Det var inte oväntat....

.... men det är för djäkligt rent ut sagt. Jag vet, som svensk kanske jag skulle engagera mig mer i Idol, eller dubbeltrampning på kopplingen eller så.... Kör dock automat så jag väljer att kväljas över ännu ett politiskt mord....... Och varför ber jag ens om ursäkt? Mordet av Benazir Bhutto är inte oväntat men bör dock fördömas med avsky och inget annat.....

God Jul!

Överst: Det organiserade kaos som utbryter kl 15 varje dag vid Linneas skola på basen. Har en alldeles egen "klimatteori" här. Ju längre norrifrån i Europa du kommer, desto längre bort parkerar du din bil och går fram till skolan.... Sen får ni tänka själva.....

Bild 3 och 4: Jim på ett av caféerna på basen. Svenska Helga och Björn dagarna innan de åkte hem för att fira jul. God Jul familjen Holmgren! Vi ses nästa år!

Bild 5: Linnea äter lunch på Brit Pub efter julavslutningen i skolan. Här tillsammans med julklapp från klasskompis.

Bild 6 och 7: God Jul önskar Manda och Lina, här i sin säng i hallen, under trappen.

Lina efter julbad.... Ser oskyldig ut, eller hur.....

Jultradition

Antar att alla fmiljer har sina speciella jultraditioner. Vi har en, kort kallad MIAH (Med Inblandning Av Hund). Det brukar vara enkla men effektiva saker som granvältning eller köttbullestöld och sker oftast nattetid. I år var det Linneas pepparkakshus som hon byggde igår. Imorse var den söta svenska stugan omvandlad till ett traditionellt syditalienskt halvfärdig och sedan övergiven husruin. Hur Lina tänker (det ÄR Lina, det vet jag, känner henne och hon var dessutom väldigt törstig imorse) förstår jag dock inte. Hon lämnade 3 väggar samt tak och skorsten kvar. Kanske tänkte hon att vi nog inte skulle märka något om hon bara tog hälften.... :o)

Pepparkakor på italienska

Jag förstår att det är nåt ni går och funderar över så det är väl bäst att jag lär er det. På italienska heter pepparkakor "Biscotti di IKEA". :o)

Vi har en bil! Vi har en bil!

Det gick åt 4 vuxna män, nära 3 timmar och cirka 45 stämplar på det italienska bilregistrets lokalkontor men nu har vi en inregisterad extrabil! Jim beskriver hela processen som bland det jobbigaste han varit med om. Under några långa minuter frös hans blod till is när den italienska tjänstemannen bekymrat gned sin mustasch och påstod att vi skulle ha papper från vår arbetsgivare att vi ska stanna i minst fem år för att få registrera en italiensk bil. Vi hade ju bara ett papper från ambassaden i Rom, och dessutom stod det bara två år där. Tack vare vår hjälpsamme gamle man på Family center, med ypperliga kontakter, gick dock registreringen igenom som ett undantag.

Vår andra bil är en småskruttig långmilad BMW 320. Den känns dock både hyfsat trygg och rätt charmig. Linnea har döpt den till Helge, en maskulin form för tyska Helga. Eftersom den är tysk-italiensk och varken kan svenska eller engelska får den först och främst kommunicera via vår MB, påstår Linnea. Det ska nog gå bra :o).

Den vackra madonnabilden som vi fick tillsammans med bilhandlingarna ska få ligga kvar i handsfacket. Det lovade vi säljaren, en chaufför vid den italienska kontingenten. "Den tillhör bilen och skyddar den".

Ny kamera!

Har haft ett fullkomligt slagsmål med vår "nyaste" kamera som inte tar bra bilder, eller om det är mig det är fel på....? I lördags var det "skrapdag" i "USA", alltså i affärerna på den amerikanska support siten (man plockar på sig det man ka köpa och får sen en lott där man skrapar fram hur många procents rabatt man får......) Jim fick åka ensam och jippiiii, han kom hem med en liten men äkta systemkamera. Nu lovar jag att fota. Publicerar här några träningsbilder, dels från huset, dels på Linnea och hundarna, dels från gårdagens glöggfest. De som syns är amerikanska Patrick och Kathryn, norska Trine, italienska Michele och Jim.

Fler bilder från lucia

Bensinkaos

Några bilder från gårdagens bensinkaos på basen. Köerna syns inte så bra men tro mig, de var långa. På bilden till höger, bakom bilen, skymtar ni ett av kaféerna på basen, med uteplats. Ägarna driver både bensinpumparna och kaffeserveringen. Alldeles bredvid varandra. Och alla sitter på uteserveringen och röker. Mackpersonalen röker också, medan de tankar upp din bil.... :o) (Här finns nästan inte en enda mack med självbetjäning för övrigt... eller med rökförbud för den delen. Eller det kanske är förbjudet men ingen verkar ta så stor notis om det....) I bakrunden skymtar ni också toppen av Vesuvius.

Morrn, morrn - nu med BMW?

Ännu en dag med en del rusandes än hit, än dit. Nu ser det iallfall ut som att vi efter en lång rad förvecklingar kommer att bli med ännu en bil nästa vecka. Har verkligen velat hit och dit, en Peugeot blev jag förälskad i på utsidan men inuti kändes det som en konservburk. Vågar inte ha en alltför liten bil i denna trafik. Jim muttrade bara om insugningsrör i plast och annat :o) Den fick vi förkasta. En förståndig Audi blev kanske litet för trist.... Och vår budget är rätt begränsad. Vi kommer inte att kunna ha mer än trafikförsäkring härnere, att försäkra en italiensk bil i Napoli halvt eller helt är DYYYYYRT så in i bubblan. Vanligt folk har knappt råd med det. Känns inte som vi skulle kunna köpa en för "fin" bil helt enkelt.

Nu har vi handslag på en äldre BMW 320, inte alltför bucklig alls, bara några skrapmärken bak och på sidan. Ni skulle se hur bilarna ser ut här, i en första anblick tror man att folk kör stockcar varje kväll för skojs skull :o). Jim är rätt nöjd verkar det som. Går och fnissar för mig själv och minns Henriks tal på vår bröllopsmiddag.... Jim och bilar..... "elhissar... det ska det vara" :o)

Vi är dock inte över ån ännu. Nästa vecka ska inregisteringsproceduren ske, och jag tror ingenting förrän jag ser det. Och det är dyrt, bara ägarbytet kostar cirka 500 Euro.
Håll tummarna för oss!

Dagen fortsatte med att norska Trine var så urgullig och hängde med mig till veterinären för vaccinationer och annat. Proceduuur. Papper, stämplar osv osv. Men vi hade kul också. Trine är från Stavanger och sätter hon den sidan till går det inte att begripa vad hon säger. Hon är fena på svenska också, stockholmska. Favoriten: "Jaaaaag dammsuuuuger". Hon tycker verkligen ordet dammsuga är helt underbart, på norska heter det stövesuga.

Jag har nu ett nytt mål här, nu struntar jag i italienskan, jag vill lära mig snacke norsk! :o)

Nu slutlussat - Basta!

1) I väntan på publiken. Svenska Björn i tomtedräkt och misstänkt stor mage försöker stjäla uppmärksamheten från Lucia.
2) "Nu börjar vi gå!"

Lägg särskilt märke till "tärnrenen" längst till höger. Eller är det en "rentärna"? Hmmmm

1) Till "Rudolf, the rednosed reindeer" krävs ackompanjemang

2) Linnea, nr 4 från vänster

Puh. Har nog aldrig firat Lucia så grundligt som här. Igår hade vi luciatåget på Linneas skola, 3 svenskar, två danskar och resten inlånade förmågor från allehanda länder, Lucia själv var grekinna. Vi har faktiskt haft en jädrans schå för att få till det, svenska Maritha, danska Marianne och jag, tillsammans med eleverna. Skolan har nästan krävt att vi skulle ordna det men sen har de i vanlig andra bytt tidpunkt 6 ggr eller så, bytt lokal, ett tag var det ingen lokal alls utan utomhus... Förutom ett antal julsånger skulle Luciasången sjungas på danska, svenska och italienska.... Går väl an för oss men inte så lätt för greker eller italienare att sjunga på svenska direkt.

Nåväl, lång historia kort. Vi gick från kaos till succé på 30 minuter blankt. I en stor jympasal fylld med snattrande föräldrar. Alla skötte sig jättebra och ska ha en stor eloge.

Helgas och Björns skola ville också ha ett luciatåg (en Montessoriskola på basen) så idag kvistade vi över dit, Linnea och jag. Det var litet enklare, Linnea som lucia och tre tärnor, varav en skolad sångerska. De fick sjunga luciasången (enbart på italienska) 6 gånger på raken innan alla var nöjda :o).

Det har faktiskt varit riktigt kul, men nu känner jag att vi väntar ett år innan vi sjunger "Oh, dolce Napoli..."

Strejken över

Sent igår kväll bestämde sig de största transportfacken här för att avbryta strejken. Vet inte om motorvägen här fortfarande är blockerad av lastbilar men det verkar som det under dagen kommer att bli business as usual igen. Skönt!

Fullkomlig kalabalejko.... ;o)

Puh, hemma igen efter en lång och rätt intressant dag. Luciatåget gick från kaos, I kaos, till en liten succé. Känns jättekul. Ska förklara alla omständigheter senare och visa litet bilder.

Vad värre är, är det faktum att vi KAN se fram emot ett par dagars isolering mer eller mindre. Lastbilsblockaden som startade i måndags spred sig under gårdagen kännbart hit ned. Jag hade igår en riktigt hektisk dag men konstaterade under eftermiddagen att det helt plötsligt var kilometerlånga köer till bensinmackarna. Ingen hade förvarnat oss och tyvärr tittar vi ju inte så mycket på TV heller, tror faktiskt att det tog de flesta härnere med överraskning. På kvällen körde vi ned til centrum och hamnen och kunde konstatera att varje mack fortfarande hade långa köer samt att beväpnade poliser stod överallt.

Som det ser ut idag är Neapel mer eller mindre avskuret vad gäller transporter. Alla bensinmackar är tömda, varor börjar redan helt ta slut i affärerna. Nyss ringde danska Marianne från Auchan, det fanns fortfarande några liter mjölk kvar så hon ska försöka knipa dem åt oss. TACK! Mjölken var slut överallt och då vi som sagt inte har så mycket drivmedel är det inte läge att köra 10 mil för ett par liter mjölk. Man överlever utan mjölk också :o)

Iallafall, problemet här, för nästan alla, är ju att vi är helt beroende av våra bilar för att överhuvudtaget ta oss någonstans. Två amerikanska skolor har fått stänga idag och imorgon, lärarna och många av eleverna kan inte ta sig dit. Skolorna på JFC, vår bas, kommer att hålla öppet åtminstone imorgon då vi under eftermiddagen fick en leverans av bensin till basen. Jim fick tillsammans med halva basen skippa jobb och luciatåg för att i två timmar sitta i kö för en ranson på 20 liter bensin. Lärarna köade när vi åkte hem vid 17-tiden.....

Imorrn får de åka in med Marianne, Rune och Signe och så får jag ta hemvarvet på kvällen. Fredag får vi se. Vi har också ett antal svenska gäster på basen, de har varit här för att bese den stora övning som pågår. Några av dem flyger förhoppningsvis hem imorgon, resten på fredag. I annat fall får vi försöka ta hit dem....... Hmmm, det kanske går att använda motorvägen som gångbana om det inte är så mycket bilar i farten. 3 mil, hur lång tid kan det ta att gå hitut?

Tydligen har gårdagskvällen/natten varit kaotisk i stan med slagsmål, skottlossning och några få poliserskorterade transporter. Vi är sårbara i Sverige men här är det extremt. Jag vet inte om det går att föreställa sig därhemma. Tänk er att det inte finns ett enda alternativ för dig att ta dig någonstans utan din bil. Bokstavligen. Eller tja, du kan gå på motorvägen..... Tänk dig att promenera från Norrtull till Upplands Väsby på E4:an..... Ska nog till ett vulkanutbrott för att göra det.....

Ha ha. Fortsättning följer.....

Gäsp....

Fönster äro tvättade. Golven dammsugna. Jag uttråkad men nöjd. Nu blåser det så jag vet inte vad. Europols (vaktbolagets) fakturainhämtare ringde på för en stund sedan för månadens 61 Euro. Så är det här. Vaktbolaget har en särskild gubbe som bara går runt och tar betalt. När han kommer vet man inte, eller om man är hemma då. Eller har kontanterna. Man man lär sig. Gas är likadant, ring och de kommer och fyller på men se till att ha sisådär 5 000 spänn i kontanter. Bankkort?????? Räkning?????

Europolgubben såg iallfall ritkigt stukad ut i regnet och blåsten. Han fick ett av våra lätt begagnade paraplyer stackarn,

Med TV:n är det annorledes (SKY - de sänder utelsutande CSI i alla dess former samt Una mama per amica - Gilmore girls. Gäsp). De skickar räkning men den kommer sällan fram. Istället går man till motsvarigheten till Sveriges ATG-ombud, uppger sitt kundnummer och sätter in en godtycklig summa :o).

Mitt i bloggandet kom Linnea. Hon tycker tanken på jul här är sådär..... Ingen snö, inget Munkebo..... Måste trösta.
Omkommer.

Uuuuh - var det en skorpion?????

Tvättar fönster.... suck. ALLA här har städhjälp men jag vägrar fortfarande i sten. Har faktiskt rätt mycket ledig tid ändå..... Typiskt svensk präktighet, eller hur. Om jag jobbade här vore det en helt annan sak. Förutom två bilar skulle det krävas såväl städhjälp som barnflicka. Jag vet, nu kommer alla ni därhemma sucka och bua igen. Kom hit ska ni får se! Jag jämför med Luca och Michele. Nu har de båda s k "bra" jobb, han är kemist och nåt slags chef på en blodplasmafabrik norr om stan, Michele är biologie dr och forskar kring hjärnans funktioner på ett privat forksningsinstitut inne i stan. Båda har flera mil till jobbet, åt varsitt håll. Valentina går i förskola här där vi bor, halvvägs mellan där de bor och Lucas jobb. De har både städhjälp och barnflicka utan att vara överdrivet välbetalda. Annars skulle det bara inte gå, skolan slutar kl 14-15.... Det finns inga fritids. Inga bussar.

Hmm, ska berätta för dem nångång om svenska fritidshem, barn med busskort runt halsen och egen nyckel..... Det är inte sällan som jag kan jämföra livet här med ett slags svunnet 50-tal. Antingen har du barn och är hemmamamma (jag lovar, det duggar inte tätt med hemmapappor här) eller så arbetar båda föräldrarna hårt och köper "överklassnära tjänster" (förlåt, tycker att det är ett roligt uttryck även om jag inte håller med). Ska du ha barn måste du alltså ha en bra ekonomi, tror inte bidragssystemen är direkt välutbyggda.

Nåja, tog en paus från fönstren och satte mig här vid datorn när hundarna fullkomligt FLÖG iväg nedför trapporna. Sådär som de gör i Munkebo om det smugit in en mus i huset. Brrrrrr, läskigt..... Möss skrämmer mig inte alls. Men tänk om det var en skorpion..... Vår granne har hittat flera stycken inne i huset.... Hmmm, går nog och tar på mig Linneas Foppa-tofflor innan jag fortsätter........

Förlåt igen..

.. Måste be om ursäkt hela tiden känns det som. För att skriva blogg behövs litet kraft och en klar tanke, och tiiid. Har haft en hel del ont om alla dessa varor.

NATO-damernas Christmas Coffee gick av stapeln igår. Tror att det blev en lätt succé, själv lyckades jag, trots att jag var djupt engagerad, hinna med att göra av med en hel del pengar :o).

Vi letar bil, något som i Svedala är busenkelt men som här är lätt komplicerat. Att köpa bil från de allehanda bilsäljare som finns här är litet som att köpa en gris i en säck. Likaledes på annons. Det finns mängder av bilar till salu på basen men alla är NATO-regade, för oss vore det som att köpa en bil i Frankrike eller Kina. Den ska importeras till Italien. Detta är en procedur som enligt de värsta vittnena kan ta fem månader.... Känns inte som ett alternativ. Återstår de seriösa bilhandlare vi känner till samt helger. Vardagar är inte ett realistiskt alternativ med Jims arbetstider och Linneas läxor.... Nåväl, vi kommer dit. Det gäller bara att vara uthållig.... :o)

För övrigt är det nu både upp- och nedförsbacke inför julen. Uppför är allt som ska hinnas med, det är en del, nedför är ständiga aktiviteter, de flesta rätt trevliga. Vi var idag på officiell grantändning utanför huvudbyggnaden på JFC. Är rätt imponerad av amerikanerna på ett sätt, vad som än händer kan de alltid skaka fram ett mässingsband. Vi hade ett igår på Christmas-coffee, det var ett större idag som tutade julsånger för glatta livet tillsammans med barn och vuxna. Den nya amiralen uppträdde i tomteluva och granen är nu officiellt tänd. Nu väntar Linneas luciatåg på skolan.... och sen.... JULLOV! Vi behöver det.....

Jaaa, Martängen kommer!

Det finns kära besök och det finns väldigt kära besök. På nyårsaftons morgon kvistar vi till Roma för att hämta upp kära Martin. Det är sååå underbart roligt, Linnea hoppar jämfota och Jim log t o m på morgonen när han fick höra att det var klart (bara en sån sak, alla som känner Jim vet att han inte ler på morgonen förrän efter åtminstone den 2:a koppen starkt kaffe).

Vi kommer att fira jul härnere. Dels för att vi faktiskt vill, dels för att Jim inte har ledigt tillräckligt länge för att vi på ett vettigt sätt kan åka hem (jag VÄGRAR att sätta hundarna i ett bagageutrymme på flyget, om jag inte absolut måste). Det kommer att bli svensk jul den 24:e, amerikansk hemma hos vänner den 25:e och fransk/tysk hos andra vänner den 26:e. Sen ledigt, ledigt. Så skönt. Till nyår har vi från början sagt nej till kalaserier. Men med Martin blir det en annan sak. "The extended family". Åh, det ska bli så kul! Ilar nu runt och kollar priserna på Chaaaampagne.... Eller hur Martängen *blink*.

Nyår här är nåt helt exceptionellt har jag fått mig berättat. Kan tro det också, har aldrig nånsin i mitt liv sammantaget sett så mycket fyrverkerier som här. Hur ska det då bli till nyår? Lär bli magnifikt med utsikt över vår sjö. Vi kommer också att hinna med en massa annat, det är upp till Martängen att besämma vad. Vesuvius? Pompeij? Flegreiska fälten? Kungliga palatset? Caserta?

Vi gläder oss!

Maja är parad...

