Har inte hunnit skriva på ett tag. Vi har varit mycket upptagna med det celebra besöket från Sverige, alltså fint svenskt besök till amerikansk amiral härnere. Om ni bara visste hur mycket pill och krångel det kan vara.... Svettigast var dock den amerikanske major som här är ansvarig för det s k Protokollet, alltså vem som ska träffa vem, när!?, hur de ska vara klädda, hur orkestern ska vara klädd och vad som ska tutas i trumpeterna mm mm.
Jag trodde länge jag kommit undan med att delta på middagen, rätt OK enligt mitt sätt att se. Men icke, dagen innan kommer vädjan från amerikansk amiralsfru: "delta i fredagens damprogram". En amerikansk amiralsfru är inte riktigt som hemma, hennes man är chef för alla kanoner och allt folk i Medelhavet..... Inställde mig (med nöd och näppe, under natten hade det regnat katter och hundar, vägen till basen stod under vatten, en meter vatten!, och murar kring basen hade rasat och brutit strömmen till vissa byggnader). Blev inputtad i en bil med blåljus på taket, chaufför och tillika vakt samt guide. Oj....
Ska inte tråka ut er, hade till stora delar en fantatisk dag i centrala Neapel med personlig guide och allt. Hem sent, sent, 30 minuter för att förbereda middagen i residenset. Det blev dock en trevlig kväll, dels tack vare värdarna, dels tack vare gästerna, dels tack vare amiralshundarna, labradorer såklart. Hade också nöjet att träffa vicekonsuln på Capri samt äntligen få träffa attachéparet i Rom. Vi kommer att ses mer!
Protokollet höll sig i bakgrunden under middagen och när amerikanska flottans band spelade upp till dans torkade vi svetten ur pannan på honom och gav honom ett glas rödvin. :o)
PS Blåljus och vakt? Saker och ting är inte som hemma direkt. Tydligen blev en amiralsfru kidnappad 1989. Ingenting lämnas åt slumpen och amiralen själv åker i poliserskort till jobbet varje morgon. Vår ÖB får tydligen skatta för att han måste åka skyddat till sitt arbete. Vem har rätt.....?????
Admiral H.G. Ulrich III, Commander Allied Joint Force Command Naples
Jag trodde länge jag kommit undan med att delta på middagen, rätt OK enligt mitt sätt att se. Men icke, dagen innan kommer vädjan från amerikansk amiralsfru: "delta i fredagens damprogram". En amerikansk amiralsfru är inte riktigt som hemma, hennes man är chef för alla kanoner och allt folk i Medelhavet..... Inställde mig (med nöd och näppe, under natten hade det regnat katter och hundar, vägen till basen stod under vatten, en meter vatten!, och murar kring basen hade rasat och brutit strömmen till vissa byggnader). Blev inputtad i en bil med blåljus på taket, chaufför och tillika vakt samt guide. Oj....
Ska inte tråka ut er, hade till stora delar en fantatisk dag i centrala Neapel med personlig guide och allt. Hem sent, sent, 30 minuter för att förbereda middagen i residenset. Det blev dock en trevlig kväll, dels tack vare värdarna, dels tack vare gästerna, dels tack vare amiralshundarna, labradorer såklart. Hade också nöjet att träffa vicekonsuln på Capri samt äntligen få träffa attachéparet i Rom. Vi kommer att ses mer!
Protokollet höll sig i bakgrunden under middagen och när amerikanska flottans band spelade upp till dans torkade vi svetten ur pannan på honom och gav honom ett glas rödvin. :o)
PS Blåljus och vakt? Saker och ting är inte som hemma direkt. Tydligen blev en amiralsfru kidnappad 1989. Ingenting lämnas åt slumpen och amiralen själv åker i poliserskort till jobbet varje morgon. Vår ÖB får tydligen skatta för att han måste åka skyddat till sitt arbete. Vem har rätt.....?????
Admiral H.G. Ulrich III, Commander Allied Joint Force Command Naples
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar