan, ibland blir ordföljder helt snurriga. Lugn, jag är inte Dolph Lundgren, tror att detta går över. Dock trodde jag att jag skulle ha nytta av min franska på italienskalektionerna. Visst har jag det, många ord är ungefär desamma. Men grammatiskt är det snarare så att det just nu, i nybörjarstadiet, sätter snavben för mig.

Idag tycks hela familjen vara alldeles slut. Linnea är nog litet risig, ingen fara, hon har snuva och litet, litet feber, om nu 98,3 F är feber men jag tror det. Febertermometern, tillsammans med Apollo 13-DVD:n försvann i flytten. Båda är nu ersatta men dessvärre från USA, därav febertermometer med Farenheitskala. Hon har legat i soffan på plan 3 hela dagen och tittat på Galenskaparfilmer. Får väl vara hemma från skolan imorgon så får vi se. Inte konstigt med en snuva efter skolstart, med barn och baciller från Europas alla hörn.

Igår var vi in till stan! Det är underbart att bara strosa omkring, strosar är också vad du gör. Det är folk, bilar och vespor överallt så det går inte att ha bråttom. Vi hittade bland annat en gata full av auktionsfirmor och tapetserare och mängder med fantastiska gamla möbler. Är det något jag verkligen skulle vilja ha med mig härifrån är det just italienska möbler! En del är kanske litet för pråligt för min smak men mycket är direkt utsökt. De har också en fin hantverkstradition i järnsmide. Alla trappräcken du ser, lampor, vedställ.... Ja, ja, vi får se hur dyrt det är. Drömma får man ju...

Linnea och jag passade också på att vara litet turistiga, vi handlade diadem, en kjol samt två tvättäkta (eller huuur.......) D&G-väskor för 20 Euro av artiga män med varustånd på gatan. Det är kul att pruta och tjafsa en stund. Därmed har jag också begått min första lagöverträdelse här, vad jag vet iallafall. I Italien är det olagligt att köpa märkeskopior. Vi hann också gå och kika bland alla små livsmedelsbutiker som ligger vägg i vägg. Fiskhandlarna har ett sjå att få ned de levande bläckfiskarna i kundernas kassar. Överallt säljs också snabbmat, men inte som hemma. Pizzabitar, cornettos (en sorts corissant med olika fyllningar) osv. Allt ser gott ut.... nästan iallafall. Jag drog gränsen vid pizzabit med skivad hot dog och pommes frites. Måste vara turistfälla... eller???

Träffade sen våra svenska bekanta och tog en pizza tillsammans. Jag förstår inte hur jag nånsin igen ska kunna äta pizza hemma i Sverige. Eller om en napoletanare skulle besöka Sverige och bli bjuden på en fet, drypande svensk pizza med bearnaisesås? Förmodligen skulle han korsa sig tre gånger och sen kontakta en krisgrupp...... Vi passade också på att ta bergbanan upp till Vomero där de bor i en jättesöt lägenhet med utsikt i alla väderstreck. Vi kunde se planen starta och landa på Capodichino, kika över muren på Certosa di San Martino, kolla läget på Capri och faktiskt se ut över havet ända bort till Sorrento.

På kvällen kom Maria. Todd och Olivia över, tillsammans med Ranger, en gigantisk svart labbehanne. Tjejerna betedde sig naturligtvis illa och talade om för honom var skåpet skulle stå, dock ser jag på dem idag att det var bra för dem med litet variation. De är också trötta.

Nu väntar vi med spänning på morgondagen. Då kommer vår första gäst från Sverige! Kusin Pontus. Det ska verkligen bli jättekul och jag hoppas vi hinner med både det ena och det andra. Dock är en vecka för kort tid för att se allt, nåja, han får komma fler gånger :o) På onsdag är det helgdag här, man firar minnet av San Gennaro i Neapels duoma. Helgonets koagulerade blod ska bli flytande vid den traditionsenliga ritualen den 19:e september varje år. På fredag har tyskarna Oktoberfestival på basen. Jag har redan köpt biljetter som innefattade varsin ölstånka och ett par liter öl per man. Och det var det lilla biljettpaketet..... Det blir nog också skoj. Vill dock inte ha en såndär konstig grå filthatt på mig, alldeles för varmt för sånt.

Avdelningen för underliga böcker

Innan vi lämnade Sverige faxade jag och beställde Linneas skolböcker i anvisad boklåda. När vi kom ned ringde vi för att kolla om böckerna var klara. Men nej, "department for Strange books closed is. Opens in 29 august". Nu när jag börjat läsa italienska förstår jag att det var en felsägning, det italienska ordet för utländsk är väldigt lik ordet strange och ingen vet väl bättre än vi hur svårt detta med språkliga nyanser är. Men roligt var det.