... och Coco Chanel är vad jag nu drömmer om. Den lilla svarta..... drömma får man.....

e. Proletariat Aureole "Zorro" (e. GBFTCH Craighorn Bracken u. Tibea Briar of Proletariat)

u. Guamikenis Anna Maria Lenngren "Maja"(e. Sjch Capandus Still got the Blues u. Minnows Do Tell)


Maja har en uppgift att lösa
Läs mer på: http://sanna.guamikeni.com/

Näsan över vattnet

Efter en lugn helg är vi åter bland de levande känns det som. Idag har varit en fantastisk dag med bokläsning, hela Gomorron Världen i P1 utan avbrott och hundträning. Piano, piano. Igår lyckades vi ta oss ned "på stan" i trängseln. "Via Natale" är väl snarare en gränd i de allra, allra sämsta kvarteren. Dock, vi fick med oss hem en av dessa fantastiska handgjorda julkrubborna med hela uppställningen i handmålad keramik.

Centrala Neapel är tålamodsprövande och i sina sämsta stunder litet skrämmande. Igår blev Linnea i en stund sur på oss i trängseln och smet. Jag kan lova att mitt hjärta stannade! De allra flesta runt oss här är är mycket vänliga och hjälpsamma, och "i bambini" har en alldeles egen särställning i samhället. Men, och det är ett stort men, det andra finns där på ytan och jagar dig hela tiden. Jag tror jag på sätt och vis utvecklat ett slags mentala backspeglar. Särskilt inne i stan. Du måste vara vaksam på omgivningen hela tiden. Inga smycken, inga handväskor. Vi sticker dock ut heeela tiden. Som den zigenske tiggarpojken på tunnelbanan.... Han SKULLE ha pengar av oss. Och när han inte fick det blev han förbannad! Ni skulle sett hans ögon. Hade inte Jim varit där ska jag ärligen säga att jag inte vet hur det hade slutat. Direkt rån???



"Give'Em hell"

I onsdags ordnade den amerikanske amiralen här avskedskalas ombord på ett hangarfartyg ute i bukten, SS Harry Truman. Jag vet att jag aldrig hade kunnat vara i marinen, blev nästan sjösjuk bara på väg ut i den mindre båten. Kanske gjorde det sitt till att Hannes underhöll med estniska sjösjukehistorier :o) Framme vid den stora pontonen där fartyget låg skulle vi alltså ta oss från den mindre båten, som gungade, till pontonen, som gungade i en annan takt och så vidare upp på hangarfartyget, som nog inte gungade alls. Detta via smala landgångar som i sin tur gungade åt ett annat håll. Som Lustiga huset x 4. I högklackat. Fast jag gick iallafall framlänges och inte som Ginger Rogers (hon som gjorde allt som Fred Astaire gjorde fast baklänges och i högklackat).

USS Harry Truman

Det var ett magnifikt party. Flygplanshissarna längs fartygssidan hissade orkestrar upp och ned, stora buféer med mängder av Thanksgivingmat och en väldans massa flygplan runtomkring. Vi hann även med en personligt guidad tur på flightdeck innan båten kom och hämtade oss igen.

"Give'Em hell"? På en vägg i fartyget hade målats ett stort porträtt av Harry Truman med just dessa ord intill. Både jag och Hannes hoppade högt rent ut sagt. Han var modig nog att stillsamt fråga, citatet var tydligen Harry Trumans favorituttryck..... Favorituttryck eller inte, som svensk blir jag .... beklämd? provocerad? förvånad?.... Jag vet inte vilket adjektiv jag ska välja. Säkert är det också extra starkt i dessa tider, USA är ett land i krig. Nåväl, man inleder inte en hård diskussion om lämpligheten i en väggmålning då man bokstavligen är gäst i ett annat land, detta i egenskap av representant för moder Svea.

Thanksgiving ja. I tordags var vi inbjudna till Trine, norskan i vårt kvarter, på stor Thanksgivingdinner. Erkänner att jag haft rätt vaga begrepp om detta. Kalkon ja, tacksamhet osv. Familjehögtid och inledningen av vad amerikanerna kallas Holiday season. Det visade sig att Trines familj verkligen tog traditionen och budskapet i helgen på allvar, inte som en läpparnas bekännelse utan i en kristen handling, huset hade fyllts av alla möjliga människor. Förutom oss några norrmän men därefter ungkarlar/kvinnor från US Navys alla sikt och klasser. Inte många kände varandra sedan tidigare men trevligt blev det! Och så mycket mat. Fat med sötpotatis, stuffing, potatismos, och grönsaker täckte ett helt bord, tillsammans med hela 4 stora kalkoner, en ungsbakad, två barbecued och en deep fried! Den friterade var faktiskt den bästa, mest saftig. Självklart stod storbilds-TV:n på med den traditionella amerikanska fotbollen.


Black friday
I fredags var jag tvungen att kvista iväg till USA, bl a var hundmaten slut. Här fortsatte min okunskap om vår stora granne i väst. Hela US Support Site var invaderat! Musik, jippon, fullt med folk. Nu vet jag, dagen efter Thanksgiving kallas black friday. Alla amerikanerna är lediga då det är de enda (!) nationella helgdagarna och fredagen efter Thanksgiving går startskottet för julhandeln. Just namnet black sägs komma från att dessa dagar går alla butiker på svarta siffror i bokföringen, alltså de går med vinst. (Spanarna i P1 bekräftade detta i helgen f ö :o). Man lär så länge man måste handla hundmat.



Nu är vi inne i en arbetsvecka igen. Linnea jobbar hårt med skola samt det förestående Luciatåget. Jag kör bil och går på italienskalektioner. Såg idag en bil vid skolan som hade en stor skylt: "Mom's taxi". En sån skylt vill jag ha!

Full rulle!

Oj, det var ett tag sedan nu. Ledsen för det, förstår inte riktigt vart tiden tar vägen...

Våra förkylningar har tagit ut sin rätt. Är fortfarande rätt snuvig och rätt trött. Förra veckan var hektisk, bland annat med förberedelserna för Dansk Julefrukost hemma hos oss. Långbord samt porslin inlånat från tyskarna, vi bidrog med Janssons (finns inget danskt namn på den rätten), köttbullar (det är frikadeller på danska), sill (samt kokta kartoffler, danskarna äter sin sill på rågbröd) samt allt runtomkring. I lördags susade det sedan in danska familjer med diverse rätter, varm leverpastej, fläsksvålstek, fiskfiléer med remolade, lax osv. Samt en väldans massa öl och olika sorters snaps......

Tror att festen blev rätt lyckad. Förutom danskarna här gästades vi även av en spansk överste gift med en danska (hans kommentar dagen efter var ungefär "oj, det är inte bara spanjorer som kan äta länge, skråla och dricka en massa...;o) och självklart Todd, Maria och Olivia. Kanske är dessa ögonblicksbilder de som bäst beskriver det hela:

Danske Ib anländer tidigt, smyger in i vårt badrum längst ned och ser sen pilimarisk ut. Naturligtvis, vi gästas ju av en amerikan (Todd), alltså är allt toalettpapper på toan vid matsalen utbytt mot toapapper med tryck: "White House"

Annes, vår underbare estländare var självklart där. Ett tag..... Mitt i sittningen är han plötsligt försvunnen, bilen också...... En timme senare släntrar han lugnt in genom dörren igen, sätter sig ned och hugger in på det småvarma...... Var han hade varit? I Aversa såklart (ett par mil bort).... Han hade visst ett ärende....

Ib (igen) körde en skandinav och utmanade amerikanske Todd på nubberace.... Ib förlorade.... Eller om det möjligen var jämnt lopp.

Nåja, kul var det och vår matsal är fortfarande utrustad med tyskt långbord..... Ska bort imorrn.

I söndags var det housewarming hemma hos JP och Bettina. Massor med god mat och en betydligt lugnare tillställning. Men jättetrevlig. Det låg snö på bergstopparna, luften var helt frisk och vi hann faktiskt med en lång hundpromenad mitt i stöket. Som JP säger "a long walk with chocolate and vanilla". Det är Manda och Lina det....

Nu full fart igen. Vårt bord till kaffemaskinen har äntligen kommit, hör svordomar och hammarslag från ihopsättningsteamet på plan 3. På onsdag inleds change of command här med ett hej-då till den amerikanske amiralen på ett hangarfartyg ute i bukten. Vi ska dock åka med Annes dit så jag hyser en lätt oro att vi inte kommer att ta oss till havet men väl till Aversa....

Till sist, det vikigaste av allt. I fredags fick Linnea sitt första reportcard, alltså terminsbetyg. Det var väääldigt, väääldigt bra..... Mer säger jag inte.

Slut för nu.

Förkylda

Har inte lyckats skriva på ett tag. I söndags firade vi Linneas 11-årsdag med stort kalas. Tyska/amerikanska/danska/svenska och italenska vänner. Rätt härligt att kunna sätta samman människor på det sättet. Såg också ut som att alla hande det trevligt, så till den grad att festen urartade i en pappersplantävling från terrassen. Italien vann. Tyvärr hamnade en del av planen på grannens tomt. Har tyvärr inte lyckats be om ursäkt ännu, i måndags kroknade Linnea i en jätteförkylning, i måndags kväll blev jag sjuk och nu ligger även Jim. Inte så muntert här direkt....... Host host!

Men gör då en pudel!!!!!!

Har bara ytligt följt Scenströmaffären här nedifrån. Måste dock ändå kommentera. Hur svårt kan det vara? Varit på krogen, druckit litet för mycket, pussat på fienden (läs en reporter). Allt dokumenterat av annan reporter. Och så håller man bara tyst! Självklart springer då media ett varv till på historien. Självklart börjar alla ana ugglor i mossen. Och så slutar det i olycka och avgång. Är det några som borde veta hur en slipsten ska dras så är det väl våra politiker. En kris på gång? Ta själv kommandot över situationen, gör en skadekontroll, upp med korten på bordet, be om ursäkt och presentera en åtgärdsplan. Klart! Förmodligen kommer du ur det hela med lätt svedda vingar men kan flyga vidare..... Blir så trött.....

Jäkla Sanna!

Det finns två saker jag längat efter här. En valp som jag tror på. Och svensk höst.

Det var sååå nära att Sanna fått flyga ned en dansk valp till oss från Kastrup. Men två år här.... Kan inte med gott samvete få fram det jag som Ska tas fram. För begränsande träningsmöjligheter, för osäkert.... Ett år, ja, det går. En helt annan sak.

Tiken i löven är Maja, Gumamikeni's Anna Maria Lenngren. Linas mamma! Jag har umgåtts med henne rent privat... Jag har sett henne arbeta... På småländska skulle jag vilja säga ungefär såhär: "ho e jädrans bra ihopakommen, te kropp å te själ å så te å arbeta på de sätt en tycker åmm....". Och det innehöll inga överdrifter, smålänningar överdriver inte.

Men huka er. Det kanske blir fler "väl tehopakomna" vad det lider....

Läs Sannas blogg: http://sanna.guamikeni.com/

Facebook

Sliter hårt med att använda Facebook. Det var faktiskt Christina som tjatade in mig. Argumentet "det är väl bara inte de unga som ska ha allt kul" bet på mig. Det är kul på många sätt. Hittar "gamlingar" man tappat bort i vimlet, och så kan man skicka akvariefiskar till varandra. Bara en sån sak. Men tekniken haltar... Försökte bjuda mina vänner på en drink, nåja, en box rödvin. Fick felanmälan hela tiden och försökte igen. Nu har jag gett bort sådär 15 x 3 lådor rödvin. Tur att vinet är billigt i Italien.... :o)

Trafik, soppåsar, stegbilar, julmust och bella Napoli

Hade en rätt underbar dag i tisdags. Solen sken, det var precis perfekt temperatur, 16 grader och jag kände mig fri som en fågel när jag tuffade mot IKEA för inhandling av present till Marias överraskningsfest senare på kvällen. Passar på att på detta sätt meddela att det på IKEA i Napoli fortfarande finns gravlax, dajm samt blåbärssylt. Dock är lagret av julmust helt slut, det står ovanpå vår jättekyl här i Parco Mazzola.

Köra bil här ja. Låt oss säga att trafiken präglas av mentataliteten i resten av Italien. Individualism. Misstro mot regler. Ett slags praktikalitetens logik. "Om jag tjänar 2 minuter på att köra 400 meter mot färdriktningen på en livligt trafikerad 110-väg, så Gör jag det". Det fascinerande är att nästan ingen blir arg. Leva och låta leva verkar vara mentaliteten. Backa på motorväg. Heeelt normalt. Då får man stanna och släppa fram. Samåka på morgonarna genom att stå vid motorvägen och vänta på skjuts. Helt normalt. En amerikanska i min italienskaklass berättade om sin man som blivit totalt frälst över den napoletanska trafiken. "A total freeeeedom!" är hans åsikt.

Visst finns det trafikregler, precis som hemma. T ex har man tydligen nyligen infört stopplikt inför rondeller. Men ingen FÖLJER reglerna. Bötesnivåerna är skyhöga om man väl skulle åka fast. En mindre begåvad amerikan jag pratade med menade att bötesbeloppen är fastställda enbart för att mjölka amerikaner på pengar..... Hon fattade inte att det knappast är lokala kommunpolitiker här i Napoli som sätter nivån på bötesbeloppen utan snarare folk i Rom. Påven är säkert också iblandad .... :o)

Sen är det då detta med soppåsar och trafik. Skrattade gott i somras åt plastflaskedebatten i Sverige. Håller med i sak. Jag köper i princip ADLRIG flaskvatten hemma. Herregud, vårt kranvatten är alldeles utmärkt, i Munkebo kan vi t o m dricka vattnet ur vår bäck i skogen intill. Här är det en annan sak. Under sommarhalvåret lämnar du knappt huset utan en flaska vatten med dig. Här finns inget system för pantning. Alla flaskor åter i vår gigantiska sopkorg i köket. Italienska och amerikanska livsmdelsaffärer kan också ta varandra i hand vad gäller onödiga förpackningar. Därför fyller vi varje dag åtminstone en halv av de jättesopsäckar som finns att köpa här. Soporna tar man sedan till de uppsamlingsplatser som finns en bit bort där de återvinns av traktens vildhundar och vildkatter.

En teknik att ta med sig soporna är att ha dem på biltaket. Då får man köra rätt sakta. En annan teknik är att lägga soppåsen på motorhuven. Då får man köra ännu saktare, man ser nämligen ingenting, åtimstone i en liten Fiat....

Slutligen, ordet stegbil har fått en helt ny innebörd för mig. Säker på att Brandkåren här har dem, besprutningsplan har de iallafall, det märkte jag i somras när det brann överallt och man tankade vatten genom att komma över vårt tak och landa i Lago Patria. Annars är det här nästan uteslutande Fiat Panda som används för att frakta stegar. På taket. Utan förankring. Känns det litet vingligt öppnar man bara rutan och håller handen på 15-metersstegen.... :o)

Bella Napoli!

Vill tillägga en viktig sak. Mycket av det jag ser och beskriver är väldigt olikt vårt svenska sätt att göra saker hemma. MEN, och det är ett stort MEN, mycket är också med glädje! Trodde det skulle vara problem härnere med en utländsk registreringplåt på bilen. Och att rent utseendemässigt avvika, du kan inte som 1.78 lång "blondin" smälta in. Men vi möter sååå många vänliga människor här. Fabrorn på "vår" Shellmack som blir så glad varenda gång vi tankar där att vi alltid får en Shell-keps. Har huset fullt. Tjejen i strumpaffären som jag pratade Halloween med på italienska, engelska och teckenspråk. Vanliga italienskor som släpper fram dig i kön för att du har få varor. Männen i vägtullen (varför är det alltid män som sitter där?) som frågar efter la bambina och som har koll på att skolan slutar om 20 minuter.

Jim och jag pratar mycket om det. Det finns en propaganda för oss "Nato-folk" som hela tiden handlar om stölder, rån, inbrott, säkerhet, larm osv. Jag lovar att många inte ens vågar ta sig runt på det sätt vi gör här. De vågar inte besöka köpcentra för rånrisk. De vågar inte använda kontokort för risken att det blir skimmat eller vad det heter. Allt det FINNS här. Det finns hemma med, men här är det fler och mer. Självklart. Napoli är fullt av fattiga människor, illegala invandrare, missbrukare osv, osv. Men de allra flesta som bor här är vanliga rara människor som säkert har fått nog av "oss utlänningars" syn på Napoli. Jag kan förstå dem....

Ang de svenska plåtarna på bilen ser jag det såhär. Hade vi kunnat skylta om enligt Nato-standard hade det ändå varit uppenbart vilka vi var. Som det är nu syns det iallfall att vi är svenskar.... Luca (vår italienska vän) säger att vi har ett gott anseende här. Vill tro att det är så! Instämmer faktiskt i uttrycket "Bella Napoli"! I mångt och mycket.....

Oggi la casa sono caldo - jippiiiii!

Det tog tre dubbelsidiga hjärnblödningar igår kväll men kl 21! kom äntligen husvärden och fixade värmesystemet. Imorse var det rena paradiset, varmvatten utan att behöva starta om den där förbenade gasbrännaren och dusch utan att frysa ändan av sig. Tänk att så litet kan göra så mycket..... för humöret :o)

Idag shopping dessvärre. Låter det som lyx? Måste säga emot här. Först 3 mil till USA, Linnea MÅSTE ha en jacka samt ett regnställ, det finns liksom inte nån affär här i närheten för sådant. Begravningsbyrå kan Lago Patria erbjuda, två blomsteraffärer och färska persikor finns att uppbåda men inte mycket mer. I USA kan man också köpa färdigskalade lökar, kakmix och hamburgare. Men inte god ost. Därför måste jag köra tre mil tillbaka till Italien för att få tag i den. Och litet annat. Efter det tänker jag dock lyxa till det. Ska på hemligt uppdrag till IKEA. Där finns det DAJM......

Jag måtte sakna en kromosom eller två, jag gillar inte att shoppa. Finns det medicin?

Inte snö på Kilimanjaro - men väl på Vesuvius!

I lördags trotsade vi blåsten för snäckplockning och hundbad. Om vi hade velat hade vi även kunnat plocka ihop material till en halv bil med fyra hjul, ett medelstort snabbköp samt en mindre second-hand affär för kläder och kuriosa......

På bilderna: Jim, Linnea, Luca och Valentina samt såklart Manda och Lina, nu även med saltvattenserfarenhet.

Söndagen var förunderlig. Världens busväder som övergick i snö. Imorse var Vesuvius topp alldeles vit. Sitter här hemma i yllestrumpor, tjocka kängor och stor, stor fleecetröja som täcker händerna. Brrrrr. Njuter dock av kylan ute men det vore OK med åtminstone några element som fungerade.... :o)

Brrrrrrrr

Trodde inte att man kunde frysa så förfärligt vid Medelhavet. Kanske har det att göra med att värmen i vårt hus inte fungerar på något enda sätt alls..... :o). Ska inte tråka ut er med detaljer men är arg som ett bi och jagar vår husvärd.....

Helgen har varit intensiv. I fredags var det basar på basen. Urkul! med mat och prylar från nästan alla de länder som finns representerade här. Köpte ett norsk kylskåpsmagnetstroll av söt Therese i folkdräkt. Älskar trollet, ser precis ut som jag, stor näsa och hår som står rakt upp. Kunde ha handlat mycket mer men sansade mig. Fyra flaskor fransk cider blev det iallfall. Därefter FROSSADE vi i fransk mat, belgiskt öl, dansk/belgiskt sällskap och italienskt kaffe.

Jag gråter inte - jag stortjuter!

Maria har flera gånger berättat för mig att hon i sitt arbete för djurens rättigheter blivit ifrågasatt; "hur kan du arbeta för djur när det finns så många barn i nöd?". Jag ska erkänna att hur jag än funderat så har jag aldrig förstått frågan. Det är ju knappast så att det inte redan finns organisationer och enskilda som redan arbetar för barn. Eller att man, för att man satsar energi och pengar på utsatta djur, lider mindre för utsatta barn, utsatta handkappade, politiska fångar, människor förföljda för sin tro, sin färg, fattiga barn, unga och gamla, ännu fattigare barn, unga och gamla osv osv. Personligen tror jag att det är tvärtom. En del människor är tyvärr så grunda i sin förmåga till empati att den stannar vid barn, kanske för att det är inlärt, kanske för att man själv en gång varit barn och kan identifiera sig den vägen. Men den som säger att djur inte har känslor har fel. Djur kanske inte kan klockan på samma sätt som vi, de kanske inte förstår skillnaden mellan att vara folkpartist eller socialdemokrat (eller struntar i det) men djur vet, känner och kommunicerar. Och de djur vi har hemma, i stallet, i stian, i ladugården eller under soffbordet, de är helt i våra händer. Vi har makten och också ansvaret för dem. Finns det ett finare förtroende...?

Jag visste att det fanns utsatta djur innan jag kom hit, i teorin. Samtidigt tror jag inte riktigt jag visste det iallafall. Inte på riktigt. Inte sen min väg in till basen varje morgon kantas av små blodiga hårbylten längs vägen. Inte förrän jag sett den flock av kattungar som bor på gatan intill, vingliga av sjukdom och undernäring, blinda av ögoninfektioner. Och det är ändå här, där devisen är "leva och låta leva". De vilda tamdjuren är bara halvt vilda, de får mat och husrum här och var ändå.

Jag vill att ni tittar på den film jag idag fått av Maria. Dock en varning. Jag var tvungen att se den i omgångar, jag både grät och skrek rakt ut. Stålsätt er, fös undan barnen, titta och reflektera:
www.petatv.com/tvpopup/video.asp?video=fur_farm&Player=wm&speed=_medS http://www.petatv. com/tvpopup/ video.asp? video=fur_ farm&Player= wm&speed= _med

Dansk helg - och raggsockor

Var det inte Woody Allen som påminde oss om att en sjundedel av ditt liv består av måndagar? Nåväl, den har snart passerat.

Helgen har gått i röd-vitt tecken. I fredags var Ib och Christine här för svensk middag. Roligt att kunna överraska sina "naboe", sill på danskt vis är inte sill på svenskt vis och danske Ib samt belgiska Christine fick en positiv överraskning. Riktiga Wallenbergare med lingon slank ned snabbt de med. Tillsammans med åtskilliga nubbar. Visst dricker vi vin här, och en och annan Tuborg faktiskt, men i lördags fick vi minsann veta att vi levde. Efter en kväll tillsammans med OP Andersson liknade Jim och jag mest två punkterade Michelingubbar på jakt efter skugga.

I söndags var det dags för 50-årskalas. Vår andre danske naboe Kim firade på Flag Hotel härintill. Stor uppställning med massor av nedrest dansk släkt och det var urkul att få vara med. Ib och Christine var där förstås, lördagen hade de tillbringat på IKEA, bl a med att bunkra matjesill. Faktiskt riktigt roligt (svenskt roligt, inte danskt).

Kalaset var fantastiskt. Kim hade beställt riktig napoletansk söndagsmiddag. Sju rätter, vi började med kokt bläckfisk. Vår vän Luka har noga förklarat för oss skillnaden mellan det norditalienska och det syditalienska köket. I norr äter man mycket av det vi importerat till Sverige, maten är baserad på grädde och ris. Härnere är basen pasta och olivolja, samt tomater och havets frukter. Beställer du bläckfisk får du en två dm stor kokt, lila bläckfisk på tallriken, inklusive tentakler, sugproppar och allt. Låt oss säga så här, denna natt har varit en festnatt för alla de vildkatter som hittar vägen till soptunnorna utanför Flag Hotel i Lago Patria. Många av de tillresta såg rätt bleka ut. Kan tillägga att det inte var nån större fara, sex rätter återstod och alla blev mätta. Det tog dock fem timmar, syditalienska söndagsmiddagar tar minst fem timmar.... Det är nog nån slags lag som alla följer faktiskt.

Det var en fantastisk kväll och vår käre vän Kim såg mer än nöjd ut när vi till sist tog farväl sent igår.

Ser nu fram emot en "vanlig" vecka. En av våra lyktstolpar i plast vid garagenedfarten har helt oförklarligt bara ramlat samman, gasbrännaren krävde 5 omstarter i morse, kör nu vår elreserv för jag orkar inte springa i 15 trappor (3x5) varje morgon bara för en dusch, vår bilgrind har trasslat i två veckor och imorse blev Jim småländskt sur och gav den helt sonika en småländsk rejäl spark. För ögonblicket sköter den sig. I eftermiddags när vi kom hem stod Europolbilen härutanför och två beväpnade vakter hängde och väntade på oss då larmet helt oförklarligt hade gått. Vi måste nog ringa Carmine men kanske ska vi vänta in nåt mer, vad tycker ni?

Jo! Det har blåst rätt mycket de senaste två dygnen. Idag har jag bokstavligen huttrat härhemma. Det slutade med att jag rotade fram en tjocktröja samt Jims stora goa jaktstrumpor, varmare än raggsockor. Tro inte att jag gnäller, tvärtom! Det kändes som en svensk höstdag i Munkebo och jag njuter av det. Värre var det när jag kom ut och hoppade i bilen för att köra till basen. Termometern visade på 22 grader och efter en kort stund var jag mer än varm..... Hmmm, misstänker att det helt enkelt blåser rakt genom huset, med stengolv, och att det också var blåsten som utlöste larmet (Ja, Europol gick igenom varje rum innan de åkte, inte en katt, inte ens ett öppet vädringsfönster. Men larmet funkar!).

