Labberapport från Neapel - och litet till

Även om nätterna nu är betydligt svalare har det varit en fin vecka med höga dagstemperaturer. Lina har precis löpt så jag har fortfarande inte vågat mig på några havsbad men nästa vecka bör det vara fritt fram. Innan vi kom hit var jag litet fundersam på detta med löptikar och alla lösspringade hundar, såväl vilda som tama. Det har dock gått bra, en napoletansk hund är som en napoletanare i allmänhet, hetsar inte upp sig i onödan. Vi har bara haft en incident när två av mina favoriter här i kvarteret, en som ser ut som ett setter av något slag och hans trogna följeslagare (likadan men med korta ben) smet in när grinden stod öppen en kort stund. De hann dock inte mycket mer än att pinka på vår palm på framsidan, till Mandas och Linas oerhörda glädje, innan de åkte ut. Vi ska inte bidra till Neapels population av obestämbara jyckar. Nu är det också sopstrejk igen, till människors förtret men till löshundarnas glädje. Gatorna är fulla av intressanta påsar att riva upp och smaska ur....







Ingen kommentar...
Foto: Fam Mercer









I söndags var vi upp till bergen! Otroligt vackert och en väldig kontrast till Neapelområdet. Det var våra forna grannar här, JP, Bettina och Clara som bjöd oss, Jim hjälpte ju dem att flytta dit. Jättetrevligt! Vi fick också träffa Luka, Michelle & Valentina, en urtrevlig italiensk famlj. Det ser litetgrann ut som en alpby där JP med familj bor, cirka 1 timmes bilresa nordöst om centrala Nepael. Skogsklädda gamla vulkaniska berg och en by med ett fantastiskt litet torg och flera riktigt bra restauranger. Efter ett par timmars skogs/bergspromenad där hundarna fick springa av sig åt vi den godaste italienska mat jag hittills stött på.


Igår var vi hemma hos Maria Mercer, min svenska vän. Egentligen är det litet FÖR bra, den enda svenska jag hittills hittat här inte bara djurkomunikatör och har bla mycket annat arbetat med utsatta djur och barn över hela världen och inte minst i Sarajevo, hon har också med sig fyra hundar hit från USA samt bor bara ett stenkast härifrån OCH är urtrevlig. Hundarna fick busa runt i deras trädgård samtidigt som vi provade oss igenom ytterligare ett antal Napoletanska bakverk och babblade bort tiden. Börjar bli en skön tradition...

Maria med dotter Oliva och hälften av familjens hundar. T v Tjojs, urprungligen från Åkersberga, utvandrad till USA och nu i Neapel. Foto: Fam Mercer

Läs om Marias liv härnere på hennes blogg: http://miamattsson.blogspot.com/

Igårkväll var vi också hembjudna på en fantastisk italiensk fisk- och skaldjursmiddag till Luka & co, dem vi träffade i söndags. Döm om min förvåning när även en burk inlagd sill dök upp på matbordet. Luka ÄLSKAR sill och dill men dessvärre är dill helt omöjligt att få tag i härnere. Tur att vi tog med dillfrön hemifrån.....

Linnea är riktigt slutkörd och nu väntar en förhoppningsvis lugn helg där hon kan återhämta sig. Roligt är att hon fått vänner här på gatan, bla en jätterar rumänsk flicka som bor ett par hus bort. Imorrn kommer våra svenska vänner som fortfarande har det litet tufft för att låna vår stora, långa bil så att de äntligen kan få hem ett kök från IKEA. Förmodligen stannar deras son Björn här ett par timmar för att umgås med Linnea. Tänk att ett par timmars lek på svenska kan betyda så mycket, men det gör det ibland för oss vuxna också.

Till sist, ännu några exempel från livet här: Maria, som varit här längre än vi, har förgäves väntat på sin ADSL-lina från Telecom Italia. Efter cirka 15 telefonsamtal fick hon i veckan beskedet att "Njäe, du kan nog inte få Internet, det är nåt fel på huvudcentralen där du bor, ungefär..." Desperat berättade hon historien för sin italienskalärarinna, en nästan klar jurist. Hon skrev ihop ett fax, med ungefärlig ordalydelse: "Avtalsbrott, see you in Court". Fast på italienska då.... Två timmar senare rinde Telecom Italia och dagen efter fungerade Internet.... häpp!

Exempel två. Vi har väntat på år första elräkning här utan framgång. Igår fick vi veta att den gått till vår landlord Carmine som också betalt den. Jims s k personnummer härnere har nämligen inte blivit klart och utan det finns man inte och kan ännu mindre konsumera el. Anledningen? Jim har tre förnamn.... Det får man inte ha. Carmine och Ib kommer hit i eftermiddag för att reda ut det hela och sen får väl Jim och Ib hänga på kommunkontoret på måndag för att reda ut namnfrågan. Hmmmm, kanske kan jag ringa hem och be församlingen stryka ett par namn....Nåja, vi håller oss iallafall sysselsatta....