Hektisk tisdag

Ibland känns vårt hus som en busig, oinriden unghäst ungefär. Ingenting är riktigt som man vill att det ska vara. Inatt åskade det igen så vi fick rusa upp och dra ur modem och andra livsnödvändigheter. Imorse tryckte jag på snooze på väckaren och fick kasta mig ur sängen en halvtimme försenad. In i duschen i mitt badrum på plan 3, för att konstatera att varmvattnet slagit av igen. Vår gasdrivna varmvattenberedare sitter på en av balkongerna längst ned. Balkongen är låst med först en dörr, därefter ett galler och sen ett stort hänglås. Full galopp nedför trapporna, nedrans, glömde nycklarna, upp igen. Min nyckelknippa är så stor att jag nog kan använda den som ett vapen. Får se nu, fem nycklar till hänglåsen att välja emellan. Äsch, först på fjärde försöket fick jag upp dörren. Snabbt tryck på omstartsknappen och beredaren börjar låta. Låsa alla lås igen och så full galopp uppför trapporna. In i duschen. NEJ. Beredaren har slagit av IGEN, förmodligen p g a det dåliga vattentrycket. Fort nedför trapporna igen. Denna gång orkade jag bara inte låsa upp alla låsen. Tog istället skaftet till golvmoppen mellan spjälorna i gallret och lyckades pricka omstartsknappen. Hoppas inte grannarna såg....

Om vi kom i tid till skolan? Jäpp.

Dåsig söndag

Igår var det födelsedagskalas x 2. Det visade sig att pappan i den svenska familj vi fångade upp på skolan i måndags fyllde år samma dag som jag. De bor fortfarande på hotell då elen ännu inte är inkopplad i deras lägenhet. Det var rätt naturligt att vi bjöd hit dem på gemensamt firande. Det var jättetrevligt.

Kl 04.45 gick vårt larm igen, av orförklarlig anledning. Inte ens hundarna orkade gå upp så Jim fick själv sitta på trappen och vänta på Europol. Det är bra med larm.... men..... antar dock att driftsäkerheten svajar även på
svenska larmsystem.

Dagen har annars ägnats åt att åka bil (nu igen...:o). Vi körde upp till en stad norrut som heter Caserta, eller rättare sagt till det gamla Caserta, Casertaveccia, som en är väl bevarad medeltida by uppe i bergen. Serpetinvägen bjöd på en fantastisk utsikt men väl uppe insåg vi två saker, dels har det idag varit sista dagen på det italienska skollovet, dels hade vi hundarna med oss i bilen. Parkeringen var överfull och det hade varit för varmt att lämna vovvar i bil. Vi valde att vända och istället besöka en by som heter San Leucio, skapad som en idealby slutet av 1700-talet. Byn har fortfarande kvar sin tradition av sidentillverkning men av idealbyn finns bara själva palatset samt arbetarbostäderna kvar. Det var fantastiskt vackert och annorlunda. Tanken att man i 1700-talets Italien haft värderingar och lagar om kvinnlig arvsrätt och upplyst lagstiftning känns rätt uppmuntrande. Italien och det liv vi lever här är annars litet manschauvinistiskt om man säger så....

Efter San Leucio bestämde vi oss för att ta småvägar hemåt. Nästan hemma flög ni vet han i mig och jag tvingade Jim att styra åt andra hållet. Jag hade nämligen gett mig den på att en gång för alla ta reda på vad det torn som gäckat mig sen jag kom hit verkligen är. Om du kör från oss på motorvägen mot Auchan ser du i till höger (söderut) upp på vulkanbergen siluetten av ett jättebyggnad, ett torn, orgelbundet, som avslutas med "tinnar" högst upp. Hur mycket jag än kikat i diset har jag inte fått ordning på om det är resterna av något gammalt spännande eller ett nytt, helt absurt bygge. Vi körde och körde, Neapel med dess "förorter", centrum och små gator tog aldrig slut. Till sist kom vi så att jag iallafall fick en glimt av mitt torn. Det är definitivt en modern design. Vi kunde inte ta oss ända fram men jag lovar att få till en bild av det längre fram så att ni får se. Det ser inte ut som något jag tidigare sett.

Slarv, eller för stora krav, eller bara kul

Jag tror det senare. Idag var Linneas första dag i skolan. Hon var ett asplöv. Jag lovar. För Linnea är skolan MYCKET viktig, inklusive alla regler och allt runtomkring. Enligt den information vi har fått skulle hon i lugn och ro få komma in i engelskan (amerikansk-italiensk internationell skola) innan hon ev kunde får börja läsa italienska. Det går många spanjorer och turkar i hennes klass. Många är nya. De kan inte engelska. Inte ett ord. Enligt rektorn hade de bedömt Linneas engelskakunskaper så pass att de, när det var dags för stödundervisning, istället slängde in henne på italienskan. Alla andra har gått ett år. Hon kom hem med en lapp med oregelbundna verb 'a la franska. Bara att börja plugga. Hon växlar mellan stolt och skräckslagen....