Allt för nu.... förutom då, en sista dansk(a). Sanna är beredd att köra till Danmark. hämta henne, sätta sig på planet till Rom och leverera. Vad säger ni???

TGIF - snart

En hektisk vecka är snart över. Egentligen fattar jag inte riktigt vad jag gör. Imorse gick jag upp fem, och det är långt ifrån ovanligt här. In till basen med Jim och Linnea senast 7. Därefter en kaffe och italienskaläxan, är bäst i huvudet på morgonen. Italienskalektionerna börjar bli litet irriterande, inte lektionerna men en del av deltagarna. Vi börjar 9 och jag är ju svensk så jag är där 08.50 så att jag hinner köpa kaffe osv. Men förutom en enstaka amerikan är jag tydligen den enda, förutom faktiskt läraren Filly, som är där. Således drar vi varje dag över med 30 minuter, och mitt dagsschema tätnar. Jag fattar egentligen inte att jag inte lär mig, men å andra sidan, på basen råder banne mig NATO-regler och inte Napoletanska regler.

Hem snabbt som tusan, två knäckemackor och hundpromenad och sen tillbaks igen för möte med "senior ladies small countries". Ska erkänna att jag innan mötet var litet less, desto gladare när det var en positiv överraskning. Holländskan som leder det hela är en sån person du kanske behöver möta två gånger för att riktigt uppskatta men när du väl gjort det gillar du henne desto mer. Kul! Flankerades på mötet av ilsk belgiska med hund. Hon hade för en vecka sedan inbrott i sitt hus och låg i konflikt med sin landlord om nya, bättre galler för fönstren. Historien var att hon glömt en gallernyckel kvar i låset på insidan, gallret var dock låst. Tjuvarna hade en ny manick där de kunde ta sig in under gallret och med ståltråd typ pilla upp det, just på grund av att hon glömt nyckeln i den låsta dörren/gallret. Hon var fortfarande i kris, det förstår jag. Hunden var med då hon inte kunde lämna huset utan att sätta på larmet. Vi skrattade dock hysteriskt åt hennes berättelse om hur hon i rena ilskan själv kopplat el till sitt galler runt huset för att göra det strömförande. Tack och lov hade hon dock inte kopplat på eländet innan hennes man kom hem. Försrkäckt konstaterade han att hon skulle ha bränt elsystemet i hela huset, och fömodligen även bränt ned hela huset, om hon hade gjort det.

Sen skolhämtning, samma kaos varje dag. Alla kommer med bil, det finns inte parkeringsplatser eller ens plats för 10 procent av alla bilar. Jag ställer mig långt bort och GÅR, mammor från andra länder, ska inte säga vilka, kämpar ändå varje dag för att ta sig fram till skoldörren. Var det inte trappor skulle de köra in i receptionen tror jag....

Ställde mig på lur för att fånga upp Björn och Helga från motessoriskolan och hade tus, även Marita var med idag. Vi tog en kaffe tillsammans i väntan på Jim. Jättetrevligt avbrott från Linneas och min eviga väntan på Jim på eftermiddagarna. Det börjar bli ren tortyr. Linnea är dödstrött, det finns ingenstans att ta vägen, än mindre nån vettig stans att sitta och göra läxor. Hur det ska gå när vädret blir sämre vill jag inte ens tänka på....

Kampen om bil nr 2 fortsätter. Idag har ett mail gått till attachén i Rom f v b till konsulatet om intyg därifrån för att blidka italienska myndigheter så att vi FÅR registrera en skrutt. Parallellt arbetar Jim och Ib med att reka hos bilhandlare osv. Skulle vi få grönt ljus kommer det ändå att ta en svensk evighet att få alla papper på bilen klara. Om inget hjälper funderar jag på att gå i våra företrädares fotspår åtminstone de veckor Jim går VB och börjar 6 på morgonen och helt sonika hyra en bil för statens pengar och samtidigt sända en protest till Gud vet vem? ÖB? Kungen? Anders Borg? De dagarna får jag köra 4 vändor till basen. 32 mil på en dag, och nu pratar vi inte norrlandsvägar utan trafik.... ORIMLIGT! Och detta p g a byråkrati.


För er som inte förstått problemet: Vi bor alltså där "alla andra" bor, d v s inte i centrala Nepael utan i förorten. Basen ligger också utanför centrala stan och tro mig, Neapel är inte Stockholm. Det är inte enkelt att bo därinne och skolorna finns inte heller där. Tyvärr finns här ingen buss, ingen tunnelbana, inte ens taxi har jag sett. Alla NATO-familjer har rätt att registrera sina bilar på basen, utåt med italienska skyltar och inåt enligt särskilda villkor. De har dessutom skattefri bensin faktiskt. Alla som har barn och fru har två bilar då det inte heller finns skolbussar, fritids eller ens simskola eller dyl efter skolan. Du förväntas alltså hämta och lämna på skolan och vi måste således anpassa oss efter Jims arbetstider. Jag har bara tråkigt men för Linnea är det tufft tufft.... Den skattefria bensinen skiter vi i, vi vill bara kunna ha en bil till. Vi betalar själva.



Fortsättning följer

Nu med uschliga bilder

Från i somras, får jag presentera familjen Hultman, Gunnar, Archie, Susanna, Bessie och Tilda bland äppelträd på Stubbdalen.

Svårt att fota inomhus. Vår matsal på plan 1. Hmmm, har liksom smalnat av på bilden. Ska fot mer inne Chis, tålamod....

Med glass i hand på vår trappa, Björn, Linnea och Jim.

Vägen utanför vårt parco. Det är här vi slänger våra sopor. Ja, det är sopstrejk just nu, vanligtvis är det bara hälften så många påsar.......

Manda och Lina framför citronträdet i vår lilla trädgård. Ni ser en bit av vår lilla vinranka hänga ned bakom Lina.

Vårt hus sett från gatan, innanför mur och galler. Gånggrinden är öppen, ser litet rörigt ut, eller hur?

Jag vet inte men hittills verkar det bara vara Jim och jag som skrattar gott åt denna skylt. Det är alltså den Internationella mässen på basen, där man bl a kan äta lunch. Vi tycker dock innebörden av skylten är litet tvetydig..... eller kanske den väl beskriver miljön på basen.