Dåsig söndag

Igår var det födelsedagskalas x 2. Det visade sig att pappan i den svenska familj vi fångade upp på skolan i måndags fyllde år samma dag som jag. De bor fortfarande på hotell då elen ännu inte är inkopplad i deras lägenhet. Det var rätt naturligt att vi bjöd hit dem på gemensamt firande. Det var jättetrevligt.

Kl 04.45 gick vårt larm igen, av orförklarlig anledning. Inte ens hundarna orkade gå upp så Jim fick själv sitta på trappen och vänta på Europol. Det är bra med larm.... men..... antar dock att driftsäkerheten svajar även på
svenska larmsystem.

Dagen har annars ägnats åt att åka bil (nu igen...:o). Vi körde upp till en stad norrut som heter Caserta, eller rättare sagt till det gamla Caserta, Casertaveccia, som en är väl bevarad medeltida by uppe i bergen. Serpetinvägen bjöd på en fantastisk utsikt men väl uppe insåg vi två saker, dels har det idag varit sista dagen på det italienska skollovet, dels hade vi hundarna med oss i bilen. Parkeringen var överfull och det hade varit för varmt att lämna vovvar i bil. Vi valde att vända och istället besöka en by som heter San Leucio, skapad som en idealby slutet av 1700-talet. Byn har fortfarande kvar sin tradition av sidentillverkning men av idealbyn finns bara själva palatset samt arbetarbostäderna kvar. Det var fantastiskt vackert och annorlunda. Tanken att man i 1700-talets Italien haft värderingar och lagar om kvinnlig arvsrätt och upplyst lagstiftning känns rätt uppmuntrande. Italien och det liv vi lever här är annars litet manschauvinistiskt om man säger så....

Efter San Leucio bestämde vi oss för att ta småvägar hemåt. Nästan hemma flög ni vet han i mig och jag tvingade Jim att styra åt andra hållet. Jag hade nämligen gett mig den på att en gång för alla ta reda på vad det torn som gäckat mig sen jag kom hit verkligen är. Om du kör från oss på motorvägen mot Auchan ser du i till höger (söderut) upp på vulkanbergen siluetten av ett jättebyggnad, ett torn, orgelbundet, som avslutas med "tinnar" högst upp. Hur mycket jag än kikat i diset har jag inte fått ordning på om det är resterna av något gammalt spännande eller ett nytt, helt absurt bygge. Vi körde och körde, Neapel med dess "förorter", centrum och små gator tog aldrig slut. Till sist kom vi så att jag iallafall fick en glimt av mitt torn. Det är definitivt en modern design. Vi kunde inte ta oss ända fram men jag lovar att få till en bild av det längre fram så att ni får se. Det ser inte ut som något jag tidigare sett.