Om Linnea är bra på engelska? Tja, hennes passiva ordförrånd är enormt. Hon hör oss varje dag, i jobb, i sociala sammanhang, på fest. Hon fattar allt vi pratar om. Men endast Gudarna vet om det blir för mycket för henne detta. Vi har dock beslutat att pröva. Så får vi se....
Buona notti

Hemlängtan - och vårt hus

Jäpp, erkänner. Efter det att det första glädjeruset och upptäckarandan lagt sig längtade jag hem. Inte så mycket till Sverige som sådant, det finns kvar där det vet jag, men från allt som bara krånglade och från huset som jag knappt kunde ta mig ut ur. Hundarna kan inte lämna tomten, allt är larmat och inlåst, JAG är larmad och inlåst och ingen ens frågade mig vem jag egentligen var. Jag var "bara" hustru till den svenska övlt som jobbar på EU Command Element.

Vårt hus är rätt underbart. Det har tre våningar, ett kök, en "salong" med öppen spis och en tvättstuga/badrum på nedervåningen, marmortrappa, tre sovrum och två badrum på plan 2 samt ett jätterum med ännu högre i tak, träbjälkar i taket, öppen spis och panoramafönster högst upp. Med terrass. Stor. Och gästrum. Och badrum 'a la spa. Och hela huset har dessutom balkonger överallt, de bygger smart här. Värmen kommer aldrig riktig in i huset. Dessutom har vi AC i alla rum. Med fjärrkontroll (du kan inte köra alla på en gång, då går huvudsäkringen).

Att ordna och dekorera i huset har varit en stor sak för oss alla. MEN DET RÄCKER JU INTE. Jag är van att arbeta, Linnea är van att gå i skolan. Det finns liksom en gräns för hur roligt det är att pynta ett hus, hur fint det än är. Våra företrädare här verkade ha en kris i att lämna AFFÄRERNA. USA, där allt är billigt men det mesta av eländig kvalitet (tvättställningen jag köpte låg bokstavligen i bitar en morron när jag kom upp), AUCHAN, ett stort köpcentrum med en massa affärer men framförallt en helt gudomlig mataffär med färsk grönsaksdisk, METRO, som Martin Olsson ungefär fast med fantastiska köksredskap.... Men jag orkade liksom inte shoppa hela tiden. Blev totalt uttråkad.

Nu är huset i ordning, jag har arbetat med Hanne Boel-konserten, Linnea har börjat skolan. Jag vet att man köper dansk mjölk samt jättefint kött i USA, svenskgrejor till ohemula priser på IKEA (vet nån vilken lyx en Wasa-knäckebrödmacka med ett glas mjölk till är? Njut!), resten i Italien (Auchan), vi har klarat vårt första åskväder, vilket hette duga kan jag säga, jag går på italienska, Linnea går i skolan och när jag går på basen upptäcker jag att jag har många bekanta. Jag trivs. Jag har vant mig vid dem som försöker tvångstvätta min ruta vid alla rödljus (svensregad bil gör inte saken lättare), jag tror inte att jag ska bli pistolrånad på Auchans parkering (amerikanerna påstår att man blir det) och framförallt, jag och vi alla i famljen har nåt att göra. Och vi tycker mycket om Neapel! Det är vackert, spännande, annorlunda och har en stor dos charm.

Mer om Linneas skola kommer snart.

Jag hinner ju inte!

Trodde jag skulle få mycket tid över härnere och jag fattar egentligen inte vart tiden tar vägen. I och för sig, det har varit mycket att ordna med såhär i början. Inget är direkt enkelt härnere heller. Man åker hit och dit, olika saker införskaffas på olika ställen och det är rätt omständligt. Nu är dock det mesta på plats, vi ska bara få igång TV:n.....

Idag är Linneas första skoldag och hon var mycket spänd imorse. Ska strax slänga mig i bilen för att åka och hämta henne samt pappa. En bil härnere är för litet. Det FINNS helt enkelt inte bussar och T-banan går inte hit ut där vi bor. Nåja, jag lär mig mycket när jag är ute och kör hit och dit på Tangentialen. Kan snart knäcka extra som Napoletansk taxi :o)

Min italienskakurs har börjat. Det är faktiskt urkul, inte minst tack vare vår galna lärarinna Filomena. Kursen ska vara italienska för engelsspråkiga och vi är några, tre amerikaner, två kanadensare och så jag som faktiskt pratar engelska. Resten, ett stim spanjorskor, några grekinnor och en turkiska pratar nästan ingen engelska alls. Istället sitter de och kacklar på spanska hela tiden så att "Filly" blir galen. Idag blev vi ustlängda hela högen :o)

Har iallafall fått lära mig en del napoletanskt teckenspråk, kan t ex säga "killen därborta, han är en impotent homosexuell". Kan nog vara bra att kunna endera dan......

Nä, måste rusa. Lovar att skriva mer imorrn fredag eller senast till helgen. Har massor att berätta!