Med två cylindrar på Autobahn

Kanske ska man börja historier från början. Nedresan hit trodde vi skulle bli en spännande och faktiskt litet avkopplande tur. Så blev det dock inte. Vi trodde vi hade hyfsat med tid när vi rullade av färjan i norra Tyskland på tisdagsmorgonen men redan på eftermiddagen började bilen bete sig underligt på Autobahn. Den var plötsligt helt kraftlös när jag skulle köra om och hackade en stund på tre och sen två cylindrar. Skräckslaget stannade vi men då var allt normalt igen. Ett tag...

I Bayern är det backigt, väääldigt backigt. Nedför var det väl OK men i varje uppförsbacke tappade vi fart och kraft. Till slut gick det i femton kilometer i timmen, tio, fem och för varje backkrön trodde jag att vi skulle bli stående. Vi körde i marginalen på en trefilig motorväg där lastbilarna fullkomligt dånade förbi oss. Det är sällan jag är rädd när jag själv kör bil men i en fullastad bil, med två hundar och en 10-årig dotter, på en stor motorväg i ett land där jag inser att jag inte behärskar språket och med en tid att passa, äsch, knäna skakade faktiskt.

Vi lyckades till slut hitta en avfart till en liten, liten by med en liten, liten bensinmack. Den äldre damen som arbetade där kunde inte mycket engelska men en snäll kund hjälpte oss litet hackande. Närmaste Mercaställe låg 7 km längre söderut längs Autobahn. Jippiiii.

Hur vi tog oss dit har jag nästan förträngt, vi hittade iallafall avfarten (lappen med namnet ligger fortfarande kvar i bilen), fick fart i en låååång nedförsbacke samtidigt som jag såg Mercedesskylten en bit upp till vänster. Rörelseenergin räckte precis och bilen tvärstannade 10 meter från entrén. Klockan var nu tio minuter i fem på eftermiddagen.

Först trodde vi inte ens att det fanns en verkstad, stället var mycket flådigt och sålde bilar i miljonklassen. Jag måste ha sett rätt förstörd ut för trots en mycket knackig engelska från verkstadschefen som blev hämtad från de inre regionerna fattade man galoppen mycket snabbt och en kvart senare var bilen upphissad och 4 man med datorer och skruvmejslar stod med pannan i djupa veck. Inte en min rördes på 1,5 timmar, samtidigt som vi blev nervösare och nervösare där vi stod utanför i duggregnet med hundarna.

Diagnosen kom. Katalysator kaputt. En av dem, det finns två under vår bil.
"Ni till Italien ska. Vi ordnar reservdel och skruva dit, kommer imorrn senast lunch. Ni på väg igen senast tre. OK"? Ja, vad är svaret. Det låter väl som att de gör vad de kan. Självklart OK och tack därtill.

Jag hade sett en hotellskylt tvärs över gatan och skulle just fråga vad de trodde då verkstadschefen tog till orda igen, han hade nog sett varåt jag sneglade.

" Nej, nej, där inte bo. No good. Jag ringt efter bil som hämtar er, ni bo i mindre by, mycket trevligare."
Precis samtidigt skramlade en stor bil in på bakgården och en medelålders tyska greppade resolut tag i vårt bagage och började lasta. Vi lämnade Pegnitz för en fantastisk bilfärd genom ett urvackert landskap och kom till en liten idyllisk, backig by, Pottenstein, och ett jättecharmigt värdshus. Här hade det tydligen förvarnats om vilka vi var och vad som hade hänt för vi blev snabbt och vänligt ompysslade och inhysta i inte mindre än två stora rum, ett med en härlig balkong med storslagen utsikt.

Restaurangen serverade en alldeles utsökt schnitzel och jag, som egentligen är måttligt förtjust i just Bayerskt öl, fick ett glas lokalt öl jag nog aldrig kommer att glömma. Innan vi skulle lägga oss kollade vi med hotellägaren om möjligheten till Taxi för att ta oss till Pegnitz dagen därpå, byn var så liten så det fanns ingen bank eller bankomat. "Bekymra er inte om det, jag skjutsar er"....

Jag ska inte dra ut på historien mer men jag lovar att vi sparat dokumentationen om stället, dit ska vi igen men då under betydligt mer gynsamma omständigheter. Dan därpå? Jo, mobilen ringde redan kl 10.30. "Car ready. We're coming to pick you up". 20 minuter senare var de där och medan det slutliga redde ut sig blev vi nedputtade i bekväma skinnsoffor, serverade kaffe och bullar medan hundarna kladdade ned bilhallens välstädade golv med en vattenskål märkt Mercedes-Benz. Vi var på rull redan före lunch....

Skulle skickat en italiensk present till dem. Dock är det tydligen ingen idé, här plundras alla paket. Hm, kanske kan skicka en blomma via Interflora......