Tack till engelska skolan!

Trött men nöjd dotter kommer hem med kamrater från världens alla hörn. Trött men nöjd dotter köper egen Gura. Trött men nöjd dotter har mapportfölj uppmärkt för alla ämnen, ordnar och sorterar. Trött men nöjd dotter skriver lysande musikrescensioner för skoltidningen. Trött men nöjd dotter tycker att skolan har en mening. Trött men nöjd dotter spikar prov. Trött men nöjd dotter imponerar på sin SO-lärare, och sin engelskalärare. Trött men nöjd dotter ser ut att ha hittat en hylla i livet att höra till. Dödstrött mamma är så nöjd. Tack The Ark för att ni hjälpt oss på vägen. Jättetack Internationella Engelska Skolan!!!!!

Flocken på stat(d)sbesök

Fyra busiga labbar har intagit Västerås och mammas lägenhet. Finsofforna utforskas, kylskåpsdörren kan inte öppnas innan alla kommer rusande. Grannarna kiknar häpna ut bakom köksgardinen när vi tar kvällspromenad. Det är spännande i stan....

Kajsa måste titta mer på CSI

Skrattar just åt Sveriges sämsta brottsling, NereGialles Bella Napoli, alias Kajsa. För nån som stolt hemkommen efter spårprov glatt grabbar Foppatoffla i munnen för ärevarv, glömmer bort sig när dörren till Linneas rum är öppen, efter tillsägelse kommer ut därifrån med "mjölkmustasch" av kattsand och Linnea 10 minuter senare undrar varför det ligger en Foppatoffla i kattlådan... den tjuven kommer inte att kunna sopa igen sina spår med nån större framgång.

Spårprov!

Kajsa, Tiger och Bo har idag gått sina första spårprov som glada gäster hos taxklubben. Kan stolt meddela att alla tre är godkända i anlgasklass, Tiger med full pott, 42 poäng, Bosse med 37 och flurre-Kajsa med 30 poäng. Domaren lade ett bud på Tiger.... :o)

"Snören för korta för att använda"

Att hjälpa sin mamma att flytta på grund av ofärdighet väcker en massa saker. Och söver för den delen, börjar gå på reservtanken nu mellan jobb, familj och mamma varje helg. Lördag & söndag rensade vi garderober och skåp. Min styvfars begravningsbok, gamla broschyrer från Kraftvärmeverket, kasettband med jazz och min styvfar som refererar. Styvfar? Jag har alltid sagt så. Eller Sven. Aldrig pappa. Men inte heller styvfar i någon dålig bemärkelse. "Han som trädde in i farsrollen när min pappa dog". Det är Sven. Fadersgestalten jag växte upp med. Och för alla alltid i skuggan av "pappa". Min pappa. Johan Holmström. Han som förolyckades alldeles för tidigt i livet och som genom att refereras till ("nu står du precis som din pappa och väger på den ena benet hela tiden", "Johan spelade alltid piano på mässen" osv) alltid fanns där ändå. Jag vet inte, skulle det vara dumt? På 70-talet var det litet mer hysch-hysch kring skilsmässor, så kallade plastpappor, ensamstående mammor (det VAR mammor, aldrig pappor). Vi var alltid väldigt öppna med hur det var i vår familj. Och det var inte konstigt på något sätt, bara en väg livet tagit med oss. Men jag vet faktiskt inte hur Sven, min styvpappa, egentligen kände det. Jag hann aldrig ställa den frågan.

"Den som spar han har". Det gäller här i Småland men det gäller också min mamma. Gode tid... 120 kvadratmeter fulla. Inte bara av minnen, av saker saker och åter saker. Nu måste vi minimera dessa till att finnas i en rolatoranpassad trea istället. Ett gott skratt fick jag iallfall då Ellen, en av de två fantastiska ungdomar som arbetar hos mig just nu, berättade hur det var när de skulle tömma hennes morfars hus utanför Vetlanda. Han var över 90 och hade bott i sitt hus länge, länge. Ett rum var överfullt av diskade glasburkar. Bra att ha. Släkten släpade och bar. Men droppen kom då man hittade påsen med snören. Noga uppmärkt. "Snören för korta för att använda".....

Jag finner nånslags tröst och glädje i den historien.

Tack!

Då och då dimper det ned ett mail från ny människor som råkar ha läst vår blogg. Det är lika roligt varje gång! Tack för trevliga mail och möjligheter till kontakt med nya hundomaner.

Regning lördag

Har ännu en mammahelg i Västerås. Mamma har äntligen beslutat sig för att flytta från sin lägenhet tre trappor upp utan hiss till ett anpassat boende för henne som har svårt att gå. Har åkt upp så ofta jag hinner för att hjälpa till med försäljning, städning, rensning och allt som hör till. Kajsa har fått följa med för att träna stadsliv men denna helg är det Manda som är VIP-hund. Ett märgben väntar i köket.... För er som var med på utställningen i Gränna kan jag meddela att kudden med den bruna labben togs emot med stor förtjusning. Är det något min mamma önskar att hon kunde ha så är det just en egen hund. Men det går ju bara inte. Hon får låna våra per timme.

Jim rapporterar om att spårträningen med våra två ohängda "valpar" sakta går framåt. Ska försöka köra så att jag hinner ned imorrn till träningsdagen då även Bosse och Elisabeth kommer. Väntar också på stolta bilder på Vittra. De kommer!

Kennel NeroGialle presentarar stolt: Vittra - vår första champion!

Idag blev det klart att NeroGialle Sorrento, Vittra, med matte Birgitta och husse Ulf, idag blev kennels första champion. På superkort tid har Birgitta och Vittra sopat hem både anlagsklass och öppenklass i viltspår! Ett jättegrattis och en jättekram. Ni är så duktiga!

Foto kommer.

Vittra röntgad

Med utmärkt resultat!
Hurra!

Rasande roligt!

Vittra och Bosse kopplar av på Bosses gräsmatta.

Forsbergianerna: Kajsa, Manda längst bak, Tiger och mamma Lina.

Bosse spanar från terassen.

Bosse visar rosetter....

Stolt Alice...

All vår väntan blifver svår...

Tiger visar tänderna...

En riktigt rolig kennelhelg har precis passerat. Först utställningen i Gränna där Bosse sopade hem unghundsklassen för hanar med 1:a pris och HP. Sen hela tre förstapris i unghundsklass tikar, och en god tvåa därtill. På söndagen tränade vi ute vid jaktmarkerna och alla hundar gjorde jättebra ifrån sig. Apporteringslustan och följsamheten sitter där som en smäck. Så himla kul.

Om Vittra och Birgitta finns det en del att skriva. Men det gör vi inte förrän längre fram i veckan.....