Till Tysklandhistorien finns det en söt liten bihistoria. Vi tog inte med allt bagage till värdshuset från verstaden i Pegnitz. I den allmänna stressen lyckades jag bara rycka åt mig en flaska vatten, det för människor med bubblor i. När det blev mat- och vattendags i Pottenstein var det alltså vad hundarna fick lov att hålla tillgodo med. Linas min var heeelt obetalbar när hon i vanlig labradoranda snabbt körde ned nosen i matskålen, hoppade en halvmeter bakåt och förvånat tittade på mig. "Men matte, det här vattnet är ju argt...!!!!!"
Från och med nu heter allt kolsyrat vatten "argt vatten" i den här familjen. Här i Italien är dock riktigt argt vatten svårt att hitta, det mesta är helt utan bubblor och det som bubblar gör det så litet att det snarare får betraktas om småirriterat och inte argt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar