Centrala Neapel är tålamodsprövande och i sina sämsta stunder litet skrämmande. Igår blev Linnea i en stund sur på oss i trängseln och smet. Jag kan lova att mitt hjärta stannade! De allra flesta runt oss här är är mycket vänliga och hjälpsamma, och "i bambini" har en alldeles egen särställning i samhället. Men, och det är ett stort men, det andra finns där på ytan och jagar dig hela tiden. Jag tror jag på sätt och vis utvecklat ett slags mentala backspeglar. Särskilt inne i stan. Du måste vara vaksam på omgivningen hela tiden. Inga smycken, inga handväskor. Vi sticker dock ut heeela tiden. Som den zigenske tiggarpojken på tunnelbanan.... Han SKULLE ha pengar av oss. Och när han inte fick det blev han förbannad! Ni skulle sett hans ögon. Hade inte Jim varit där ska jag ärligen säga att jag inte vet hur det hade slutat. Direkt rån???
"Give'Em hell"
I onsdags ordnade den amerikanske amiralen här avskedskalas ombord på ett hangarfartyg ute i bukten, SS Harry Truman. Jag vet att jag aldrig hade kunnat vara i marinen, blev nästan sjösjuk bara på väg ut i den mindre båten. Kanske gjorde det sitt till att Hannes underhöll med estniska sjösjukehistorier :o) Framme vid den stora pontonen där fartyget låg skulle vi alltså ta oss från den mindre båten, som gungade, till pontonen, som gungade i en annan takt och så vidare upp på hangarfartyget, som nog inte gungade alls. Detta via smala landgångar som i sin tur gungade åt ett annat håll. Som Lustiga huset x 4. I högklackat. Fast jag gick iallafall framlänges och inte som Ginger Rogers (hon som gjorde allt som Fred Astaire gjorde fast baklänges
och i högklackat).USS Harry Truman
Det var ett magnifikt party. Flygplanshissarna längs fartygssidan hissade orkestrar upp och ned, stora buféer med mängder av Thanksgivingmat och en väldans massa flygplan runtomkring. Vi hann även med en personligt guidad tur på flightdeck innan båten kom och hämtade oss igen.
"Give'Em hell"? På en vägg i fartyget hade målats ett stort porträtt av Harry Truman med just dessa ord intill. Både jag och Hannes hoppade högt rent ut sagt. Han var modig nog att stillsamt fråga, citatet var tydligen Harry Trumans favorituttryck..... Favorituttryck eller inte, som svensk blir jag .... beklämd? provocerad? förvånad?.... Jag vet inte vilket adjektiv jag ska välja. Säkert är det också extra starkt i dessa tider, USA är ett land i krig. Nåväl, man inleder inte en hård diskussion om lämpligheten i en väggmålning då man bokstavligen är gäst i ett annat land, detta i egenskap av representant för moder Svea.
Thanksgiving ja. I tordags var vi inbjudna till Trine, norskan i vårt kvarter, på stor Thanksgivingdinner. Erkänner att jag haft rätt vaga begrepp om detta. Kalkon ja, tacksamhet osv. Familjehögtid och inledningen av vad amerikanerna kallas Holiday season. Det visade sig att Trines familj verkligen tog traditionen och budskapet i helgen på allvar, inte som en läpparnas bekännelse utan i en kristen handling, huset hade fyllts av alla möjliga människor. Förutom oss några norrmän men därefter ungkarlar/kvinnor från US Navys alla sikt och klasser. Inte många kände varandra sedan tidigare men trevligt blev det! Och så mycket mat. Fat med sötpotatis, stuffing, potatismos, och grönsaker täckte ett helt bord, tillsammans med hela 4 stora kalkoner, en ungsbakad, två barbecued och en deep fried! Den friterade var faktiskt den bästa, mest saftig. Självklart stod storbilds-TV:n på med den traditionella amerikanska fotbollen.
Black friday
I fredags var jag tvungen att kvista iväg till USA, bl a var hundmaten slut. Här fortsatte min okunskap om vår stora granne i väst. Hela US Support Site var invaderat! Musik, jippon, fullt med folk. Nu vet jag, dagen efter Thanksgiving kallas black friday. Alla amerikanerna är lediga då det är de enda (!) nationella helgdagarna och fredagen efter Thanksgiving går startskottet för julhandeln. Just namnet black sägs komma från att dessa dagar går alla butiker på svarta siffror i bokföringen, alltså de går med vinst. (Spanarna i P1 bekräftade detta i helgen f ö :o). Man lär så länge man måste handla hundmat.
Nu är vi inne i en arbetsvecka igen. Linnea jobbar hårt med skola samt det förestående Luciatåget. Jag kör bil och går på italienskalektioner. Såg idag en bil vid skolan som hade en stor skylt: "Mom's taxi". En sån skylt vill jag ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar