Dansk helg - och raggsockor

Var det inte Woody Allen som påminde oss om att en sjundedel av ditt liv består av måndagar? Nåväl, den har snart passerat.

Helgen har gått i röd-vitt tecken. I fredags var Ib och Christine här för svensk middag. Roligt att kunna överraska sina "naboe", sill på danskt vis är inte sill på svenskt vis och danske Ib samt belgiska Christine fick en positiv överraskning. Riktiga Wallenbergare med lingon slank ned snabbt de med. Tillsammans med åtskilliga nubbar. Visst dricker vi vin här, och en och annan Tuborg faktiskt, men i lördags fick vi minsann veta att vi levde. Efter en kväll tillsammans med OP Andersson liknade Jim och jag mest två punkterade Michelingubbar på jakt efter skugga.

I söndags var det dags för 50-årskalas. Vår andre danske naboe Kim firade på Flag Hotel härintill. Stor uppställning med massor av nedrest dansk släkt och det var urkul att få vara med. Ib och Christine var där förstås, lördagen hade de tillbringat på IKEA, bl a med att bunkra matjesill. Faktiskt riktigt roligt (svenskt roligt, inte danskt).

Kalaset var fantastiskt. Kim hade beställt riktig napoletansk söndagsmiddag. Sju rätter, vi började med kokt bläckfisk. Vår vän Luka har noga förklarat för oss skillnaden mellan det norditalienska och det syditalienska köket. I norr äter man mycket av det vi importerat till Sverige, maten är baserad på grädde och ris. Härnere är basen pasta och olivolja, samt tomater och havets frukter. Beställer du bläckfisk får du en två dm stor kokt, lila bläckfisk på tallriken, inklusive tentakler, sugproppar och allt. Låt oss säga så här, denna natt har varit en festnatt för alla de vildkatter som hittar vägen till soptunnorna utanför Flag Hotel i Lago Patria. Många av de tillresta såg rätt bleka ut. Kan tillägga att det inte var nån större fara, sex rätter återstod och alla blev mätta. Det tog dock fem timmar, syditalienska söndagsmiddagar tar minst fem timmar.... Det är nog nån slags lag som alla följer faktiskt.

Det var en fantastisk kväll och vår käre vän Kim såg mer än nöjd ut när vi till sist tog farväl sent igår.

Ser nu fram emot en "vanlig" vecka. En av våra lyktstolpar i plast vid garagenedfarten har helt oförklarligt bara ramlat samman, gasbrännaren krävde 5 omstarter i morse, kör nu vår elreserv för jag orkar inte springa i 15 trappor (3x5) varje morgon bara för en dusch, vår bilgrind har trasslat i två veckor och imorse blev Jim småländskt sur och gav den helt sonika en småländsk rejäl spark. För ögonblicket sköter den sig. I eftermiddags när vi kom hem stod Europolbilen härutanför och två beväpnade vakter hängde och väntade på oss då larmet helt oförklarligt hade gått. Vi måste nog ringa Carmine men kanske ska vi vänta in nåt mer, vad tycker ni?

Jo! Det har blåst rätt mycket de senaste två dygnen. Idag har jag bokstavligen huttrat härhemma. Det slutade med att jag rotade fram en tjocktröja samt Jims stora goa jaktstrumpor, varmare än raggsockor. Tro inte att jag gnäller, tvärtom! Det kändes som en svensk höstdag i Munkebo och jag njuter av det. Värre var det när jag kom ut och hoppade i bilen för att köra till basen. Termometern visade på 22 grader och efter en kort stund var jag mer än varm..... Hmmm, misstänker att det helt enkelt blåser rakt genom huset, med stengolv, och att det också var blåsten som utlöste larmet (Ja, Europol gick igenom varje rum innan de åkte, inte en katt, inte ens ett öppet vädringsfönster. Men larmet funkar!).

Allt för nu.... förutom då, en sista dansk(a). Sanna är beredd att köra till Danmark. hämta henne, sätta sig på planet till Rom och leverera. Vad säger ni???