Kennel NeroGialle

När jag blickar tillbaka till jullovet ur hundarnas perspektiv tänker jag först att hälsan tiger still, inget särskilt har hänt. Men det är ju långt ifrån sant. Valparna, de kommer att få heta just valparna härhemma till den dag de går i pension, är fortfarande ruskigt barnsliga men oj så trevliga. Linas mjuka och följsamma sinnelag har ytterligare förstärkts med pappa Zorros egenskaper. De är enormt lyhörda! Och livliga! Och lätta att ha att göra med.

Jag har alltid tyckt att Manda och Lina varit snabba, om man relaterar till den "klassiska" labben. Men nu ligger de i lä. Kajsa och Tiger arbetar i ett svindlande tempo och det märks också att de behöver mer av träning och utmaningar för att må riktigt bra.

Vi träffar Birgitta och Vittra då och då, och förstås Bosse, Elisabeth och Kent. I början av september bli det valpträff här igen då Elin och Alice, Birgitta, Ulf och Vittra kommer upp repektive ned för Grännautställningen. Fam Edvinsson är redan på plats, det bor ju i Gränna :o) Vi har inga stora förväntningar, kullen är inte inriktad på att ta hem de prestigefyllda utställningsprisen. Men jag tycker det är viktigt, bra och roligt att få en exteriör bedömning av dem. och så är det jättekul att samlas kring kullen en hel helg, träna och umgås.

Birgitta och Vittra startade i Unghundsderbyt i Kalmar tidigare i sommar. Det gick jättebra! På en enda station tappade Vittra av någon anledning fokus, annars fick de fina poäng på allt. Derbyt var jättetrevligt anordnat. Det man kan fundera på är vilka krav vi ska ställa på våra unga hundar. Att vid ett års ålder ställas på en provplats med 100 andra hundar, människor och intryck överallt och sen prestera på topp en hel dag, alla orkar inte det. Uppgifterna i sig var inga konstigheter men jag tror att en del kroknade av ren trötthet.

Vi hade ju planerat att träna en hel del under semestern men det var för varmt helt enkelt. Hundarna har simmat desto mer så de klagar inte. För ett par veckor sedan var vi uppe hos Susanna och Gunnar och hämgde med deras träningsgrupp en kväll. Det gick verkligen, verkligen bra. Stadgeträningen har lönat sig och båda två tog vilt utan mankemang, lugna och stabila grepp och fina avlämningar. Nej, jag påstår inte att det är vår förtjänst, jag menar att det är hundarna som gjort jobbet.